Åh, det här är så himla coolt! Det finns banne mig inget mer inspirerande än folk som är riktigt duktiga på nånting, oavsett vad det är. 

 

Jag tycker dock att de skulle kunna dela med sig lite av sin energi... ;)

God morgon! 

 

Min hjärna går på högvarv just nu, jag har så många tankar om så många saker, och det känns som att jag bara hoppar runt. Jag kan börja fundera på en sak för att 2 sekunder senare komma på nåt helt annat innan jag var klar med det första. ...skrev jag för att helt plötsligt komma på att jag måste googla och läsa om ADHD. Alltså, va? FOKUSERA NU. Ibland önskar jag att jag kunde föra över alla tankar till en extern hårddisk, sortera dem manuellt och stoppa tillbaka dem en åt gången.

 

För att då hoppa till ännu ett nytt ämne... Idag ska jag försöka mig på det omöjliga. Att plugga utan musik. Det har blivit något fel på datorns headsetingång, så det enda som hörs i hörlurarna är hur datorn jobbar. Varför just jag, och varför just nu...? Hur ska jag klara av att lära mig allt det här utan Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash? LÄGG AV.

Just nu pluggar jag hövvet av mig inför tentorna nästnästa vecka. Framförhållning - I've got it! Men det verkar ge resultat, idag fick jag lov att hjälpa läraren (som forskar inom området...) att lösa en av uppgifterna, för han visste inte vad han gjorde. Mina klasskompisar stirrade på mig som om jag kom från en annan planet. Planeten Norrland. Sandra är på G nu, det är en sak som är säker!

 

Eftersom jag mest bara har fettsyror osvosv i huvudet just nu och jag inte tror att ni är så intresserade av att veta varför olika typer av fetter har olika smältpunkt, tycker jag att vi tar del 2 av USA-bilderna. Here it comes!

 

De här bilderna är från när vi åkte nån annanstans en dag. Kommer inte ihåg vad stället hette, så jag lägger bara upp bilderna och ser glad ut. OKEJ?

God afton! 

 

Nu har jag varit sådär jätteaktiv igen. På tvärtomspråket. *Korsar två fingrar bakom ryggen* 

Idag har jag varit på skolan för ovanlighetens skull. Det är lite hatkärlek till det här med att bara vara i skolan 2-3 dagar i veckan. På ett sätt är det så himla skönt att kunna sitta hemma i mjukisbyxor och dricka te medan man plöjer igenom alla dessa formler i kursen Elektromagnetisk kompabilitet (YES, har äntligen lärt mig vad den heter!!!), men det är så himla seeeeegt i längden! Jag menar, vem ska jag jävlas med när jag sitter ensam hemma hela dagen? Alla har ju liv, så det finns ingen att terrorisera över facebook heller. Det får mig att uppskatta mina skoldagar, och tur är väl det :) Trots att jag förmodligen lär mig bättre av att läsa in kursen själv och att föreläsningarna är dryga hade jag aldrig orkat sitta hemma hela tentaperioden. Jag tycker rätt bra om livet just nu, mycket egen planering och eget ansvar samtidigt som det inte går alltför tungt. Skönt med en mjukstart efter USA!

 

EMC:n har som sagt hur många formler som helst, och för att få in alla i skallen måste jag ta till mina små knep. Ibland stannar jag upp efter ett tag och funderar över hur mina "kom ihåg-ramsor" ser ut för de olika uppgifterna, och först då inser jag hur konstiga de är. På en uppgift ska man räkna ut skärmningseffektiviteten med hjälp av en formel som inte finns i formelsamlingen. Gulp. Som tur var hade jag ju lite lösningar där bland annat den formeln stod.

SE=R+A+B 

HUR i hela friden kommer man ihåg en sån formel? JO, med hjälp av Audi. Det är säkert! SE, som de frågar efter i uppgiften, är lika med R+A+B, som är en blandning av mitt registreringsnummer (RAM) och registreringsnumret på pappas gamla Audi V8 som han sålde till Norge 2007 (HOB). SEDAN, mina vänner, ska B approximeras bort om A är större än 10dB. Vilket är ganska logiskt eftersom vi inte har HOBen kvar. Jag är en sån jävla stjärna på EMC. 

Den som väntar på nåt gott... Ärligt talat vet jag inte vad som hände, glömde jag mina fotokunskaper hemma, eller? Många bilder blev alldeles för ljusa och oskarpa. Men några av dem gick att rädda i Picasa ;) De här är från det första stället vi bodde på, Hollywood Beach. Jag tyckte om det stället! Gick man ut på framsidan hamnade man ute "i civilisationen", och på baksidan fanns gymmet, poolen och stranden. Det kändes som att man var på ett helt annat ställe trots att man bara var på baksidan av byggnaden, haha... 

Jag är så sjukligt nöjd just nu. Jag missade ju minst halva EMC-kursen när vi var i USA, men läraren var snäll och lät mig göra labbarna nu i efterhand så att jag skulle slippa ha kvar dem som rest. Idag hade vi det första labbtillfället sedan jag kom hem, där en grupp skulle labba på förmiddagen och den andra på eftermiddagen. Jag hade tänkt gå på båda för att göra labb 1 på förmiddagen och labb 2 på eftermiddagen. På så sätt skulle jag hinna göra alla 4 labbar på de två labbdagarna som var kvar. Jag kom dit, fick lite hjälp, kopplade upp kretsar, gjorde mätningar, och helt plötsligt var jag klar med både labb 1, 2 och 3. På 3 timmar! Jag som räknat med 4 timmar per labb... Det betyder att jag gjort lika mycket som alla andra och alltså har tagit igen allt jag missat! Wiiiieee!

Den här veckan alltså... Jag har mått fysiskt dåligt utan att känna mig riktigt sjuk, på nåt sätt. Typ sådär "imorgon kommer jag vakna upp dyngsjuk"-dålig. Fast jag är aldrig sjuk när jag vaknar. Bara skakis och lite smått illamående. Låt mig bara bli sjuk så jag blir av med skiten! Och det enda jag känner för att göra idag är att kolla på Paradise Hotel tills jag är helt hjärndöd (åhhhh vad jag hatar Jeppe!). För ja, man blir hjärndöd av den serien... Trots det är den så himla underhållande! Psykologi på hög nivå.

 

Ont i armbågen har jag också! Vad som hänt? Ingenting. Jag har inte ens fått klanta till nåt för att få ont. Då kan det till och med vara värt det ibland. Det känns som att jag har världens största blåmärke där när man kommer åt nånting med armbågen. Vad är det här för vecka, och vad vill den mig?!

Dilja: Jag mår inte så bra idag.

Jag: Varför inte? På vilket sätt mår du dåligt?

Dilja: Jag känner mig... Öhh...

Jag: Trött?

Dilja: Ja! Och... Ehh...

Jag: Sliten?

Dilja: Du känner mig bättre än jag känner mig själv.

Den här dagen ska firas med en enormt skarp och inspirerande bild!

HUR skönt är det inte att vakna upp på en söndag utan någon som helst ångest över att helgen snart är slut? Eftersom vi skulle till USA valde jag att skjuta upp en av kurserna under den här perioden och istället ta tag i en gammal kurs som ligger och släpar. Då jag har all information från den gamla kursen redan, behöver jag inte gå på de föreläsningarna. Det innebär att jag är i skolan 2-3 dagar varje vecka och kan plugga in resten hemma. I rosa mjukisbyxor och med go musik i öronen. Att börja veckan med en ledig måndag känns inte sådär jättejobbigt :)

 

Nu har jag gjort klart i stort sett allt på den här veckans planering, så nu hoppar jag i ridkläderna och tar sikte på stallet. Jag är himla sugen på att fara ut och köra, men jag tror att rockarden står illa till, och den stora vagnen har inga skaklar... Den som lever får se. Mot stallet!

Jag har sån träningsabstinens nu så det är inte klokt! Det kan inte vara helt friskt att sitta och fantisera och "leva sig in" i känslan av att galoppera i form längs en långsida, eller att min första tanke när någon säger "10 meter" är "två galoppsprång". Jag måste fråga Maggan om hon har några lediga hoppträningstider med någon av hennes hästar under påsklovet (Berta är ju inte tillräckligt igång för en hoppträning, vi får lulla på hemma istället), för det här går inte!

Den här dagen har varit så himla bra. Jag vet inte varför då det är så mycket som har gått fel och inte blivit som jag tänkt mig, men av någon anledning har allt negativt bara runnit av mig. Efter att ha försovit mig en timme, pluggat en timme, kommit på att jag lagt upp pluggandet på fel sätt, börjat om och pluggat någon timme till, åkte jag ut till stallet. Boxen var riktigt grisig och tog en evighet att mocka, och när jag precis skulle gå och hämta Freja i hagen började det ösregna. Jag tror att någon där uppe ville jävlas med mig idag... :)

 

Jag kände att det kanske var fel dag att göra nåt komplicerat på, så istället bestämde jag mig för att nöta grunderna på ridplanen. Noggranna vägar, övergångar, galoppfattningar och volter. Vi gjorde det inte svårare än så, och det gick så himla bra! Freja var pigg och verkade tycka det var roligt trots att vi var så blöta att det rann om oss när vi kom in. I vanliga fall tycker Freja att dressyr är aptråkigt, och vill nog helst lägga sig ner och typ... dö när hon inser att vi ska vara på ridplanen, men idag kändes allt så lätt och hon var verkligen med och gjorde så gott hon kunde. Med försök till fusk, såklart. Det är ju faktiskt Freja vi pratar om... ;) Den här dagen ska jag leva länge på!

 

Nu ska jag röja upp på rummä mitt, och sen blir det pluggmode hela kvällen. I fula fårskinnstofflor och med en kopp te i ett desperat försök att få upp värmen igen. Det är så det ska göras!

God morgon ärade publik. Jag är ingen talare, men...

 

Stolt över mig själv är jag i alla fall. Jag har inte en enda föreläsning idag, och ändå var jag framme på skolan 8.30. Tanken var att jag skulle vara här redan 8, men nu ska vi inte vara såna. Det är tanken som räknas, OKEJ? Idag ska jag göra förberedelseuppgifterna till 3 av de totalt 4 labbarna och börja sätta mig in i vad kursen egentligen går ut på. Elektromagnetiska komponenters elektronik eller nåt i den stilen? Redan som spädbarn kände jag att det var mitt kall här i livet. Eller nåt. Kanske inte. Men nu ska vi inte vara såna, OKEJ? 

Idag gick jag min första riktiga skoldag sen typ... mitten av december? För en vecka sen hade jag lite smått panik över att gå tillbaka till skolan, men nu känns det faktiskt helt okej. Det är alldeles för längesen jag använde hjärnan (som att det nånsin händer...) och hade riktiga planer på dagarna, så det ska faktiskt bli lite kul att börja igen! Det återstår att se om jag har samma åsikt efter den här veckan... :)

Idag tog jag tag i en sak jag funderat på ett tag, men inte känt att det varit riktigt rätt läge för förrän nu. Jag har alltid varit "problemlösartypen", som anser att det är bättre att ta tag i och ändra på det som inte är riktigt bra än att gå runt och gnälla och må dåligt över det. Sen finns det ju såklart saker man inte kan styra över (sjukdom till exempel), men det allra mesta kan man faktiskt ändra på. Så jag måste ju föregå med gott exempel och följa min filosofi... ;) Går det här vägen tror jag att det kan bli så himla bra! Det återstår att se, men ni får hålla tummarna :)

 

Förutom det tog jag tag i träningen igen. H-E-R-R-E-J-Ö-S-S-E-S vad jag är otränad, trots att jag var ute och sprang varje dag första halvan av USA-resan... (Sedan drabbades jag av ett mycket allvarligt, medicinskt tillstånd som kallas akut lathet...) Muskler är verkligen en färskvara, det är en sak som är säker. Men det är bara att go hard or go home, om 3 veckor är jag tillbaka där jag var innan resan. Hejja hejja!

 

Den här kvinnan alltså. Hon DÖDAR mig. Så himla grym! 

Att det ska vara så svårt att vända tillbaka dygnet? Jag sov till 11.30 imorse, och om det inte vore för att jag flög upp ur sängen när jag såg vad klockan var hade jag säkert sovit ännu längre. Blir så leeeeess, halva dagen gick ju... När jag tagit mig upp och tyckt synd om mig själv ett tag för att det regnade, åkte jag ut till stallet och red. Barbackatur med fleecetäcke. Mys! 

 

Resten av kvällen ska jag spendera framför en film hade jag tänkt! Efter lite research har jag hittat en film som utspelar sig i bland annat Brandbergen, där jag bor alltså. En thriller baserad på en verklig händelse. Hej sömnlös natt, och hej feg tjej som aldrig mer kommer våga gå ut... :)

När jag checkade in resväskan på Arlanda samma morgon vi skulle åka vägde den 13kg, och då hade jag en vinflaska med mig som mamma fick i födelsedagspresent. När vi skulle checka in väskorna i Miami ställde jag upp den på vågen, som visade 2 5 K I L O! Jag fattade ingenting, HUR i hela helskotta kunde den väga så mycket?!

Idag packade jag upp...

God morgon! Eller ja, god mitt-på-dagen kanske. Efter en natt i min egna säng och en havregrynsgrötsfrukost är jag på banan igen, och tycker inte att det är så himla hemskt att vara hemma igen längre. Idag ska jag packa upp det sista och fylla kylen med en massa nyttig mat! 2,5 vecka i USA har fyllt mitt socker- och mjölbehov för det närmsta året, typ... Men trots att jag känt mig som en knubbsäl har jag bara gått upp 3kg. Hade snarare gissat på 6-7... Vad hände? 

 

Fick nyss en lägesuppdatering om Misse, som har bott hemma hos mormor och morfar sen vi åkte. Hon mår nog banne mig som en prinsessa. Mormor har rensat bort blommor ur alla fönster och lagt dit filtar istället så att Misse ska ha nåt varmt och skönt att ligga på. Jag har satt en maxgräns på 3 godisbitar per dag (mest för att ha en rimlig gräns, annars hade jag fått hem en boll med svans...), och då har de gjort ett "godisschema" där hon får sin första godis klockan 8 på morgonen. Haha alltså åh...♥

 

Nu ska jag ta en efterlängtad dusch innan jag styr pärlan mot affärn. Det kommer att kännas som en moppebil efter Urban... 

Idag kom vi hem till ett regnigt Sverige igen... Aldrig förr har Stockholm känts så grått och långtråkigt. Deprimerande. Det kan ju iofs bero på att jag är övertrött efter att ha varit vaken i 1,5 dygn i sträck också, men ändå, LÄGG AV. 

Efter det här lilla livstecknet ska jag nu ta mig i kragen och börja packa upp. Sedan ska jag däcka framför The Big Bang Theory. Jag lär inte ha några vidare sömnproblem inatt iaf... ;)