God mitt-på-dagen! 

 

Idag ska bli en så lugn hemmafixardag jag bara kan åstadkomma. Det ska röjas och putsas och fixas till tonerna av NRJ. Skönt att ha allt i ordning när skolan börjar på måndag. Någon gång i mitten av all städmani ska jag ge mig ut och springa en sväng. Jag har varit alldeles för lat nu på slutet, skärpning! :)

 

Bilderna från gårdagen ligger i ett tidsinställt inlägg och kommer upp under dagen. Nåt måste ni ju ha att se fram emot... ;)

Såna här dagar skulle man haft fler av. Det är väldigt sällan jag kan gå runt på stan, stanna upp och verkligen titta mig omkring. Stockholm är en fin stad, men vi som bor här har aldrig tid att njuta av den. Det är synd.

 

En av dagens höjdpunkter var ändå när tre killar från Kalifornien helt random stannade mig bara för att prata. Vi diskuterade allt från skönhetsoperationer till leenden till otrohet. På engelska... Jag som knappt pratat någon engelska alls på två år hade kanske inte så mycket att komma med, men de var så himla jordnära och härliga! Mer spontanitet till folket säger jag bara! :)  

 

Eftersom mitt internet inte vill samarbeta med mig just nu lägger jag upp bilderna imorgon istället. Då har ni nåt att se fram emot, right?! Nu ska jag sluta lata mig och ta tag i träningen en stund så jag kan gotta ner mig framför en film med gott samvete sen. Kärlek till livet just nu alltså...♥ 

 

Det jag menar med det jag skrev om 5:2-dieten är inte att alla får ätstörningar, MEN den ökar risken för att fler drabbas av det eftersom många skulle se hur kilona rasar och börjar tänka "3 dagars fasta i veckan är nog inte så farligt...", och bollen är i rullning. Det jag stör mig på är inte att ni som har en bra självbild och en självinsikt börjar med dieter, utan att tidningarna målar upp det som helt ofarligt. Det är inte helt ofarligt om man inte har en bra självinsikt och därmed inte kan avgöra när eller om det börjar gå utför.

 

Jag vet om att jag inte har den spärren. Jag kommer aldrig börja räkna kalorier, för jag vet att jag kommer fastna i kalorihetsen som så många har. Jag vet att jag inte ska börja med 5:2-dieten, för jag är en av dem som skulle börja tänka "3 dagars fasta är inte så farligt..". Skillnaden mellan mig och många andra som läser tidningarna, är att jag har just den självinsikten. Jag vet att jag kommer att fastna i det, och därför börjar jag inte. Det är otroligt många som inte har samma självinsikt, och det är då det blir farligt och ätstörningarna tar vid.  

 

Att du fått tillbaka mättnadskänslan beror på att magsäcken är töjbar, den expanderar om man ständigt äter mycket och krymper om man äter lite. Under fastadagarna krymper den, vilket gör att du känner dig mättare övriga dagar. Det är den biten som kan göra det farligt om man inte har den självinsikten jag pratar om. Går det för långt tappar man hungerskänslorna helt, och folk som hela tiden strävar efter att bli smalare kommer inte att äta när de inte blir hungriga. För de som nu har en bra självbild och inte fastnar i "ätstörningsträsket" kan det vara okej, om det är under en väldigt begränsad tidsperiod och man senare har som plan att gå över till att äta en varierad och bra kost. Jag står dock fast vid min åsikt, och jag tycker egentligen bara att dieter ska användas av personer som lider av fetma. Detta för att kunna gå ner så pass mycket i vikt att personen i fråga kan börja motionera, för att med hjälp av motionen kunna gå ner ytterligare. 

 

Jag vet att olika livsstilar passar olika typer av människor, och det är säkert många som rynkar på näsan åt mig och tänker "Träna? När ska jag hinna med det med jobb och barn och möten osv.? Vem tror hon att hon är?". Träning för mig behöver inte vara samma sak som träning för dig. Jag får mycket vardagsmotion, så träning för mig är att ge mig ut och springa eller styrketräna. Någonting jag blir svettig och ansträngd av. För någon annan kan det räcka med att lämna bilen hemma och cykla till affären istället. Man måste göra saker efter sina egna förutsättningar. Hur lite du än gör, kommer du ändå att slå den som sitter på soffan. 

 

Nu känner jag att det blev ett väldigt långt förtydligande här, men jag hoppas att jag nått ut med mina tankar och åsikter, och att ni förstår vad jag menar. Tack för kommentaren, det är roligt att föra en dialog med er läsare, och otroligt viktigt för mig att få chansen att förtydliga det som är oklart! 

God morgon!

 

Idag tar jag och min kamera en tripp till stan. Jag tänkte passa på att glida runt, ta bilder och se lite mer av stan medan jag har tid över. Det är banne mig pinsamt att jag bor 2 mil utanför Stockholm, men aldrig tar mig innanför tullarna... Fint väder ser det ut att bli iaf, så det blir förhoppningsvis fina bilder och en fin dag i övrigt. 

 

Ha en bra dag allihopa, det ska jag ha!

Inte långt ifrån Frejas stall ligger en stor tränings- och tävlingsanläggning, Runsten Equestrian. Jag har länge tänkt åka in och titta hur det ser ut där, men det har aldrig blivit av. Idag tog jag mig i kragen och svängde av när jag var på väg hem. Jag träffade en tjej som var ute och red, så jag frågade om det var okej att jag tittade runt lite på anläggningen. Det var inga problem sa hon, så jag snokade runt ett tag!

Kom precis hem från stallet och Freja. Det blev som sagt dressyrträning på ridplan, och hon var inte det minsta stel! Jag vet inte om det är att de andra som ridit henne i sommar faktiskt har tränat dressyr med henne, eller om det är min ridning som är skillnaden. Jag tror att jag har utvecklats mer den här sommaren än vad jag gjort totalt under de senaste 3 åren... Roligt var det iaf, och Frejsan var piggelin! 

Det är ytterst få dagar jag kan vakna i Stockholm och känna att jag är helt ledig. Jag har inte ett enda ämne att plugga på. Äntligen! Ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur tentan gick. Den kan ha gått jättebra, samtidigt som jag tycker att jag fick lite konstiga värden på vissa uppgifter... Skitsamma, gick det inte är det bara att bryta ihop och komma igen.

 

Dagens enda riktiga plan är *trumvirvel* ... FREJA. Jag hade tänkt att vi skulle ta en genomkörare på ridplanen. Hon har mest bara varit på skogsturer och framför vagnen i sommar, så hon är förmodligen stel i sidorna... Vi får väl se hur det går, efter att ha suttit på Berta hela sommaren lär Freja vara som en snigel. Och barbacka dessutom eftersom jag inte tycker om westernsadeln. Det här är som upplagt för succé ;)

Goooo morroooon bloggen med tillhörande läsare!

 

Idag är jag pigg och utvilad efter mina 4-5 timmars sömn, och redo för ännu en heldag på KTH! Jag tycker lite synd om mina klasskompisar som kommer att få stå ut med mig och min övertrötthetsenergi (finns det ens ett ord som heter så...?) idag. Jag är slående lik Svampbob på väg till jobbet. "Jag är redo, jag är redo, jag är redo, redo, redo!" Det är bara att hoppas att tjejerna tycker bättre om mig än vad Bläckvard gör om Svampbob...

Svampbob alltså, han toppar banne mig min idol-lista tillsammans med Roffe.

 

Nej, nu ska jag sluta prata om Svampbob och börja göra någon nytta här. Mooot Sherwoodskooo... ehh... mot skolan!

Goder afton bloggeeeeen!

 

Nu har jag precis fått i mig lite sen middag, tagit ett djupt andetag och bara fått känt mig ledig några minuter. Hela dagen har spenderats på skolan. Det har faktiskt inte känts så jobbigt, utan mest inspirerande om jag ska vara ärlig. Kursansvarige var också på skolan, så vi har sprungit fram och tillbaka till hans arbetsrum med frågor hela dagen, haha. Stackarn fick inte en lugn stund, och han har inte ens gjort klart onsdagens tenta än...

 

Fick även det lugnande beskedet att han inte kommer att underkänna labbarna om vi inte klarar tentan. Det är alltså bara att bryta ihop och komma igen om vi inte klarar oss med andra ord. Det lät då som att kursansvarige tyckte lite synd om oss. Han undervisade på Linköpings universitet förut, där han var ansvarig för samma kurs med samma innehåll som på KTH. Skillnaden är att den i Linköping är värd 15hp, och våran är värd 8hp. Det innebär alltså att vi KTH:are ska lära oss samma saker som LiU:arna, men på hälften så lång tid. Schyrre.

 

Näe, nu ska jag packa upp mina böcker och fortsätta plugga ett tag till. Av någon anledning har jag inte kunnat sova de senaste nätterna och lär inte kunna göra det inatt heller, så det är lika bra man gör någon nytta! 

Det är mycket av allting idag. Det finns så mycket att göra, men så lite energi att göra av med. Har suttit och pluggat analog i vanlig ordning, men har nog inte blivit så mycket klokare av det. Tentan på onsdag är viktig. Väldigt viktig. Klarar vi inte den måste alla labbar göras om med 4*4 timmars kopplande följt av tillhörande labbrapporter på ca 10 sidor var (mina blev väl snarare 15-16...). Kursansvarige tänker alltså underkänna oss på ett moment vi redan blivit godkända på. Det känns lovande med tanke på att ingen förstår sig på kursen. Imorgon åker vi till skolan och kidnappar honom i hopp om att han kan hjälpa oss stackars studenter.

 

Nu vill jag bara att det ska bli onsdag kväll så jag har 4 dagars helledigt framför mig innan skolan drar igång på riktigt igen. På torsdag åker jag äntligen ut till stallet och pussar på Frejsan igen. Jag känner mig lite delad då det kommer till Freja också faktiskt. Nu är vi ju tillbaka och ska plugga på Karolinska i Huddinge igen, vilket betyder att jag kommer behöva pendla med antingen buss eller tåg. Jag har känslan av att mina torsdagar kommer att bli himla tunga om jag först ska vara i skolan en hel dag, sätta mig på bussen i 30-40min för att ta mig hem för att sedan dra iväg de 3 milen till stallet. Det blir långa dagar, och framförallt sena kvällar. Det känns motigt, samtidigt som jag faktiskt tycker om Freja och vill fortsätta med henne. Det är ju inte det lättaste att hitta medryttarhästar här nere heller. Åhh, om det vore enkelt nån gång då...?

Efter att ha spenderat ett antal timmar på skolan cyklade jag hem och fastnade framför första rundan i EM-finalen för hoppryttarna. Jag hade satt strängt förbud på alla typer av sociala medier hela dagen för att inte förstöra spänningen. Vet man hur det slutar redan innan man börjar titta är det ju inte samma sak...

 

Efter första rundan kunde jag inte sitta still längre, utan var tvungen att snöra på mig löparskorna och ge mig ut i spåret. Min plan var att lägga på 1,5km på de tidigare 5km jag sprang i onsdags. Ofta behöver jag bara vänja mig mentalt vid distansen, när jag vet ungefär hur långt jag har kvar blir det väldigt mycket lättare. Ännu lättsammare blev det nu när jag suttit och blivit inspirerad av Europas främsta ryttare! Så, när jag sprungit 6 av de 6,5 kilometerna tänkte jag "äsch, nu när jag liks är ute kan jag ju faktiskt springa lite längre", och lade på ytterligare 1,5km. Det blev alltså 8km idag. Å T T A! 

 

Det brände rätt bra i benen när jag tagit mig runt de där spåren med branta backar och mycket rötter, men vad jag var nöjd över mig själv! Nu ska jag duscha bort allt salt jag svettats bort och sedan blir det soffläge framför onsdagens Idol och en massa serier. För det är jag banne mig värd.

Globen alltså. Jag har alltid tyckt och kommer alltid att tycka att den är frän. Det spelar ingen roll om Friends arena eller Tele2 arena är större, Globen kommer alltid att vara Globen. Tänk vilken känsla att få rida där inför fullsatta läktare... Det får bli mitt och Bertas kommande mål ;)

 

Hursomhelst var konserten inte riktigt som jag trott, haha. Jag hade hört att det skulle vara pop med religiösa inslag (eftersom det var Mahlets kyrka som anordnade den). Vi kom dit, och jag såg att eventet hette "Gospel Night"... Det var om möjligt ännu mindre min grej. Det började med 40-50min musik, och efter det hade de tagit dit en kvinna från Tyskland som höll i en lååång predikan. Tydligen var hon välkänd, för folk blev som galna och började jubla när arrangörerna berättade att hon skulle komma. Trots att jag personligen tycker att det mesta inom religion är väldigt överdrivet och att en himla massa bara är konstigt (OBS! Jag respekterar de som tycker annorlunda.), så blev jag ändå imponerad av henne. Galet vilken energi den kvinnan hade! Hade hon bara skippat några praise the lord, heal the world, halleluja osv så hade det varit ännu bättre. Det blev lite övermäktigt för en icke troende att sitta och lyssna på en drygt 1,5 timmes predikan måste jag säga, hahaha! Det är bara att hoppas att man inte föll offer för de direktsända kamerorna så hela Sverige såg när vi stod upp och "fick möta herren" under bästa sändningstid. Jösses.

Det blev förvånandsvärt mycket pluggat när jag hade nån morot... Jag har fått undan en hel del plugg, så jag bestämde mig för att gå på konserten i Globen. Det är förmodligen inte min typ av musik, men det är ändå roligt att göra något annat än att bara sitta hemma framför datorn och uggla :)

 

Nej, nu måste jag få i mig nåt ätbart, byta om och springa till bussen. Globen - here we come!

Efter 3 felfria ritter och en med 4 fel i finalen (vilken räknades bort), slutade Sverige på en 3:e plats! Wihooo!

Efter gårdagen sitter jag och är bara... lycklig. Jag har så himla fina kompisar så det är inte klokt. Den här kvällen gav mig så himla mycket positiv energi, nu är jag tillbaka på banan igen!

 

Restaurangen vi gick till heter People's, och hade som sagt italiensk mat. Då jag börjat skärpa till mig igen och inte ska äta vetemjöl hade jag inte alltför mycket att välja på då 75% av menyn bestod av pizza och pasta. Det blev en schnitzel, och jag fick en mindre chock när de kom in med tallriken...?!

Har varit ute och sprungit längs motionsslingan i skogen idag. Herre-min-get vad jobbigt det var! Men jag tog mig igenom hela 5km-rundan, så jag känner mig nöjd. Nästa gång blir det ännu längre.

 

Ikväll är vi ett gäng som tar sikte mot Söder för att fira min födelsedag några dagar i efterskott. Vi börjar på en italiensk restaurang och vandrar sedan vidare mot nåt uteställe. Jag har ingen egentlig koll på var varken restaurangen eller krogen ligger, men jag får förlita mig på mina kära stockholmare till vänner. Man känner sig aldrig så förvirrad som när man kommer tillbaka till storstan efter en sommar i lilla Övik. Men det har väl sin lilla charm det med. Mot bussen-till-tunnelbanan-som-ska-ta-mig-till-Medborgarplatsen! 

Först nu när jag dragit ner lite på tempot och tar det lite lugnare känner jag hur trött jag är. Det har verkligen tagit på att både jobba och träna inför tävling, trots att jag varken jobbat heltid eller tävlat på hög nivå. Det är nog först nu jag velat erkänna för mig själv att jag är så slut, för det har varit så himla roligt att få vara igång! Åhh vad jag längtar till den dagen jag har en egen stjärna i mitt egna stall!

Jag har alltid varit negativ till att mixtra med maten och äta enligt dieter där man utesluter vissa saker och vräker på med andra. Kroppen är en sammansättning av ämnen, och behöver vissa näringsämnen för att kunna bygga upp sig själv och må bra. Jag blir mörkrädd när jag läser tidningar som slänger fram den ena bantningskuren efter den andra, och vet att folk som inte har någon som helst koll på näringsämnen och hur de bryts ned i kroppens metabolism, kommer att svälja det med hull och hår. Det senaste (vad jag vet) är 5:2-dieten, som går ut på att äta vanligt 5 dagar i veckan och fasta eller äta väldigt lite 2 dagar i veckan. Efter år av forskning har läkare och dietister (var de fått sin utbildning från är ännu oklart...) nu kommit fram till att man går ner i vikt om man svälter sig två dagar i veckan. Hurra! Grattis! Det har tonårstjejer hållit på med i årtionden. Skillnaden är att det hos tonåringar kallas ätstörningar, medan det hos vuxna kallas "hälsosamt". Ni hör ju själva.

 

LCHF, som innebär att man äter väldigt lite (och i många fall, inga alls) kolhydrater, är en stor fluga. Även där kom läkare och dietister fram till att man kan gå ner i vikt på ett enkelt sätt. Tanken bakom den här dieten är att kroppen ska bryta ned fett för att utvinna glukos, som är kroppens huvudsakliga energikälla. Glukos är slutprodukten vid nedbrytning av kolhydrater, men det går även att utvinna vid nedbrytning av fett. Skillnaden är att det krävs mer energi för att bryta ner en fettmolekyl till glukos än vad det gör att bryta ner en kolhydratmolekyl till glukos. Summan av kardemumman blir alltså att kroppens fettmolekyler bryts ned, samtidigt som du förbränner fler kcal jämfört med om kroppen brutit ned kolhydratmolekyler. Folk går ner i vikt och alla är nöjda och glada. 

Jag måste bara börja med att tacka alla som grattat mig på facebook och via sms! Det värmer gamm-hjärtat att det finns folk som tar sig tid att skicka en hälsning. Och till er andra... I will find you, and I will destroy you...

 

Förutom att sitta och inhalera all uppmärksamhet på facebook har jag även varit ute och sprungit idag! Trots regn och rusk drog jag på mig löparbyxorna och tog en runda. Ibland blir jag nästan lite stolt över mig själv. *Klappar mig själv på axeln* Det gick betydligt mycket bättre än väntat med tanke på att jag varit sjuk i nästan en vecka, och dessutom har sprungit typ... 3 gånger på hela sommaren. Det har jag Berta att tacka för! Den som säger att ridning inte är någon sport kan ju ta sig nånstans.

 

Nu ska jag plugga undan ännu ett kapitel i analogboken innan jag kastar mig på soffan och slår igång en American Pie-film. Sämre har man haft det.

Man vet att man börjar bli gammal när ljusen kostar mer än "tårtan". Bara rullatorn som saknas!

Vi var ute och åkte båt för någon vecka sedan, och som vanligt hade jag kameran i högsta hugg!

Sådärja! Nu är tentan klar och jag är hemma igen. Jag tycker själv att jag i stort sett spikat den. På en fråga bad de om namnen på de tre groddbladen som bildas under gastruleringen och en vävnad som varje groddblad utvecklar senare. Jag skrev namnen och upp till 4 vävnader och organ på varje groddblad. Jag hoppas att det räcker. Men man vet ju aldrig. Är det samma bitterfitta som rättar den här gången och underkänner mig igen ska jag överklaga. Men det får bli ett senare problem isf. 

 

Nu ska jag ta tag i allt jag längtat efter att få göra sen jag kom hit. Att handla är prio ett. Efter att ha levt på havregrynsgröt, nudlar och laktosfri kvarg sen jag kom hit börjar jag vilja ha riktig mat. Sen ska jag klicka mig in på Blocket och kolla efter folk som söker bostad. Eftersom Dafna ångrade sig och ville upp till Umeå istället tänkte jag leta rätt på en ny roomie :) 

 

Nu - HANDLA MAT!!!

 

Over and out

Jag håller på att bli galen. Eller ja... mer galen. Jag kan inte sitta still. Jag vill springa eller cykla eller träna eller städa eller handla eller packa upp eller vad som helst som innebär att man rör på sig. MEN eftersom jag fortfarande är sjuk och måste bli frisk så snabbt som möjligt inför en grej i september (herrejösses vad jag är hemlighetsfull, höhöhö), måste jag hålla mig inomhus och ta det lugnt. Istället ska jag sitta rakt upp och ner och plugga på saker jag egentligen redan kan men ska komplettera. Jag menar, om jag redan kan det som togs upp på föreläsningarna men inte lyckades med den delen av tentan - vad ska jag då plugga på?

 

 Nu vill jag att morgondagen ska komma snabbt så jag kan skriva den satans kompletteringen och bli av med den!

Sisådär 1,5 vecka efter min och Bertas sista start (För i år. Så lätt blir ni inte av med oss!) tänkte jag berätta om tävlingen och dra lite resultat. Vi startade två klasser på lördagen och en på söndagen.

 

Den här morgonen hade jag bara lust att åka hem och gå och lägga mig igen. Allt jävlades. ALLT. Jag kunde inte rubba transporten och därmed inte koppla den själv, utan fick vackert be Magnus som den lilla 12-åring som inte kan göra nånting själv jag är, haha. Sedan skulle jag knoppa Berta medan hon åt frukost. Självklart lyckades hon kliva på min fot så pass att det tog nästan en vecka innan jag fått tillbaka känseln helt i den igen. Tjurig som jag var skulle jag iväg ändå, och trots att det var... mindre skönt att trampa ner kopplingen kunde jag transportera oss från punkt A till punkt B.

 

När jag gått banan och bytt om skulle jag lasta av. Det första som hände var att hon sparkade ut skiten i transporten så alla hennes helvita ben (jag hade tvättat dem två gånger på morgonen eftersom hon pissade ner dem igen efter första tvätten) blev gulbruna. Därefter dreglade hon ner bilen och mina vita ridbyxor inom loppet av 3 minuter. Hon var mindre populär hos mig då kan jag säga...

 

Med lite jävlar anamma (från allt som gått snett under morgonen) hoppade jag upp och började värma upp. Inne på framhoppningen fanns inget annat än att vi skulle över, och den inställningen tog jag med mig in på banan. Jag tycker själv att jag red bra, och Berta var med på noterna. Hon var i en bom på sista hindret, men vi hade tur och den låg kvar. Felfria!

 

Eftersom bed. A/A innebär att alla med samma antal fel blir likaplacerade, delade vi på segern med de 9 andra felfria. Det blev som en gulblå clear round-rosett med andra ord. Hursomhelst var det skitroligt att få vara med på prisutdelning och få rida ärevarv igen!

Alltså åhhh... Igår när jag började köra söderut hade jag ont i halsen och var förkyld. Det blev värre ju längre jag körde, och någonstans söder om Söderhamn blev jag febrig. Vad är värre än att köra bil en hel dag i så mycket regn att man knappt ser vägen medan man dessutom har feber? Jag blev så ljuskänslig att jag satt och kisade bakom ett par solglasögon med solskyddet nerfällt. Trots att det var mulet. Kul liv. Jaja, fram kom vi, och efter jag släpat upp nästan all packning till lägenheten kunde jag och Misse slänga oss i soffan och slötitta på nåt program om Vätternrundan (så är det att bara ha 1an och 2an...).

 

Idag började jag att packa upp, och mitt i alltihopa drog jag fram datorn och tog tag i CSN-ansökningen och att kolla upp exakta tider för omtentorna. Då ser jag att min första omtenta är på torsdag, inte på fredag som jag trodde. Det blev lite bråttom nu helt plötsligt känner jag, haha. Tur att det är en minimal komplettering som ska skrivas. DESSUTOM såg jag att tentan jag trodde skulle skrivas imorgon (som jag tänkte strunta i), inte är imorgon utan den 23e augusti. Jag tror att någon haft sommarlov lite för länge... 

Okej. Det kan möjligtvis ha varit så att jag någon gång kan ha sagt att jag tycker det är roligt att få reklam.

Det kan även vara så att postens anställda vet om att jag snart fyller år.

 

Men kom igen...

Hallåååå allihopa!

Jag förstår att ni funderar på var jag tagit vägen egentligen... Det är helt enkelt så att jag försökt hålla mig så långt bort från datorn jag bara kunnat nu under sommaren. 90% av allt skolarbete gör jag på datorn, och det har känts så skönt att få strunta i allt som kretsar kring den. Hade över 1000 olästa inlägg när jag loggade in på Bloglovin...

 

Snart lovar jag att jag ska börja uppdatera er igen, jag åker ju ner till Stockholm på måndag och gör två omtentor innan skolan drar igång på riktigt. Då kommer jag att släppa livet som tävlingsryttare och återgå till mitt datorbaserade liv. Tyvärr. På ett sätt saknar jag lägenheten lite, och känslan av att få vara lite anonym. Samtidigt känns det himla motigt att gå tillbaka till skolan och att lämna all släkt och alla kompisar. Och Berta. Men det är som det är. På måndag kväll är jag nere i Fjollträsk igen. Fram till dess kommer jag att strunta totalt i datorn, och andas så mycket norrlandsluft jag bara kan :)

 

Uppdatering om Hästivalen och allt annat jag känner för att berätta kommer när jag installerat mig i läggan igen. Håll uuuut!