Sista april
Bara för att vara tvärt emot alla andra tänker jag döpa mitt inlägg till Sista april istället för "Valborg". Har aldrig förstått grejen, Valborg - vad är det? Tänk vad mycket hjärnkapacitet man sparar på att bara döpa dan till sista april istället för att dra till med ännu ett högtidsnamn.
Herrejösses vad tiden går snabbt. Det känns som igår det var 1 mars och jag stod i vårjackan och huttrade fram "Mars är en vårmånad, att ha på mig vinterjacka under våren kommer inte på fråga." när mina klasskompisar undrade vad som gått snett i mitt huvud.
Jag hade tänkt leta upp en brasa nånstans, men jag tror jag ångrar mig. Får göra en egen brasa hemma istället. Har en del böcker jag känner för att bränna upp.
Hoppas ni alla får en bra sista april. Min kommer se ut så här:
Psykfallet Damgren
Hallå i stugorna, mina bästaste läsare! Hade egentligen inte tänkt skriva nåt idag, men fick dåligt samvete så här sitter jag ändå. Är inne på slutspurten för den första tentan den här tentaperioden så jag har händerna fulla kan man säga. Jag skulle nog behöva lite ledigt någon dag innan jag börjar plugga för nästa tenta, men det har jag inte tid med då jag har fyra tentor till efter den här innan jag får sommarlov. Ja ni läste rätt, jag har 5
( F E M ) tentor den här tentaperioden varav fyra av dem ligger under de två sista veckorna. Klarar jag det här klarar jag allt.
Vissa dagar är jag heltaggad och kan gå in för det till 150%. Kan släppa allt annat och plugga halvt ihjäl mig 10 timmar i sträck. Vissa andra dagar känns det kört och jag har bara lust att släppa allt och åka hem. Det kommer inte funka ändå. Idag är en sån dag.
Jag vet inte vad det är som ger den största panikkänslan, om det är att lämna omvärlden totalt i en månad för att gräva ner sig i böcker och bland en massa programmeringskod på datorn för att sedan kanske misslyckas och behöva göra om samma sak en gång till, eller om det är att kanske komma tillbaka till där jag var i höstas. När jag väl går in för någonting gör jag det helhjärtat, och då märker jag inte ens om jag mår dåligt av det. Nu i efterhand var varningsklockorna i höstas så tydliga, men då märkte jag dem inte. Feber 5 gånger på 4 månader och en viktnedgång på 6kg - det är väl normalt?
Det blir iaf fullt ös med plugg fram till tentan på torsdag eftermiddag, och sedan får jag se hur jag ska prioritera. Jag vet att jag kan klara iaf tre av de fyra tentorna som är kvar efter den om jag ger mig in på det. Frågan är bara hur mycket jag ska våga ge mig in på det. Ingen som har lust att bli min mentala coach? Känner mig rätt psykiskt instabil at the moment.
Nu ska jag kolla igenom Hästnet en sista gång för idag och drömma mig bort till vilken fin häst jag ska köpa när jag pluggat klart. Det om någonting gör mig motiverad. Sen ska jag sova. Så jag orkar plugga hela dagen imorgon också. God natt bästaste ni!
Söndag
Så var det söndagkväll. Igen. Det är alltid söndag oftare än fredag. Konstigt det där.
Idag har jag iaf varit ute och ridit Freja. Skulle egentligen rida ut med en i stallet, men då hon tog sån tid på sig for jag iväg själv istället. I början av ridturen kändes allt så himla klockrent, hon tog stöd av tygeln men bar sig själv och hade inga som helst tendenser att hänga sig i den, hon höll ett lagom tempo och min sits kändes ovanligt stabil. Sedan började vi galoppera och allt förstördes. De flesta hästar tycker det är roligt att galoppera och får mer bjudning då, men inte Freja. Rörde jag tygeln det minsta lilla bröt hon av till trav. Jag får verkligen kämpa för att hålla igång henne och det känns som att vi bara motarbetar varandra. Min positiva ridkänsla försvann SÅ snabbt och jag blev bara besviken istället. Menmen, det är bara att ta nya tag. Till veckan tänkte jag lägga in ett till dressyrpass på ridplan. Det kanske går bättre då.
Nä men herrejösses, Bolibompa tog ju slut för flera timmar sen! Hopp i säng, imorrn ska jag upp tidigt och programmera innan skolan. Dagen kunde inte börja bättre. Typ...
Just Do It
Så här spännande har mitt liv varit idag. Ångest för att jag inte orkar plugga men kommer mig inte för att göra någonting annat eftersom jag måste plugga. Vilket dilemma. Men nu blir det fullt ös medvetslös en timme till, sedan bänkar jag mig framför livesändningarna av Göteborg Trophy från Göteborg Horse Show på SVTplay. Såg young rider-finalen imorse, och höll på att få någon typ av hjärtattack under omhoppningen. Skumt det där att jag på riktigt kommer upp i högre puls av att titta på ridsport än att ge mig ut och springa själv. Tänk om det var såna här sändningar varje helg, då skulle jag vara redo för beachen på nolltid!
Hjälp till att hejja fram våra Svenska ekipage nu! Alltid lika roligt att se fina hästar och bra ridning :)
Standard
"Matte, nu har du pluggat hela dagen. Tyck om mig NU!"
-TjockisMisse
Dagens pulshöjare
Började dagen med att kolla på världscupen i hoppning från Göteborg Horse Show. Det var mitt träningspass för dagen. Förstår ni hur jobbigt det är att först och främst hålla andan under hela ritten (vissa red långsamt, de ritterna tog ca 70 sekunder) (jag började nog bli blå i ansiktet mot slutet av dem...), och sedan dessutom sitta på stolen och "hjälpa till" med skänklarna? Det är ingen slump att jag haft träningsvärk dagen efter jag har varit och tittat på hopptävlingar kan jag säga... Det var tur att de svenska ekipagen inte red efter varandra så jag fick lite återhämtning mellan ritterna.
Kungen! Rolf-Göran Bengtsson och Kiara la Silla under Stockholm Horse Show 2011. Hans ritter är alltid värst att kolla på. They.are.too.exciting.
Carpe Diem
Hello there!
Jag har inte glömt bort er, jag har bara haft sjukt mycket att göra. Idag hade vi labb i mikrodatorteknik, och jag hade tänkt vara duktig och komma dit med en påbörjad kod så att labben skulle gå snabbt. Kom dit klockan 8 med glatt humör och gick därifrån 17.30, less som satan. Hur kommer det sig att programmering alltid ska jäklas?
Sen slängde jag i mig en portion havregrynsgröt och kastbytte kläder för att åka ut till stallet och Frejsan. Bestämde mig redan i bilen för att inte rida då jag skulle behöva stressa som en tok för att hinna det. Istället tog jag god tid på mig med allt stalljobb. Det var nog det bästa beslutet på hela veckan! Nog för att det var tråkigt att inte hinna med ridningen, men det var helt klart värt det att få ta sig tid och jobba på i sitt eget tempo och i sina egna tankar. På söndag blir det förmodligen långritt istället :)
Imorgon har vi inga föreläsningar så jag ska stanna hemma och plugga. Men det blir ingen sovmorgon för det, jag ska upp 6 ändå för att *FåNgA dAgEn*. Vid den tiden på morgonen lär jag inte tycka att det är nåt som är värt att fångas, men jag ska nog lyckas slita upp mig själv ur sängen ändå. Efter lite övertalning. "Förut var jag schizofren, men nu mår vi bättre!", typ...
Nä, hopp i säng om jag ska ha någon chans alls att lyckas "fånga dagen" imorgon. Återkommer med resultat.
Be nice!
Efter gårdagens långdag i skolan (var framme på skolan 8 och gick därifrån 19.30) var det ganska skönt att sluta tidigt idag. Vi hade bara analoglabb på schemat idag, och den var klar 10.30. Nu är jag ju inte ledig bara för att jag inte sitter kvar på skolan, men det är alltid skönare att jobba helt ensam i mina gula svampbobmjukisbyxor och med bra musik i högtalarna.
Ikväll ska mikrodatortekniklabben bli klar så jag kan lägga 100% fokus på anatomitentan nästa vecka sen. Usch, jag börjar verkligen bli less på den här cirkusen nu... Jag saknar känslan av att vara helt ledig någon gång. Tänk att få träna eller städa utan att behöva ha dåligt samvete över att man inte pluggar. 5 veckor kvar, hejja hejja!
Jag fick en kommentar på mitt förra blogginlägg. Det var en tjej som skulle googla fram ett telefonnummer och då fick hon upp min blogg som sökresultat. Då vi har samma efternamn blev hon nyfiken och klickade sig in, och lämnade några rader innan hon lämnade sidan. Jag vet inte varför, men jag blev glad av den kommentaren! Det stod inte så mycket, men bara grejen att någon för mig okänd människa lägger ner en liten stund av sin tid och energi på att lämna några rader och bara säga en så enkel sak som "Hej" kan verkligen göra min dag lite gladare. Precis som Anna skriver på sin blogg, personen kunde lika gärna hållt det för sig själv och gått vidare. Jag vet ju själv hur jag är när jag sitter och läser bloggar. I mitt huvud kommer det alltid upp saker som "vilken fin häst", "vad det ekipaget utvecklats", "hon/han är alltid så välklädd", "den här personen lyckas alltid vända saker till det positiva" osv. Men klickar jag på kommentarsfältet och skriver det till bloggaren? Nej! Skärpning nu Sandra!
Vad sägs om en utmaning? Varje dag resten av den här veckan ska vi alla lämna minst en snäll/positiv/peppande kommentar på någon annans blogg. Jag vet att vi klarar det! Varför hålla all positivitet för oss själva, då vi alla vet att delad glädje är dubbel glädje?
Det var dagens visdomsord, nu ska jag plugga!
Våga lita på magkänslan
Ni vet de där gångerna när man följt sin magkänsla, och magkänslan har visat helt rätt? I mitt fall är det nog precis vad som hänt.
Efter allt strul med ridklubbarna kände jag mig ganska lost måste jag erkänna. Många väljer en klubb bara för att få plocka ut en licens, de bryr sig inte nämnvärt över vad det är för klubb. Jag har hört att vissa väljer klubb efter vilken som har snyggast namn. Jag känner rent spontant att oavsett om det är en liten pluttig lokaltävling mitt ute i skogen eller om man skulle rida in och starta en klass i Globen så vill jag kunna vara stolt över att representera just den klubb jag rider för. När jag då blev illa bemött på den ena klubben jag har koppling till, och uppenbarligen inte har samma åsikter som styrelsen i den andra klubben jag har koppling till visste jag faktiskt inte hur jag skulle resonera.
Jag satte mig helt enkelt ner vid TDB och bläddrade igenom i stort sett hela registret på klubbar i Stockholm, Västerbotten och Mittsvenska. Läste protokoll från styrelsemöten, läste visioner, stadgar och mål, om de har krav på tävlingsryttarna, avgifter, hur ridskoleverksamheten verkar fungera om de har någon osv. När jag till slut kom in på Huddinge RK´s hemsida hittade jag faktiskt inte så jättemycket, de hade ingen ridskola, det stod inga krav, och halvtaskigt uppdaterad tävlingsplanering, men det var ändå någonting som fick mig att spara fliken. Magkänslan sa att det var en bra klubb. Trots få medlemmar och en inte så jätteuppdaterad hemsida fick jag en bra känsla.
I lördags tog jag tag i saken och skulle fixa medlemskap. Betalningen strulade då det inte fanns plats för alla uppgifter de ville ha, så jag mailade dem och frågade hur jag skulle göra. 22.30 på en lördagkväll. Fick svar inom en timme av klubbens ordförande. Igår gjorde jag klart betalningen och skickade in uppgifterna, och när jag klev upp imorse hade jag fått en vänförfrågan på Facebook. Av Huddinge Ridklubb.
Hela dagen har det varit nya grejer, ordförande har lagt till mig i grupper som kan vara relevanta, har fått inloggningsuppgifter till intranätet där man kan anmäla sig till aktiviteter och bygga upp en egen sida för att få kolla på varandra inom klubben, och dessutom ett mail av ordförande som önskar mig varmt välkommen till klubben. Allt detta inom ett dygn efter jag betalat medlemsavgiften.
Jag litade på min magkänsla, och i det här fallet verkar den ha lett mig helt rätt. Äntligen kan jag släppa den där ångesten över något så simpelt som vilken klubb jag tävlar för. För nu vet jag att jag kommer kunna rida in på tävlingsbanan och representera min klubb med stolthet.
Fröken vältränad
Hallå där ute i sajberspejs!
Idag hade jag planerat att ge mig ut och springa. Det blev inget av det. Vet ni varför? Jag hade ont i varenda muskel i hela kroppen efter gårdagens däckbyte! Här har jag suttit och skrivit om min träning och känt mig så duktig vecka efter vecka, men när det väl kommer till kritan är jag visst inte så stark ändå... Men i höst, då ska jag sätta de jäkla däcken på plats! (hehe)
Nu har ju våren äntligen kommit på riktigt också! Vi har eftermiddagssol på balkongen, så när den kommit dit gick jag ut och satte mig och pluggade där istället för inomhus. Fick till och med lite färg trots att jag inte satt så länge. Det blir nog sommar i år också till slut!
Solkatten Misse! Värme är det bästa hon vet. Efter godis :)
Den 20 januari 2014
...kommer hela familjen Damgren att kliva på ett plan till Frankfurt. Där blir det byte av plan till ett med en ännu bättre destination, nämligen MIAMI! Vi kommer att åka till och bo i både Fort Myers, Fort Lauderdale och Miami, men vi har inte bestämt var vi ska börja och hur vi ska bo än. Förmodligen hyr vi lägenheter på de olika ställena. Åhh, det ska bli så roligt att få komma iväg! Nu blir det till att träna engelskt uttal så man inte blir dumförklarad av amerikanerna :)
Sommarskor och träning
Goddagens!
Den här sovmorgonen har jag sett fram emot under hela veckan! Och så vaknade jag 6.10... Med lite våld fick jag igen ögonlocken och kunde sova några timmar till.
Dagens planer är att först byta till sommardojjor på bilen och sedan åka ut till stallet. Har inte bestämt mig för vad vi ska hitta på än, antingen blir det konditionsträning längs golfbanan (vägarna i skogen har inte tinat fram riktigt än) eller så blir det dressyr på ridplanen igen. Hade tänkt vara så pass hurtig att jag ska slänga på henne sadeln i alla fall, haha.
Ikväll blir det plugg, plugg och åter plugg. Och kanske lite träning. Om jag är duktig med pluggandet. Har varken haft tid eller ork att träna på hela veckan så det skulle faktiskt inte suttit fel att få köra skiten ur musklerna, men vi får se. Kul att jag belönar mig själv med träning... Beach 2013 - here I come!
Fredag
Efter den längsta veckan i världshistorien har jag äntligen helg! Jag har haft labb i mikrodatortekniken idag, vilket innebär att jag har suttit och programmerat PIColinon. Trots att läraren ligger på minus hos mig just nu, tog jag mig genom labben iaf. Medan jag sitter och redovisar min labb och berättar hur jag gjort, börjar han att prata med andra som sitter brevid som han tyckte hade en roligare kod? Jag fick inte ens redovisa klart hela programmet! Efter 5 timmars jobb vill jag gärna visa hur jag löste labben, annars kunde jag ju lika gärna kopiera koden av någon annan och gå hem efter en timme... Gubbskrälle!
Skitsamma, för att prata om nåt roligare fick Freja löshoppa igår! Vi var ett gäng med totalt 5 hästar som byggde upp två små hinder och lät dem racea runt på ridplanen och hoppa. Inget direkt seriöst, utan de for runt som yra höns på planen och bockade och studsade. Om något hinder råkade komma i vägen så hoppade de det av bara farten, haha!
Efter en stunds bus ville jag kolla om hon lyssnade på mig överhuvudtaget eller om hon for runt som en galning bara för att de andra gjorde det. Efter hon hoppat ett hinder drog hon iväg i en bockserie och var så stolt över sig själv, så mitt i den bockserien ropade jag på henne. Tror ni inte hon gör en helomvändning, tvärnitar och tittar på mig med spetsade öron medan alla andra fortsatte racea runt? Då smälte jag totalt, och helt plötsligt kändes alla tidiga morgnar och sena kvällar så värt det. Fina Frejsan♥
Renovering pågår
Jag har nog aldrig träffat grannen som bor rakt ovanför mig. Men grannens lägenhet lär se ut som ett slott. Hur jag kan veta det utan att varken ha träffat personen i fråga eller varit i lägenheten? Jo, för DE JÄVLARNA HAR RENOVERAT SEN INNAN JUL! Det har borrats, spikats, bankats och levt om - rakt ovanför mitt huvud - i F Y R A månader. Förmodligen är det ett rekordförsök, "Hur många hål kan man borra i en lägenhet innan den rasar ihop?". Med tanke på att alla ljud kommer från rummet rakt ovanför våran toalett gång efter gång efter gång, antar jag att inte ens första rummet är klart än. Därför skriver jag nu ett öppet brev till min granne:
Kära Granne,
Jag hoppas att er snart (förhoppningsvis: väldigt snart) färdigrenoverade lägenhet kommer att vara till belåtelse. Jag hoppas även, för er skull, att ni valt en tidlös inredning. Annars kommer den att ha gått ur tiden innan ni är klara.
Med detta brev vill jag rikta ett stort TACK till er! Tack för att ni förbereder mig och mitt psyke på hur det kan kännas att bo mitt i en krigszon. Om ett krig skulle bryta ut är jag nu väl förberedd. Efter att ha bott under er och eder borr i fyra månader kommer handgranater och kulsprutor att kännas som en barnlek.
Slutligen vill jag även ge er ett tips; Kakel ska inte - jag repeterar - INTE skruvas fast på väggen. Ni behöver därför inte borra alla dessa hål i era väggar.
Vänligen,
The girl next door
Onsdag
God mitt-på-dagen, folket!
Idag hade jag bara en föreläsning, 8-10. Egentligen var det en räknestuga efter det också, men den orkade jag inte gå på. *LiViNg On ThE eDgE*
Efter det studsade jag (jag lovar, jag gjorde det!!)(...eller kanske inte) iväg till Haninge centrum och köpte mat åt Misse. Hon får ju specialfoder som är bra för magen nu (som bara finns hos veterinären), men jag blandar ut det med det fodret hon åt innan. Blandar jag i specialfodret funkar den gamla sorten bra, så hon får fortsätta äta båda :)
Efter det for vi och hämtade en säng Dafna köpt. Stackarn har ju sovit på min lilla, skruttiga extrasäng sen hon flyttade in i januari... Nöjd blev hon iaf!
Yea yea wow wow
God morgon!
Klockan är 8 och jag är på skolan. Trots att vi inte börjar förrän 10. Jag avstod alltså en 2 timmars sovmorgon för att plugga. Jag är så stolt över mig själv!
Igår satt jag och letade fram gammal musik på youtube. Jag fastnade stenhårt för den här. Vilken tajming i sången, vilken taktkänsla och, framförallt, vilken energi på scenen! Han kan det där med att fånga en publik, verkligen! Och när han sjöng mot TV:n, vilken känsla!
Hahaha, att man verkligen tyckte att det här lät bra när man var liten...
Nej, nu ska jag sätta mig in i analog-boken så man inte klev upp i onödan... Simma lugnt, bästaste blogreaders!
Inlägget ni alla väntat på!!!
Okej, nu kanske jag överdrev en smula... Men nu hade jag tänkt dra mina tankar kring val av klubb att tävla för i sommar.
Örnsköldsviksortens Ryttarklubb är den enda klubben jag faktiskt varit aktiv inom någon gång, så egentligen borde det vara mitt självklara val. MEN efter strulet med både gröna kortet (där jag fick lov att hota med Mittsvenska Ridsportförbundet för att det skulle hända nånting) och några tävlingar (där domare skällt ut mig i högtalarsystemet för att jag inte påbörjade omhoppningen efter felfri grundomgång trots att jag startade avd.B (unghästklass där man bara rider grundomgången) (hon fick be om ursäkt i högtalaren sedan...), blivit inkallad till prisutdelning för ponny trots att det stod tydligt i min anmälan att jag red storhäst, och så en gång när jag skulle starta en ridskolehäst. Kom till stallet och mötte en ansvarig som sa "Tyvärr, hästen du är anmäld på är halt. Du får välja en annan." Jag svarade "Okej, då vill jag ha XXX." Fick till svar att den hästen var svår att fånga i hagen och att de inte hade tid att hjälpa till, jag valde en annan, men den gick inte heller. Det slutade med att det fanns EN ponny kvar att välja på - som tyvärr inte var alltför tävlingssugen. Vi kom över första hindret på 3e försöket och stoppade ut oss på hinder nummer 2. Dagen efter gick den halta hästen på lektionerna som vanligt igen.) (Det blev en lång parentes det här...), kände jag att jag nog faktiskt inte vill representera den här klubben ändå.
Näske Ryttarsällskap var mitt andrahandsval eftersom den dels ligger nära Bjästa och dels verkar vara en ganska mysig, liten klubb. Jag hade faktiskt bestämt mig helt för att tävla för dem - det var bara att bli medlem, betala licensavgiften och köra. Men när jag var hemma i påsk fick jag höra att en i styrelsen sagt under ett möte att de inte skulle anordna hopptävlingar under 70cm iår eftersom de "ville ha klass på sina banor". (Det var alltså en som satt med på mötet som berättade det här för mig.) Trots att det faktiskt var en tjej som sa att hon ville ut och tävla med sin häst/ponny, men att de inte hade rutin för och skulle klara en 70cm-klass än, så gick förslaget igenom. Jag tycker att det är en konstig inställning att dels öppet säga att det är höjden på en bana som avgör vilken klass tävlingen håller, och dels (och kanske framförallt) strunta i den här tjejen som sa att hon och hennes häst/ponny inte skulle kunna hoppa 70cm. Planerar man samtidigt att även anordna en clear round/pay and jump/en till klubbtävling med lägre höjder under året hade det varit en annan sak, men så verkar tyvärr fallet inte vara. När jag fick höra det här ändrade jag mina planer ganska omgående då jag inte alls delar åsikter med styrelsen. 
Kramfors Ridklubb var faktiskt den klubb jag började fundera lite på efter det. Det är en av de få klubbar jag varit på utanför Övik, det var när jag följde med Cissi och Ghost (min första medryttarponny och hans ägare) på en lokal hopptävling 2005-2006 nån gång? Hursomhelst tyckte jag att de hade en fin anläggning, allt verkade välskött och det var framförallt en trevlig atmosfär med glada människor. Tyvärr beslutade de nyligen att alla som löst licens för dem i år ska vara funktionär vid alla lokala/regionala tävlingar som de anordnar under året. Det var tre tävlingar, och jag kommer att vara i Stockholm vid alla tillfällen så det fungerar inte... Synd, för det verkar vara en trevlig klubb!
Härnösands Ridklubb kom upp efter det, eftersom det är Marias hemklubb. Bättre någon koppling än ingen alls, eller hur? ;) Jag klickade mig in på deras hemsida för att läsa på lite information om klubben och hittade... ingenting alls. Jag kunde inte ens hitta årets medlemsavgifter? Allmänt rörig hemsida, så jag lade ner projektet ganska snabbt och letade vidare.Vilket ledde mig till...
*trumvirvel*
Huddinge Ridklubb! (Som nyss bytt namn från Enlidens Ryttarklubb, men inte hunnit ändra loggan. Den planeras vara klar i maj.) När jag ändå inte skulle ha någon direkt koppling till klubben jag skulle tävla för, tänkte jag att "äh, då kan jag lika gärna välja någon i Stockholm!". Huddinge Ridklubb är en liten klubb som inte bedriver någon ridskola, utan bara har ett privatstall. Den ligger inte heller alltför långt ifrån Frejas stall. Valet stod mellan Stockholms Fältrittklubb och Huddinge Ridklubb, men eftersom Huddinge är mindre och jag fick en bra känsla av det som stod på hemsidan (jag kan ju inte gå efter så mycket annat just nu...) så föll valet på dem. Det kommer att bli skitbra - det känner jag på mig!Dressyrträning
Dressyrträning på ridplanen blev Frejas öde för idag. Jag som tyckte att hon var "hängig" i torsdags blev ganska förvånad idag när hon var mjuk i båda sidorna och självmant sökte sig neråt när jag ställde henne inåt i hörnen. Jag fortsatte iaf att rida på volter och böjda spår över hela ridplanen, lade in övergångar och skänkelvikningar. Hon kändes bättre och bättre ju längre tiden gick, och på slutet bar hon sig själv och jobbade på i form trots att jag satt med halvlånga tyglar. Hon kunde dessutom hålla galoppen flera varv på volten trots att hon bara galopperat på rakt spår hela vintern! Jag vet inte om det är någon liten tomte som dressyrtränat henne under vintern eller vad det är, för så här bra trodde jag aldrig att första träningen efter vintern skulle gå!
Check
Nu är jag klar med allt på min to do-lista!
...fast näe...
När jag har en helt "ledig" dag tänker jag alltid "åh, tänk vad jag kan hinna göra mycket då! Det och det och det och...". Det slutar med att jag planerat in två dagars arbete på en dag. Så ja, jag har typ hälften kvar. Men vad gör det om 100 år, nu ska jag titta på film!
Ciao!
How animals eat their food
De allra flesta av er har förmodligen redan sett den här filmen, men jag kan ju inte låta er andra stackare missa en sån här grej. Det här är så typiskt min humor, jag låg ner på golvet och skrattade tills tårarna rann första gången jag såg den!
Businesswoman
God morgon!
Idag har jag inga föreläsningar alls, och det känns så himla skönt! Jag har en himla massa att stå i ändå så det blir ingen ledig dag, men ändå! Jag har inga tider att passa utan kan göra allt precis när det passar mig.
Dagens to do-lista ser ut såhär:
- Kommentera och skicka in mikrodatortekniklabbarna (världens längsta ord?)
- Göra klart 2 kapitel i analog elektronik
- Plugga om nervsystemet
- Skicka iväg deklarationspapper (stor jag känner mig nu...)
- Springa med Dafna
- Tvätta
- Städa
- Handla
- Bli medlem i klubben jag ska tävla för och lösa licens för den (Blir inte Näske RS ändå, jag ångrade mig. Kommer ett inlägg om det sen.)
- Packa upp allt jag hade med mig till Övik............
Jag kommer nog inte vara sysslolös idag... :)
Frejsan
Var ute och red Freja ikväll. Det kändes konstigt nog ovant att ge sig ut barbacka nu när jag bara ridit med sadel i 1,5 vecka... Men det gick bra det också, trots att hon var på tårna då vi mötte flera rådjur och harar.
Någonting jag kände idag var att hon gärna hänger sig i handen, dvs. att hon "vilar" huvudet mot bettet och låter mig hålla upp det åt henne. Så har hon säkert gjort länge, men det är först nu jag tänkt på det. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - det är nyttigt att rida olika hästar! Förmodligen har jag fått en annan ridkänsla på Berta och kände därför skillnaden nu när jag satt upp på Freja igen. Det blir hårdträning nu framöver så ordnar det till sig. Ridplanen har ju tinat fram helt, så nu ska vi ut och svettas under hårda dressyrpass!
Vilket skitjobb!
Min dag började sådär halvbra. Eller typ... inte bra alls. Jag klev upp tidigt för att sitta på skolan och plugga innan första föreläsningen som börjar 1. Satt och åt frukost och hörde att Misse var på lådan. Helt plötsligt hoppar hon ut, sätter sig på golvet och drar sig fram med frambenen. Jag tänkte först att hon bara fått nåt ryck, så jag brydde mig inte om det. Förrän det började lukta äckligt. Vände mig om och såg ett långt, brunt streck efter henne där hon dragit sig fram. Inte nog med att det luktade bajs i halva lägenheten, det var bajs i halva lägenheten.
Klumpen hade lossnat från pälsen, så jag tänkte inte mer på det, utan tog fram mopp och började städa upp det som blivit. Sedan ser jag att det blev mer. Och mer. Och mer. Det var bara halva som lossnat...
Jag gick och letade efter Misse, och hittade henne i min säng. Hon gnuggade rumpan mot mina lakan.
Jag, som tidigare bara torkat och sett glad ut, höll på att bryta ihop. Kattskrället fick snällt duscha innan jag fortsatte med byten av sängkläder och bajstorkande. Ibland är hon ganska billig, den där katten. Det är nästan så att jag kan betala för att bli av med henne. Ibland. Oftast är hon ovärderlig :)
Sheldon Cooper
Tack vare att jag lärt mig att programmera behöver jag inte längre skriva mina hälsningsfraser. Jag kan konsten att göra det lätt för mig! (Att det tog 3,5 timmar att programmera klart och redovisa skiten räknas inte) Den första uppgiften gick ut på att skriva en siffra på 7-segmentet (de som lyser HEJ på bilden) längst till höger. När siffran dök upp efter att jag suttit och programmerat och felsökt i nästan 2 timmar satt jag och studsade på stolen. Det är ren och skär lycka om man heter Sandra Damgren. Och möjligtvis Sheldon Cooper. Vår mentala hälsa kan dock ifrågasättas.
Dags att förnya sig
Dekalen på min bakruta på bilen har börjat bli sliten och har lossnat lite här och där. Därför har jag börjat fundera på att byta ut den mot någonting annat. Har inte velat ta bort den förrän jag har den nya helt klar (ser så tråkigt och tomt ut utan), så jag har gått runt och funderat på vad jag vill byta den mot. Har haft några idéer, men ingen riktigt bra, så jag frågade pappa vad han tyckte.
"Du kan ju ha din bloggadress!", fick jag till svar. Nog för att det kanske känns lite töntigt att köra runt och göra reklam för min blogg.se-blogg, men lyckas jag designa det snyggt så vore det faktiskt en kul grej!
Ingen som har någon bättre idé eller rentav har tips på hur man kan få till en snygg logga med bloggadressen?
Afternoon tea
Good evening ladies and gentlemen.
I am sitting by the kitchen table, enjoying my late afternoon tea. I ate fish and chips for dinner tonight. Delicious!
Nej, nu ljög jag. Jag åt inte alls någon fisk med pommes frites. Te dricker jag däremot, efter min löprunda. Påskens fuskande med socker och vetemjöl börjar synas, så det var bara att slänga ut sig i spåret igen! Jag har inte sprungit på hur länge som helst... Har dock inte tappat så mycket kondition som jag trodde - thank god!
Analoglabben till trots har det varit en bra dag. Så här positiv har jag inte varit på... flera dagar! Saker löser sig, på ett eller annat sätt, förr eller senare. Det är vad jag vill tro. Det är det jag väljer att tro på idag.
Nu ska jag ta en dusch och börja planera mina kommande veckor. Det är redan onsdag imorgon. I den här farten kommer sommaren att vara här på nolltid!
Sov gott mina käraste damer och herrar.
/Den positiva britten.
Work hard, play hard
Klockan är 19.30 och jag kom nyss hem från skolan. Det här med mjukstarter verkar inte vara KTHs grej... Vi blev iaf klar med labbrapporten som skulle in idag. 16 sidor blev den. Imorgon är nästa labb med tillhörande rapport. Och dagen efter det en labb till. Skjut mig :)
Nu sitter jag och äter min flashiga havregrynsgröt. Efter att ha ätit riktig mat i en vecka nu känns den inte riktigt lika awesome längre. Men vad gör man inte när man är för lat för att laga mat... "Ät och tig, onge!", som mamma skulle sagt.
Äh, så illa är det inte. Nu ska jag äta upp min gröt och göra klart förberedelseuppgifterna till labben imorgon så jag kan börja beta av allt som ska göras den här veckan. Det kommer kännas så skönt till helgen när jag gjort allt som skulle göras, och jag dessutom är en vecka närmare sommaren. (Yes, nedräkningen har börjat.) (Vaddå framförhållning?)
The girl with the golden PIColino
On the road again
God morgon mina kära fans!
Nu sitter jag i bilen på väg ner mot Stockholm. För er del innebär det att mitt tjat om Berta byts ut mot inlägg om labbrapporter och havregrynsgröt. Spännande va?!
Ikväll ska jag bara slita upp det mest nödvändiga ur resväskan och sedan sätta mig och plugga. Böckerna har fått vila lite väl mycket det här lovet, men samtidigt har det varit bra. Jag behöver få göra nåt roligt och leva ibland också :)
HURSOMHELST, nu lämnar jag snön för ett snöfritt Stockholm. Tjing!
Roadtrip
Idag drog jag och Maria ner till Sundsvall för att gå på Hööks och Equeen. Jag kom hem med ett ledrep, ett dressyrspö, bandageunderlägg och ett par nya ridsockar. Inget flashigt, men sånt som behövs :)
När shoppingrundan var klar och vi kommit hem igen åkte jag till stallet och red Berta. Det gick inte att göra så mycket då ridplanen var knölig och hård och det var jättedjup snö i hagen. Jag red lite skänkelvikningar och flyttade ut och in på volten några varv innan jag gav mig. Berta verkade rätt nöjd över att få komma in i stallet och få på sig ett varmt fleecetäcke istället för att behöva vara ute i snön.
Imorgon rullar bilen ner mot Stockholm igen. Jag funderar på att ansöka om förlängt påsklov. Men det känns faktiskt rätt okej, det är ju bara 8-9 veckor kvar till jag åker upp till Övik igen. Då har jag tränat och blivit ett muskelknippe så jag orkar ta mig igenom tävlingsbanorna med bästaste Berta! ;)
Det stora äventyret i Bjällsta
Berta var lite öm i ryggen igår efter hoppningen (förmodligen träningsvärk), så idag fick hon komma ut och röra sig utan ryttare. Vi gick först ner mot asfaltsvägen, men så mötte vi Cissi som var ute och tömkörde sin häst (som råkar vara Bertas crush...), så röda damen som i vanliga fall är 165 blev helt plötsligt 2 meter hög... När hon sedan kastade sig rakt upp i luften började jag fundera på om hon fått tag i en karta Red Bull eller om hon fått raketbränsle i morgonhöet. Jag kände mig rätt nöjd över valet att leda henne i träns istället för i grimma iaf :)
Hon lugnade sig sedan när vi vände och hon inte längre kunde se de andra hästarna, så vi knatade iväg på en 40-50 minuters-promenad åt andra hållet istället. Det gick bra tills vi mötte någon som körde som en idiot och Berta blev rädd och kastade sig ut i vägen. Bortsett från en lättare sträckning gick det bra, och bilen fick stanna för att Berta skulle våga gå förbi. Det är nästan bra att sånt händer ibland, för då kanske folk inser att det är levande flyktdjur man är ute med. Många verkar tro att hästar är programmerade att tåla allt bara för att man kan rida eller promenera med dem. Dags att öppna ögonen tycker jag...
Hursomhelst verkade Berta tycka att det var en spännande utflykt och hade nog gärna promenerat hela dagen :)
The best memories come from the craziest ideas
Natten mot igår drog jag och Amanda en nykter utgång. Av någon anledning spårade den mer än de gånger vi inte varit fullt lika nyktra...
Amanda på Olles. Vi hoppades på att det skulle vara mycket folk ute, men efter att ha suttit och känt sig som om man satt på PRO-möte bland alla 94:or drog vi därifrån.
Jag fick en snilleblixt. "JAG VET! VI SNOR FJÄDRAR FRÅN TRÄDEN!!!" Vad jag skulle med fjädrar i regnbågens alla färger till har jag ingen aning om.
Amanda: "Lägg dig ner på vägen!"
Jag: "Nej!"
Amanda: "Jo!"
Jag: "Okej!"
Min maskulina vän.
I believe I can flyyyyy...
Kvällen avslutades med Skönheten och Odjuret hemma hos Amanda. Det var bara nappflaskan som saknades. Man blir aldrig äldre än man gör sig.
Mera hoppträning!
Idag blev det en sväng till ridhuset igen för ännu en hoppträning. Vi fick sällskap av Emilia och June, som också var hoppsugna. Berta blev lite piggare och tyckte det var skitkul med sällskap! I början hoppade och studsade hon och drog mot varenda hinder... på 40cm... Knäppa häst :)
Jag tror att hon hade lite träningsvärk, för vi fick inte till riktigt lika bra språng som förra träningen. Eftersom syftet med de här hoppträningarna främst är att jag ska känna mig för hur hon är att hoppa spelar det ingen större roll att hon inte var på topp. Hon tyckte att det var roligt, och det är huvudsaken! Vi tränade mycket på noggranna vägar för att hon skulle kunna hålla en jämn rytm mot hindren. I början fick jag jobba halvt ihjäl mig för att inte ösa runt i värsta omhoppningssvängarna, men det gick bättre och bättre. Början och slutet av passet var som natt och dag.
Banan låg på 80-90cm, och höjden är nog vårt minsta problem. (Känns himla skumt att skriva det dock) Så vi satsar på att göra tävlingsdebuten den 15 juni! 80 och 90 hade vi tänkt att hoppa då. Orkar vi inte hela vägen i 90 är det ju bara att utgå. Jag ser det mest som en träning och en kul grej, vi kan ju lika gärna åka in till ÖOR och hoppa en bana där istället för att bygga en egen hemma.
Berta på tävling med sin första svenska ägare :)
Min bästis
En sak jag tycker är viktigt är att ha en bra kommunikation med hästen från marken också. Jag har alltid varit en sån som lagt ner mycket tid och energi på hantering, trots att man kanske inte alltid visste vad man höll på med när man var mindre, haha...
Berta har jag inte jobbat så mycket från marken eftersom jag inte känt att det behövts. Trots det fick jag hennes förtroende snabbt, och hon har aldrig ifrågasatt mig utan bara accepterat på en gång. Vi blev kompisar direkt med andra ord :)
Full rulle!
God morgon!
Idag är det full rulle för tant Damgren! Min dag börjar med att jag åker ut till Näske och håller en träning för Åsa och Limé. Det ska bli roligt, jag tycker om att stå och bossa och säga till andra vad de ska göra. Hahaha... ;) Jag har sett någon film på dem sedan jag var hemma sist och det var jättestor skillnad, så det ska bli spännande att se hur långt de kommit.
Berta ska dressyrtränas idag hade jag tänkt. Riktigt seriöst med dressyrsadeln och allt. Det väntar träningsvärk för båda tanterna... Men innan dess ska jag koppla transporten till bilen och träna lastning. Inte för att hon är jobbig att lasta, men det är aldrig fel att träna en extra gång. Det finns säkert småsaker man kan förbättra och göra smidigare bara man får träna och prova.
Någonstans här i mitten hade jag tänkt att försöka hinna ut till Holmen och hälsa på mormor och morfar också. Det är ironiskt att jag träffar Berta oftare än min egna släkt. Men det är så det ska vara, man ska hålla dem kort ;)
Mormor, morfar och morbror :)
Tisdag
Kom nyss hem från stallet. Red ett lugnare dressyrpass på Berta bara för att hon skulle få komma ut och röra lite på sig. Hon hade nog träningsvärk från igår, haha... Vi nötte mycket volter för att hon skulle mjukna i sidorna, och när hon började kännas följsam gick vi över till skänkelvikningar och öppna. Efter en lååång uppvärmning i skritt gick vi över till traven. Efter lite jobb blev hon riktigt fin! Som sagt, lite mer muskler och kondition (hos båda tanterna) så blir det kanon :)
När jag var klar i stallet gick jag in och babblade med Maria och Magnus ett tag. Så himla skönt med hästägare man verkligen kommer bra överens med! Allt blir så himla mycket roligare då :)
Nu ska jag duscha bort lite hästlukt, och sedan gör jag ett sista ryck med labbrapporten som ska in imorgon. Efter 12 dataskrivna sidor börjar jag äntligen se ljuset i tunneln. Hejjahejja!
Filmer från hoppträningen
Berta på turné
Premiärhoppade som sagt Berta idag, och det gick kanon! Hon är verkligen en riktig Sandra-häst rakt igenom, hon har lite bus och påhitt för sig ibland men är ändå aldrig dum eller gör något för att få av någon. Världens bästa Berta♥
Maria hade satt ihop en enklare bana för att vi skulle få prova på att hoppa fler än ett hinder. Vi började ganska lågt och höjde upp allt eftersom, så på slutet pallrade vi oss över 95-100cm. Jag har jobbat väldigt mycket med hoppningen i Stockholm. Inte fysiskt, utan psykiskt. Jag har tittat på massor av filmer folk lagt ut på youtube från tävlingar och träningar, analyserat ridningen, och framförallt vant mig vid att se hinderhöjderna. Det är inte själva språnget jag haft problem med, utan anridningen. Jag har tyckt att det varit äckligt att styra mot ett hinder som är lite högre eftersom det känts som att styra mot en vägg. Eftersom jag vet att det bara suttit psykiskt och att jag inte har några problem med ridningen i själva språnget började jag ta tag i problemet nu i vinter. Med tanke på att jag, när jag började hoppa Freja lite smått i våras, fick ont i magen av att rida an mot ett "hinder" på 30cm, och nu kan hoppa 1 meter utan att ens tycka att det känns speciellt högt måste jag säga att min träning gett resultat. Nu blir det ut och konditionsträna och bygga muskler, och sedan siktar vi mot nya höjder!
Taggad tant!
Träning ger resultat...
♥
"Jag är bäst, pilutta eeeeeer!"
Träningsdags!
Har haft en datorledig helg i helgen. Det har varit så himla skönt då nästan allt skolarbete är uppbyggt kring datorerna. Man sitter verkligen och knappar hela tiden! Så datorn har varit nedpackad och jag har tagit tillfället i akt att andas lite norrlandsluft. Härliga helg!
Idag lastar vi Berta och åker till ridhuset för att hoppa. Jag har inte hoppat på evigheter (förutom barbackahoppningen med Freja i höstas, när vi seglade över den otroliga höjden av 60cm...), så det ska bli spännande att se om tanten hänger med än ;) Det ska bli roligt bara att lasta och åka iväg nånstans faktiskt. Jag kommer aldrig att bli någon renodlad skogsryttare, det är alldeles för roligt att träna!
Jag fick känslan av att Hildas gamla tävlingsträns skulle passa Berta, så jag rotade fram det och voila! Det ska bara putsas upp så är vi redo för tävlingbanorna i sommar. *UtRuStNiNg Är AlLt*
