Var hälsad!

 

Är det bara jag som typ inte fattat att det är sista april idag? Jag var helt övertygad om att det är imorgon! Men det blir väl så när man inte har något liv och bara sitter hemma och pluggar, haha :) 

Min dag började iaf med en labb. Jag fattar verkligen ingenting av vad som egentligen var viktigt att kunna och inte. Förra veckan fick vi förberedelseuppgifter som ingen fattade nånting av och vi gått runt och varit helt hysteriska över. De uppgifterna baserades på en powerpoint-presentation som vi skulle gå igenom själva. Idag på labben gick läraren igenom powerpointen som vi behövde för uppgifterna, som alltså skulle vara klara när han gick igenom det. Haha alltså, hur tänkte han där? Sedan gick labben ut på att jämföra några bilder och bestämma sig för vilken av dem som såg bäst ut. "Bilden blev bäst med det här filtret och sämst med det här filtret." Kom igen, jättesvåra förberedelser för att jämföra bilder med varandra? Denna skola alltså...

Brodde är ju bara för cool. Igår när jag kom till stallet hittade jag inte tränset (jag har ridit Mulsta och Brodde med samma träns), men jag hade ingen lust att vända om och åka hem igen så jag chansade och hoppade upp i bara grimma. Brodde tittade konstigt på mig och såg ut som att han tänkte "men hallåååå, du har glömt nåt?!", men det var den enda reaktionen jag fick. Han gick att rida precis som vanligt och vi till och med travade två kortare vändor efter vägen. Han må vara en unghäst, men en väldigt klok unghäst♥

Idag fick jag med mig min moder som fotograf när jag red Brodde. Han är ju ett litet fjås och tycker att precis ALLT inne på ridplanen är jättefarligt, haha. Vi fortsatte iaf att träna på böjningen och att skritta över en bom. Han fick till och med till några galoppsprång när han skulle springa ifrån den farliga bommen efter att ha klivit över den! Det är inte lätt när allting är nytt :)

Idag har både Brodde och Mulsta fått vara dressyrhästar! Först ut var Mulsta, som banne mig är coolheten själv. Han är på tårna och framåt hela tiden, men han är alltid med på allt nytt man hittar på. I förrgår såg han en bom för förmodligen första gången i sitt liv, och idag red vi en bomserie. I trav. På volt. En gång tog han i så mycket med bakdelen och ryggen, och fick ett sånt steg att jag nästan tappade balansen. Dessutom lyckas han böja sig efter voltspåret under korta stunder, och ibland böjer han även lite på nacken. Är det ens möjligt att han kan lära sig så här snabbt? Jag tror att han kommer att bli riktigt frän i framtiden när alla grunder sitter och han fått bygga lite ridmuskler :)

 

Brodde fick sig också lite dressyr, och det viktigaste för honom är att få till böjningen i båda varven. Han har ju som sagt varit sned i ryggen förut och musklat sig snett, så därför vill vi att han ska stretcha ut den kortare sidan och muskla sig jämnare. När vi nött volter ett tag ville jag hitta på nåt nytt, så även han fick prova på att gå över en bom. Stackars Brodde trodde att den lilla grönvita saken på backen åt travhästar till frukost och sprang iväg varje gång han klivit över den, haha! Det verkade ändå som att han tyckte det var roligt, och han blev riktigt mallig när jag berömde honom efteråt. Han försökte sig till och med på att göra ett bocksprång en gång, men det gick sådär... Brodde är verkligen min typ av häst. Han är pigg, känslig och på tårna - men det finns inget ont i honom. Får han bara lite mer självförtroende kommer han med all säkerhet att kunna slå halvbloden på fingrarna (hovarna?) i framtiden!

 

Nu ska jag sätta mig med ännu mer plugg. Det känns lite som en never ending story, men vad gör man inte? Jag måste ju bli klar med skolan så jag får jobb och kan köpa Brodde när han är klar på travbanan, hahaha... #hästnörd

Gissa vem som fått ont i haaaalseeeen? *Viftar med händerna*

 

Blir så himla less på mitt obefintliga immunförsvar! Jag har banne mig varit sjuk till och från i 2,5 månad. LÄGG AV NU. För löpningens skull spelar det ingen större roll, jag kan ju springa oavsett var jag är, men jag packar ju inte med mig hästarna när jag drar ner till Stockholm...

 

Just nu känner jag mig som en hästnörd utan dess like, man får en nytändning så fort man börjar med en ny häst. Och nu är det inte en, utan... många. ;) Igår red jag och Linda till ridplanen med Mulsta och Wilmer för att prova lite dressyr. Mulsta fattade ingenting i början, han tittade på hörnen och såg ut att tänka "VAD är DET DÄR?!". Han taggade ner ganska snabbt när han insåg att duken som tittade fram under underlaget inte skulle äta upp honom. Jag tror att han kommer att bli en fin ridhäst bara han får tid på sig att förstå vad man vill. På slutet provade vi att hoppa ett litet kryss som stod framme också, och han var såååå stolt över sig själv efteråt! Bäbis-Mulsta♥

 

Efter det red jag Brodde en stund. Han är ju som sagt inte riden så mycket och är som ett rangligt klommer som älgar sig fram. Han snubblar i var och varannat steg för att allting runtomkring är så mycket mer spännande än var man sätter hovarna. I sommar blir det många bomserier så han lär sig att lyfta på fötterna och så han bygger fina muskler!

Imorse vaknade jag upp med världens träningsvärk och kände mig som en stel gammal tant, haha. Anledningen är de här filurerna:

Tänk att det är över en vecka sedan jag skrev någonting sist, men ändå fortsätter ni att titta in. Ni är för bra :)

 

Nu är jag hemma i lilla Bjästa igen. Jag skrev kemitentan igår, och efter det rullade jag hemåt i pärlan. Det tog 8 timmar från dörr till dörr, med ett ca 45min matstopp inräknat. De första 5-6 milen tog 1,5 timme. Jag älskar Stockholms rusningstrafik♥

Alltså åh, jag vet att klockan är mycket och jag borde duscha och sova och allt sånt där, men jag måste bara berätta om min och Frejas dressyrträning idag! Hon hade inte blivit riden sen i söndags, och det brukar alltid gå bättre att rida dressyr när hon vilat några dagar. Hon var pigg och glad och taggad för arbete! Vi värmde upp som vanligt, där enda kravet är att hon ska fram, fram, fram och fram. Det är dryga minuter där i början när vi i princip bara rider längs fyrkanten, men man får tillbaka det senare. Efter uppvärmningen fick vi sällskap av Salo och Lucky, och jag började korta upp tyglarna för att börja jobba lite mer seriöst.

 

Jag lade in mycket övergångar mellan skritt, trav och halt för att känna att hon verkligen var med mig, samtidigt som vi red volter tills vi blev yra :) Böjning, rakriktning, böjning, byta varv, halt, trav, kramp i skänklarna osv... Mot slutet blev hon riktigt, riktigt mjuk och fin! Jag kunde släppa innertygeln och ändå få igenom böjningen med hjälp av endast innerskänkeln. Då får man ett kvitto på att hon är riktigt igenomriden! :) Fina, fina Frejsan♥

 

Efteråt kom Askurs medryttare fram och öste beröm över oss, Freja var såå fin och jag red såå bra. Hon sa att hon aldrig kunnat tänka sig att Freja, som är en så tung typ av häst, skulle se så fjäderlätt ut på ridbanan. Kul! Sånt behöver man få höra ibland :) 

God eftermiddag ärade fans!

 

Haha, alltså jag hoppas att ni förstår självironin som inte alltför sällan smyger sig in mellan raderna. Hur kul skulle livet vara om man var seriös jämt? INGE KUL ALLS.

 

Jag har precis tagit mig halvt upp ur en svacka djupare än Marianergraven, typ. Hela förra helgen höll jag på att tuppa av varje gång jag ställde mig upp (och trots det var jag ute och sprang två gånger i lördags. SMART TJEJ.), och efter det har jag varit såååååå trööööött. Och hungrig. Har ätit och svullit upp likt en nordsvensk på grönbete. Men idag är jag på G och har kunnat snöra på mig löparskorna igen. Jag studsade uppför backarna lika graciöst som en balettdansös när jag i vanliga fall släpar mig fram som en rugbyspelare med dubbla knäskydd. Ehh... Slut på metaforer. Glykogen säger jag bara, glykogen är min bästa vän♥

 

Just nu är jag lite halvt förvirrad, det är skolarbeten överallt med deadlines hit, deadlines dit, en himla massa mailande fram och tillbaka, tentor, studiebesök och ett himla virrvarr av allting helt enkelt. Jag har ett eget projektarbete (som jag ska redovisa två veckor efter påsklovet där jag ska hålla en 25min-presentation följd av en 20min frågestund. SJÄLV.), jag är projektledare i ett annat projektarbete i en annan kurs, där vi ska intervjua verksamhetschefen på ett sjukhus om hur verksamheten är uppbyggd - MEN HAN GÅR INTE ATT FÅ TAG PÅ. Dessutom har jag en omtenta nästa vecka och ytterligare en tenta samtidigt som vi tentar av de här två kurserna i maj/juni. Plus de vanliga föreläsningarna, såklart. Hur går mitt liv ihop, haha? 

 

Nej, nu ska jag ösa på med rockabilly och ta tag i lite plugg igen. Om en vecka är jag på väg hem♥

När jag var ute och sprang på förmiddagen började jag fundera över idrotten i skolan. Hur bra är den egentligen? Visst förstår jag tanken bakom att ha schemalagd träning på skoltid - det är jätteviktigt att röra på sig, och speciellt i yngre ålder, men är inte upplägget lite fel?

 

När jag gick i högstadiet hade vi inte jättehöga krav på oss egentligen. Vi hade dock en lärare som älskade bollsporter. Det var därför det enda vi gjorde, vecka efter vecka. Jag hatar bollsporter, men tänkte på betyget och var med och gjorde så gott jag kunde ändå. Jag tyckte (och tycker fortfarande) om läraren, men jag hatade idrotten. Sedan kom vi upp till gymnasiet, där idrotten var mer strukturerad och man hade gjort upp scheman för att få så varierade lektioner som möjligt. På så sätt blev det ett lyft, men å andra sidan hade vi hårdare betygskrav också. Jag kommer ihåg när jag hade betygssnack med läraren en gång. Han sa att jag låg på ett VG (det var främst bollsporterna som drog ner det), och jag frågade vad som krävdes för ett MVG. Han berättade då att ett G motsvarar att man är med, ett VG motsvarar att man försöker och gör så gott man kan, och att ett MVG motsvarar att man ska kunna dribbla bort motståndare och helt enkelt vara duktig på sporterna. Alltså ursäkta mig, men va?

 

För att jag skulle få ett MVG i idrott räckte det alltså inte att jag var med och gjorde så gott jag kunde - jag (som aldrig haft något som helst intresse för bollsporter) skulle även kunna ha en sån koll på bollen att jag skulle kunna dribbla bort mina klasskompisar som spelat fotboll flera gånger i veckan i flera år. Hur tänker man där? Hela upplägget gjorde att jag mer eller mindre gav upp. Jag traskade iväg till idrotten med tunga steg, bytte om med en suck och längtade bara efter att lektionerna skulle ta slut. Vad var det för vits med allt när jag ändå inte skulle kunna få mitt MVG? Visst, jag försökte att dribbla och försökte att göra mål, men att ta sig förbi fotbollsspelare med flera års erfarenhet när man själv typ snubblar över bollen är inte det lättaste kan jag lova. Dessutom var det ju så viktigt att just ens eget lag skulle vinna, så gjorde man något misstag fick man arga blickar efter sig, haha... 

 

Nu är det snart 3 år sedan jag tog studenten, och jag har inte behövt röra en boll en enda gång. Det idrotten gjorde för mig var att dra ner mitt snittbetyg eftersom jag bara kunde få ett VG. Betyget man behöver för att komma in på ett universitet som inte bryr sig det minsta om man kan dribbla eller inte. Dessutom gav den mig en himla negativ inställning till i stort sett allt som hade med idrott att göra. Utom ridningen då, som var det enda jag kunde, men som även var en av ytterst få sporter vi inte fick utöva. Varför ska idrotten behöva vara så här? Varför kan den inte fungera som någonting som peppar studenterna att börja idrotta på fritiden? Istället för att tvinga de som hatar fotboll att spela fotboll, eller att tvinga de som hatar dans att dansa - varför inte slå ihop flera klasser och låta var och en göra det man själv tycker är roligt och bedöma dem efter det? Jag kan lova att fler hade haft en mer positiv inställning till fysisk aktivitet då, än vad man har nu. Och det är väl ändå det som är själva tanken bakom idrotten - att folk ska vilja fortsätta att vara aktiva även på fritiden?

 

Jag valde till en kurs som hette Kondition och styrka, där vi egentligen inte behövde vara starka eller ha någon kondition alls i början - utan huvudsaken var att vi förbättrade oss under kursens gång. Vi hade inga lag, utan alla gjorde så gott man kunde efter sin egen förmåga, och i slutet jämförde vi styrkan och konditionen med samma tester vi gjorde i början. Resultatet blev ett solklart MVG och en betydligt mycket bättre inställning till idrott - eftersom jag fick göra någonting jag tyckte var roligt istället för att springa runt och jaga bollar. Jag kunde komma dit och känna att det räcker att jag gör mitt bästa. 

 

Det är så jag tycker att idrott ska vara. Alla har olika förutsättningar, alla jobbar mot olika mål, och man bedöms efter varje individs inställning. Jag var långt ifrån en stjärna i den kursen, men jag gjorde så gott jag kunde, förbättrade mig på alla tester - och fick betyg därefter. Vill man ha studenter som inser att idrott är roligt och vill fortsätta med det på fritiden? Ta bort alla påtvingade sporter och låt varje enskild student göra det man själv tycker är roligt. Nu ska jag ut och springa. För andra gången idag. Och inte fan är det tack vare alla basket-, innebandy- eller fotbollslektioner i skolan.

Idag har jag gjort nåt jag inte gjort på vääldigt länge. Stängde igen böckerna och drog in till stan med tjejerna för att spela biljard! Vad kom det ifrån, jag har aldrig spelat biljard förut? Men det var så himla kul, alla var på samma värdelösa nivå. Och så kul att komma iväg och hitta på nåt! Det här får vi göra om :)

Efter att ha drömt om livet som medicinteknisk ingenjör hela natten studsade jag upp ur sängen 5.45 imorse. Kära motivation, du är så välkommen tillbaka! Jag tror att det beror på att jag har mer att göra nu. Allt känns så segt när jag går på halvfart, och trots att jag inte har jättemycket att göra har jag aldrig tid över - för att jag inte tar mig för att göra det jag ska. Jag trivs nog bäst med späckat schema, och speciellt när man får styra lite över sin egen tid. Trots att jag blev lite smått less när jag precis fått reda på att vi skulle ha två projektarbeten parallellt har jag ångrat mig nu. Projektarbeten varvat med lite föreläsningar och mycket hemmaplugg där jag får ha många bollar i luften är ju kanon! En och en halv heltid - vad är det när man tycker om vad man gör?

 

Nu har jag ju kommit igång med träningen också, så jag är typ hög på livet. Haha, åh, jag känner mig som ett barn på julafton när jag drar på mig löparbyxorna och snörar på mig skorna för att springa några kilometer. Sen att jag har kass kondition är en annan sak, men den går nog snabbt att träna upp. Med lite jävlar anamma så... :) 

 

Nu blir det en snabbdusch och sen ska jag fortsätta att pluggapluggaplugga hela dagen. Kunskaaaaap - come to meeeeee...

I'm not crazy, my mother had me tested.