En sak som slog mig när jag var ute och red var hur min inställning till saker går per automatik. Dagar som idag har jag all tid i världen att pyssla, fixa och bara vara. Trots det sprang jag runt och tittade på klockan när jag mockade, och funderade på att vända och rida hemåt bara för att "komma hem lite tidigare". Vad då "komma hem lite tidigare"? Vad hade jag att komma hem till, förutom möjligtvis en massa avsnitt av The Big Bang Theory? Jag fick ta mig i kragen och säga "hallå där, tagga ner litegrann nu va!", ta ett djupt andetag och inse att jag faktiskt inte måste stressa HELA tiden. Oavsett om jag velat det eller inte har stallet blivit en stressad plats. Eftersom jag har så pass långt dit (det tar ca 40min att köra, enkel väg), går mycket tid åt bara för att ta sig dit och hem, och då jag dessutom alltid har skolarbeten upp över öronen vill jag inte söla bort alltför mycket tid. Det är nog egentligen likadant oavsett var i Stockholm jag är, för jag har vant mig vid att gå runt och vara konstant stressad här. Jag får börja träna mental yoga eller nåt :)

 

Nej, nu ska jag försöka mig på nåt så ostressande som att titta på en hel film utan att pausa för att springa runt som en yr höna. Det känns som ett lämpligt projekt för mig ikväll.

Superhopphästen :)

 

 

"Genier behärskar även kaos..." osv.

 

Nä, nu ska jag dra igång ledigheten med att gå ut och skotta fram min parkeringsplats i det fina vintervädret. Dagsljus - jag har saknat dig!

Och tack till Mahlet som håller koll på mig och slår mig på fingrarna när jag inte pluggar. Inte utan min extramamma♥

Frankrike♥ Så himla fint landskap!

 

 

Jag behöver all träning jag kan få med tanke på att hela julen såg ut så här... Och sen drog jag till Frankrike. Ojojojoj...

...och sedan går jag till skolan och träffar några av de här brudarna! :)))

 

(Bilden är från i somras. Vi filmade hela huset, ska försöka lägga upp den så ni får se! Hoppas att appen inte kraschar med tanke på att det blev en 21 minuters lång film...)

 

Det har varit så himla roliga dagar! Jag och Åsa lärde känna varandra när vi var 11 respektive 12 år, och oavsett hur lång tid det går mellan gångerna vi ses är det som att vi alltid vet var vi har varandra. Vi har redan börjat lägga upp en plan så jag ska kunna åka tillbaka ;)

En sak som är skönt är iaf att kunna läsa en skylt och förstå vad det står på den. Jag kanske borde lära mig några grundläggande ord på franska innan jag åker dit igen... Bonjour, merci och pardon no francé räcker inte långt.

 

Idag ska jag panikplugga. Har ju tenta imorgon för bövelen! Men jag tror att jag har hyfsad koll på vad det handlar om. Franskan får vänta ett tag... Au revoir!

Den här gången mellanlandade jag i Paris, på Charles de Gaulles flygplats. Jag hade blivit varnad för att den skulle vara svår att hitta rätt på, så jag öste ut ur planet så fort de öppnade dörren. Och sedan hittade jag min gate på 15 minuter. Hej dötid!