Berta på turné

Premiärhoppade som sagt Berta idag, och det gick kanon! Hon är verkligen en riktig Sandra-häst rakt igenom, hon har lite bus och påhitt för sig ibland men är ändå aldrig dum eller gör något för att få av någon. Världens bästa Berta♥
Maria hade satt ihop en enklare bana för att vi skulle få prova på att hoppa fler än ett hinder. Vi började ganska lågt och höjde upp allt eftersom, så på slutet pallrade vi oss över 95-100cm. Jag har jobbat väldigt mycket med hoppningen i Stockholm. Inte fysiskt, utan psykiskt. Jag har tittat på massor av filmer folk lagt ut på youtube från tävlingar och träningar, analyserat ridningen, och framförallt vant mig vid att se hinderhöjderna. Det är inte själva språnget jag haft problem med, utan anridningen. Jag har tyckt att det varit äckligt att styra mot ett hinder som är lite högre eftersom det känts som att styra mot en vägg. Eftersom jag vet att det bara suttit psykiskt och att jag inte har några problem med ridningen i själva språnget började jag ta tag i problemet nu i vinter. Med tanke på att jag, när jag började hoppa Freja lite smått i våras, fick ont i magen av att rida an mot ett "hinder" på 30cm, och nu kan hoppa 1 meter utan att ens tycka att det känns speciellt högt måste jag säga att min träning gett resultat. Nu blir det ut och konditionsträna och bygga muskler, och sedan siktar vi mot nya höjder!
Taggad tant!
Träning ger resultat...
"Jag är bäst, pilutta eeeeeer!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0