God morgon!

 

Det var inflyttningsfest hos Tobias och Tanja igår med Erik som fyller år imorgon. Vi var inte där så länge och tog det väldigt lugnt, men fick iaf se killarna dansa magdans. Hahaha!

Någonting som har blivit viktigt för mig är att ibland bara få koppla bort allting som har någon betydelse och ägna tiden åt någonting som egentligen är helt värdelöst. Jag måste få göra nåt som inte har någonting alls med prestation att göra. Hela mitt liv är just nu uppbyggt kring att jag ska prestera. Jag ska lära mig det ena efter det andra, sluka böcker, göra uppgifter och hela tiden ligga före föreläsarna i planeringen för att kunna ställa rätt frågor vid rätt tillfällen. KTH är tufft, och extra tufft blir det när dagarna blir kortare och kortare. 

En sak jag aldrig kommer att förstå mig på är min hjärna... Oftast har jag som flest idéer under nätterna, men ibland fungerar ingenting. Inatt vaknade jag till vid 1.30 och kollade klockan på mobilen. Just då kändes det helt naturligt att det faktiska klockslaget inte skulle stå på skärmen, utan att jag skulle behöva ställa upp ett matematiskt uttryck med gränsvärden, för att inse att derivatan av vad klockan var skulle bli 0/0. Därför skulle jag lösa ut tiden med hjälp av L'Hospitals regel. Ursäkta mig hjärnan, men sen när behövde man kunna deriveringsregler för att ta reda på hur mycket klockan är...? Jag behöver jullov.

Om möjligheten att gå i ide fram till jul fanns, skulle jag tagit den. Herregud vad jag är less just nu. Har ingen som helst motivation till att plugga längre, utan jag går mest bara runt med dåligt samvete över att jag inte gör någonting - eftersom jag inte orkar. Egentligen borde jag vara jätteinspirerad efter höstterminens första två månader. Hittills har jag blivit godkänd på alla tentor under hösten, utom en. Den hade jag inte ens planerat att göra, utan jag panikpluggade i två dagar och kände att "blir jag godkänd är det en bonus". Mina klasskompisar har stirrat

på mig och frågat hur jag egentligen tänkte när jag valde att läsa en halv kurs till (och plugga till den där extra, oplanerade tentan), utöver den vanliga "lite mer än heltiden". Med stenhård planering och en himla massa jävlar anamma tog jag mig igenom det. Jag förstår inte hur jag kan tappa gnistan trots att det faktiskt gått bra för mig? Kanske är jag bara utarbetad?

 

Det här går inte! Nu stövlar jag iväg och handlar för att sedan dränka mina sorger (och förhoppningsvis min oinspiration) i vispgrädde med kakao medan jag sitter och pluggar. Ni som eventuellt har lite pluggmotivation över kan ta och skicka hit den. Jag står för frakten. Och så kan jag bjuda på fika. Då får jag en anledning att baka också :) 

Den här helgen har det inte blivit mycket sömn... Natten mot igår vaknade jag 1-2 gånger varje timme av stress för att försova mig. Klev upp 4.50 då jag kände att jag lika gärna kunde göra nåt bra av tiden istället för att ligga där och titta upp i taket. På eftermiddagen ringde en kompis från Övik och sa att han var i Stockholm och tyckte jag skulle följa med honom och några av hans kompisar ut. Sagt och gjort, jag kletade på lite spackel i ansiktet och drog in till stan för att börja förfesta i ett hotellrum på Stureplan. Det blev en lång kväll. Som inte slutade förrän klockan 7 imorse. Jag är inte ute ofta, men när jag väl går ut gör jag det ordentligt, haha... Efter att ha fått kanske en halvtimmes sömn klev jag upp nån gång vid 9.30 imorse. Behöver jag säga att jag är mer död än levande idag?

God morgon!

 

Det är lördag, klockan är 6 och jag är på väg ut till stallet för att släppa ut lite hästar. Konstigt nog vaknade jag innan väckaren och var inte ens trött. Ett mirakel! Freja ska få ta det lite lugnt idag, och kommer nog att få gå ett lite lättare pass längs golfbanan. Efter att ha gjort allt som hör till utsläppet vet jag att jag inte kommer att vara jättepigg... Så jag skyller ifrån mig på hästen. Ryttare som jag är ;)

Vi satt i studion i fem timmar igår. F-E-M. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle ta så lång tid för ett entimmesprogram, då många sketcher redan var inspelade. Vi satt alltså i publiken på Settman på plats, och helt ärligt - jag fattar inte var all kritik om programmet kommer från?! Det var ju hur kul som helst? Jag har alltid trott att alla komiker går efter ett manus till punkt och pricka, men inte ens det. Så himla härliga och spontana människor! Det ska bli kul att se vad de tog med och inte egentligen, haha!

Hann hem en stund efter skolan för att kastbyta kläder och äta lunch. Nu tar jag och Jenny sikte på SVTs studio där vi ska tillbringa några timmar. Kul! Berättar mer ikväll när jag vet exakt vad jag får säga och inte.

Hej hej hemskt mycket hej!

 

Det har varit en lång dag idag. Jag tog med mig snabbkaffe till skolan eftersom jag förstod att jag skulle vara trött. Kokade upp vatten i skolans ROSA vattenkokare och hällde över i termosmuggen. Kaffet smakade typ... te? Nog för att jag inte är någon stjärna i köket, men att misslyckas med kaffe? Jag slutar aldrig att förvånas. 

 

Nu ska jag sätta mig och skriva om lite anteckningar innan jag däckar. Känner mig slut i huvudet, i dubbel bemärkelse. Matte is no good for you.

Att försova sig över en timme men ändå lyckas komma i tid är en bedrift. Ibland är jag himla glad att jag är så pass seg på morgonen i vanliga fall att jag måste kliva upp extremtidigt. Då har man tid med en timmes försovning ibland. 

 

Idag sitter jag och Phatcharin och pluggar matte inför kontrollskrivningen på måndag. Blir man godkänd på den får man några extra poäng på tentan. Min relation till matte ändras hela tiden. Vissa dagar är det verkligen roligt (ni som inte börjat oroa er för min mentala hälsa än - det är dags nu), men dagar som idag har jag mest bara lust att strypa den som kom på alla dessa regler. När kommer jag att använda derivatan av arcsinx i framtiden? Vavava?

 

Jag är inne i en sån där period när jag vill göra nånting kreativt. Allt från att rita och lära mig spela gitarr (var kom det ifrån?) till att baka. Jag kan sitta och titta på kakor och tårtor och allt möjligt i evigheter, och det bara kliar i fingrarna på mig. Inte för att jag är speciellt sugen på att äta det själv, utan det är själva bakningen som lockar. Jag hoppas att det håller i sig till jul, då ska jag damma av mammas gamla gitarr och göda upp familjen med kakor och bullar. De kommer alltså både att bli döva och få Diabetes typ 2. Lovande jul.

Heeej alla glada! 

 

Idag var jag och Freja ute på upptäcktsfärd i skogen. Jag filmade en stund och tänkte ladda upp på Videofyme, men det gick lika bra som vanligt... Internet vill inte samarbeta så det fungerar inte alls. Den kommer nog upp till veckan istället. Eller när internet beslutat sig för att komma tillbaka från sin semester. Det var kanske inte en jättespännande film, men vafasen... Ni får se lite stockholmsskog och höra mig försöka få Freja att förstå var vi ska. "STOPP!!! Hallå, där är ju stigen! Högeeeeeer! Vad då, ska du hoppa här eller?" Heh, ja det är den typen av ryttare jag är när det inte är tävlingssäsong...

 

Tänkte mest bara upplysa er om att jag fortfarande lever (än är ni inte av med mig, moahahahaa...). Nu ska jag djupdyka ner i min kära matte igen. Hörs när vi hörs!

Jag har insett en sak. Jag kan inte sitta och vara helt sysslolös. Efter att ha gjort klart all matte och tittat på gårdagens avsnitt av Idol fick jag helt enkelt slut på saker att göra. Man kan ju inte gå och lägga sig klockan 9 på en lördagskväll, så vad gör man? Man tar en penna och ett papper och lägger ner 1,5 timme på ett porträtt. Åh vad det var längesedan jag tog mig tid att sitta och rita! Finslipa detaljer och skuggor. Se ett motiv växa fram. Det är ett så himla roligt tidsfördriv! 

Nu är jag klar med all matte för dagen. Resten av kvällen hade jag tänkt att spendera i soffan framför Pretty Little Liars. Jag har lite svårt att vänja mig vid den här studietakten som är betydligt mycket mindre än den jag hade förut. Bara en sån sak att jag kan ta sovmorgon en dag då jag inte ska till skolan och ändå kunna ta ledigt på kvällen känns helskumt. Det är nästan så att jag känner mig som en brottsling. "Du har brutit mot §7.19, vilken är ett förbud mot att ta det lugnt." Jag tror att jag blivit lite skolskadad :) 

Nu sitter jag här med ett inflammerat muskelfäste. Jag kan inte ens räta ut armen. Så himla typiskt mig. Börja försiktigt för att vänja kroppen vid ökad belastning - varför det? Jag fick en kylande gelé från när jag sprang Tjejmilen som jag provade, den skulle tydligen "lindra smärta, inflammation och svullnad, samt vara muskelavslappnande". Jag vet inte riktigt om den lever upp till det för det gör lika ont som tidigare, och nu fryser jag dessutom i armvecket. Spännande känsla.

Vissa dagar känns det värre att vara bunden till skolan än andra...

Goder afton både herre och fru. Och hen.

 

Jag kom precis hem och sitter nu och äter jordnötssmör. Sämre kunde man haft det. Jag måste bara berätta om min vanliga torsdagstripp till stallet. Busschauffören som körde till skolan imorse lyckades inte ladda ner min nya SL-biljett så jag satt på helspänn hela vägen dit och hoppades att det inte skulle komma någon kontrollant (det blir dryyyyga böter...). Sedan började jag fundera över hur jag skulle ta mig hem om min biljett inte gick att använda? Det är inte alla busschaufförer som är snälla och låter en åka ändå. Hursomhelst, han som körde på eftermiddagen fick ordning på biljetten och jag tog mig hem. Hem till ett regnigt, kallt och mörkt Haninge. Jag gick hem från busstationen i mina stackars tygskor som nog skulle ha gått i ide för en månad sen, om de själva fick bestämma. Jag klev in genom min dörr, tog av mig mina blöta skor, bytte om till varma kläder och andades ut. "Ikväll ska jag bara sitta hemma, och inte röra mig en centimeter mer än jag behöver!", tänkte jag. Sedan kom jag på att det var torsdag, och att jag hade kvällspasset i stallet.

 

I den sekunden kände jag för att lägga mig ner i fosterställning och gråta. Men istället tog jag mig själv i kragen och tänkte "Hallå där, det blir faktiskt inte bättre av att tycka synd om sig själv. Gör det bästa du kan av det du har." (JA jag tänker till mig själv i tredje person - fullt normalt.) Jag gjorde så gott jag kunde för att det "jobbiga måstet" inte skulle bli så jobbigt. Jag bytte ut mina tighta (och kalla) ridbyxor mot ett par gamla mjukisbyxor, åkte hemifrån tidigt för att slippa stressa, öste på med góvärme i bilen och lyssnade på härliga feelgoodlåtar på hög volym hela vägen dit. Sedan tog jag lååång tid på mig att fixa boxen medan jag funderade ut någonting jag och Freja kunde hitta på. När allting var klart gick jag och hämtade Freja i lervällingen, borstade upp henne så gott det gick, tog på  repgrimman och gick ut till ridplanen. Där pysslade vi på med allt möjligt, så som longering, flytta bakdel, backa och följa John. Sedan hoppade jag upp och red ett tag. En massa volter, åttvolter, skänkelvikningar och fram- och bakdelsvändningar. Helt plötsligt hade det gått en timme, och jag hade helt glömt bort att det ens kändes jobbigt från första början. Ibland kan man styra så himla mycket med enbart sin inställning.

Ni behöver inte vara oroliga - det är ingen som knackat på, gett mig konstiga piller och fört bort mig efter min fullt normala KTH-analys. Än.

 

Jag hade veckans sista matteföreläsning idag. Läraren verkade ha någon typ av PMS och tyckte nog att det var ungefär lika roligt att vara där som jag tyckte. Inte speciellt kul alls alltså. Det är tur att jag har mitt anteckningshjälpsjobb, annars hade jag förmodligen stannat hemma. Jag menar, det är ju en fördel att gå dit så man får veta vad man ska anteckna... Men hallå, nu är det snart bara 5 veckor kvar av höstterminen - det är ju ingenting!

 

Idag efter skolan tog jag tag i träningen igen. Ett armpass, som gjorde att det här inlägget tog en himla lång tid att skriva... Jag hade kommit igång så himla bra förra veckan, men så kom familjen hit. De stackars kalorierna som låg på minussidan efter den veckan fick genast en himla stor kompensation på plussidan istället, haha. Såna helger måste man ju få ha ibland också antar jag, men nu är det slutfuskat :)

 

Medan jag väntar på att mina stackars armar ska vila upp sig tillräckligt för att jag ska orka duscha sätter jag mig och kollar på ännu ett avsnitt av PLL. Besatt är rätta ordet. Dilja är likadan. Ni skulle höra våra diskussioner på skolan om vem som är A. Det är lika bra att jag inte säger mer. Annars finns risken att någon kommer och ger oss konstiga piller och för bort oss.

Det är sjukt hur ineffektiv man blir när man har lite att göra. Det ska nog egentligen inte fungera att läsa så mycket som jag gjort hittills, men på något sätt fick jag ihop allting. När jag sedan gick ner till 25% i en vecka fick jag ingenting alls gjort - för att jag inte hade tid?!?!?! Vad hände där egentligen? Dags att steppa upp igen, bara 6 veckor kvar till jullovet!

 

Jag fick precis ett mail om en inspelning på SVT nästa vecka. Det är ett program som går nu under hösten. Jag har egentligen ingen koll på vad det går ut på, men det lär väl visa sig. Det är kul att bara åka iväg och se nåt nytt. Nu har jag ju redan varit på en SVT-inspelning en gång, men den ena är nog inte den andra lik. Jag berättar mer när det börjar närma sig ;)

 

Nu ska jag försöka hitta lite kläder i min kaosartade garderob. Jag som hade all tid i världen på mig från början börjar nu få lite bråttom... Så himla typiskt mig. Ha en bra måndag allihopa!

Idag blev jag ännu en sadel rikare! Åsa i stallet hade en till dressyrsadel hon inte ville ha, så jag fick den också. Snart kan jag börja extraknäcka som sadelförsäljare. Eller nåt. 

Vi var iväg till IKEA i Kungens Kurva idag. Världens största IKEA faktiskt, och det märktes... Vi stod där som fyra byfånar som inte fattade nånting av var vi skulle. Till slut hade vi fått ihop allt vi skulle ha, betalat, packat in sakerna i bilen, åkt hem och kände oss nöjda.

 

Vi kom tillbaka till lägenheten och dumpade grejerna hemma för att bygga ihop och sätta upp allting nu ikväll. Jag hade köpt en stor spegel som skulle sitta ovanför byrån jag också köpte. Jag lade den på golvet med den skyddande kartongen uppåt för att det inte skulle bli repor om Misse skulle få för sig att vässa klorna på den medan vi var borta.

 

Vi kom hem efter att ha varit ute och ätit, och tänkte nu ta tag i allt som skulle sättas upp och byggas upp. Det hela börjar med att jag glömmer bort att jag lagt spegeln på golvet (kartongen var samma färg som golvet...), och kliver på den. Spegeln går i tusen bitar och jag sliter mitt hår över hur otroligt korkad jag är. Då tänkte jag börja byta knoppar till skåpluckorna i köket. Skruvarna som följde med var för korta. Jag diskade upp min nya stekpanna för att kunna stuva undan den. Stekpannan var för bred för kastrullskåpet. Jag tog ett djupt andetag och tänkte "Jaja, då kan vi väl börja bygga ihop byrån istället då...". Jag hann knappt tänka klart meningen innan pappa ropar "Skulle det vara en vit del och en svart...?!" från hallen. 

 

Så alltså, en byrå i två olika färger, en trasig spegel, en för stor stekpanna och dörrknoppar med för korta skruvar var mina IKEA-fynd för dagen. Bättre lycka nästa gång.

En sak jag tänkt mycket på är all uppmärksamhet som Natural Horsemanship och "frihetsdressyr" fått i media. Är det verkligen så bra egentligen? Jag sitter ofta och fascineras över kommunikationen mellan häst och människa, men jag tror att det är väldigt många som ser den kommunikationen för tidigt i sin egen utveckling. Man ser att hästen dansar fram och lyssnar på minsta lilla vink, oavsett om ägaren rider med halsring eller står brevid på marken. "Så där vill jag också göra!", tänker man, och läser vidare. Många gånger står det mycket bra på internet, väldigt ofta står det också en himla massa strunt. 

 

Många som håller på med Natural Horsemanship anser sig inte vara hästens ledare. Man ser hur ledarhästen jagar bort de andra hästarna som står lägre i rang, och vet man inte hur ledarskapet hos hästar fungerar ser det många gånger ut som ren mobbing. "Men usch, jag vill inte vara någon ledare - ledare är ju dumma!", tänker man efter man sett hur det går till vid exempelvis fodringar. "Jag är inte hästens ledare - vi är kompisar.", har jag läst på många NH-bloggar. Jag tror att det är ett steg i fel riktning om jag ska vara helt ärlig. 

 

Ledarskap för mig är tydlighet, respekt och konsekvens. Jag är aldrig dum mot en häst (eller något djur överhuvudtaget). Det betyder inte att jag inte kan tillrättavisa på ett rättvist sätt. Jag är tydlig och konsekvent. Dessutom visar jag hästen respekt, någonting jag förväntar mig att få tillbaka. I min värld är det konstigt att man kan påstå sig hålla på med Natural Horsemanship, och trots det säga att man inte är hästens ledare. Ska man kommunicera med hästen måste man tala ett språk som hästen förstår, och där är rangordning och ledarskap A och O. Det må se elakt ut, men det är en av de mest naturliga saker som finns för hästen.

 

Man skulle kunna jämföra det med våra språk. Många tycker att tyska låter elakt, men man kan inte gå fram till en tysk, börja prata spanska (eftersom man tycker att spanska låter snällare, och man vill ju bara vara snäll mot den stackars tysken) och ta för givet att denne förstår. Det kommer att göra tysken förvirrad. Denne kommer kanske att börja förstå efter ett tag, men det kommer att leda till mycket förvirring och osäkerhet i början. Det är precis vad som händer om vi börjar prata något annat språk med våra hästar, än det enda språket de redan förstår. 

 

Det är långt ifrån bara en gång jag har fått vara tuff mot en häst. Jag tycker att det är viktigt att det finns kvar i bakhuvudet att det är ett stort djur man jobbar med. Små saker som kan verka obetydliga kan bli stora och rentav farliga i längden om man inte tar itu med dem. Som exempel kan jag ta en kväll i somras när Berta och Tiffy skulle få sin mat i stallet. Tiffy hade fått sin mat, jag gick in till Berta och började hälla över kraftfodret i hennes krubba när hon kom fram och tryckte upp mig mot väggen för att komma åt sin mat snabbare. Det är inte okej någonstans. Jag röt ifrån och backade upp henne så pass det gick (vi stod ju i hennes box). Någon som inte är van vid hästhantering och ledarskap kan ha tyckt att jag var tuff, "hon var ju bara hungrig...", men hur man än vill se hästarna som små bäbisar - är de faktiskt inte det. Hon ska inte klampa över mig, lika lite som att hon skulle klampa över en ledarhäst. Berta tittade lite chockat på mig, med sen den dagen respekterade hon mig och gav mig utrymme. Från den dagen räckte det att jag höll upp ett finger för att visa henne att hon skulle backa undan till jag gått därifrån.

 

Hade den situationen visats i media hade man bara sett en film där en tjej håller upp ett finger, och hästen väntar på "varsågod". Man hade inte tagit med "hallå där, respektera mig och ge mig utrymme!". Den viktigaste delen klipps bort, men herregud vilken kommunikation de har! Jag kan lova er att Berta inte fick några bestående men av den händelsen. Hon blev inte ledsen, hon fick inte ont och hon blev inte rädd för mig - och 5 sekunder efter jag backat upp henne var vi kompisar igen. Jag tycker personligen att NH är jättebra och jag använder mig mycket av det, men man får inte glömma bort att ledarskap är en viktig och, framförallt, naturlig del i hästens språk. Varför är vi så rädda för att säga ifrån och ta plats när vi umgås med hästar? 

Vissa kallar det här magi. Jag kallar det kommunikation. Berta följer inte mig för att hon måste, utan för att hon vill. Om hon var rädd för mig skulle hon inte följt efter. Om hon var rädd för mig hade hon inte varit avslappnad och gått med sänkt huvud. Hon är inte rädd för mig - trots att jag använder mig av ledarskap. Istället ser hon en trygghet i det. Ledarskap är inte elakt, det är en naturlig del i alla hästars liv.

God morgon!

 

Jag började min dag med en timmes powerwalk innan frukosten. Skönt att komma igång på morgonen. Mindre skönt när väckaren ringde imorse... What doesn't kill you makes you stronger.

Hursomhelst har jag bara en föreläsning idag också. Det är nästan så jag tror att jag hamnat på något typ av viloläger. Men det är jag väl värd efter allt slit hittills i höst. Vi fick tillbaka mattetentan igår - och jag blev godkänd! Så himla skönt, jag trodde verkligen inte det med tanke på att jag inte hade någon aning om vad jag gjorde på vissa av uppgifterna. Tydligen var jag inte helt bakom flötet för en gångs skull. Det är alltid positivt!

 

Titta in här i eftermiddag - jag har tidsinställt ett inlägg som kan ge många en tankeställare. Det var längesen jag kunde sätta mig ner och knappa ihop långa inlägg med tankar och funderingar, men nu när jag har lite mer tid över på dagarna hoppas jag kunna skriva fler inlägg med någon typ av baktanke. Feel free to diskutera!

 

Nu ska jag snabbstäda lite här hemma. Familjen kommer ner sent ikväll och stannar över helgen, så då är det kanske roligt om det inte ser ut som ett bombnedslag... 

God morgon!

 

Efter drygt 11 timmars sömn är all feber borta. Det är så typiskt mig att bli sjuk när jag har en ledig dag, men samtidigt var det inte fy skam att ha en anledning att ligga kvar i sängen och titta på Pretty Little Liars HELA dagen. Det var en sån där typisk dag då det är synd om mig, fast egentligen inte. 

 

Idag har jag en matteföreläsning (jag ska försöka att inte slita ut mig...), och efter den går jag hem och hämtar Misse för en tur till veterinären. Än så länge är hon lyckligt ovetande... Mitt bankkonto likaså. 

Jenny: Jag tror att du har samma parfym som jag hade i 5an, jag får flashbacks varje gång jag går in på toaletten efter du tagit på dig parfym!

 

Vad jag svarade: Jaha, vad kul! Ja det är konstigt det där, man kan verkligen koppla ihop lukter med olika saker som hänt i livet. Det är samma sak med musik, lyssnar jag på en låt ofta då det hänt någonting speciellt får jag samma känsla om jag hör den låten igen, trots att det kan vara flera år senare!

 

Vad jag tänkte: Jag luktar som en 11-åring.

Kom nyss in efter en timmes powerwalk i solen som sakta men säkert kämpade sig upp. Bra start på dagen!

God morgon!

 

Jag är mitt uppe i min första lediga helg på 2 månader. Den kom minst sagt lägligt! Det bästa av allt är att jag gjort det jobbigaste den här terminen. Jag hade planerat att läsa hela mattekursen nu den kommande perioden, men då gjorde de om planeringen och lade halva kursen under den första perioden och andra halvan av kursen under den andra perioden. De första 25% (och ytterligare några procent från programmeringen) fick jag då läsa utöver den dryga heltiden vi redan läste från början, så de kommande 25% kommer jag att läsa utöver halvtidskursen som går nu fram till jul. Jag kommer alltså att gå ner från runt 150% till 75%. Underbart! Känner jag KTH rätt kommer jag säkert att behöva lägga ner en heltid ändå, men det känns ändå överkomligt. Jag kan äntligen andas ut och känna att jag lyckades ro allt i land. 

 

Planen är nu att jag ska komma igång med träningen igen. Vet ni hur mycket muskler man tappar på två månader?! Jag kan nu officiellt börja kalla mig själv för degklumpen... Det känns som att jag har en rolig period framför mig, trots att båda kurserna kommer att vara svåra. Planen för idag är att först sleva i mig en skål blåbärsmuffinsgröt (återkommer med resultat...) till Pretty Little Liars och sedan åka ut till Freja. Där kan jag stanna hela dagen om jag vill. För jag har fritid!