Nu är jag hemma från stallet igen! Cavalettiserien gick faktiskt riktigt bra när jag "satt fast" bommarna. Freja är nog inte van vid såna här övningar så det var bra att jag inte gjorde det mer komplicerat än det redan var. Första gången var hon tvungen att stanna mitt i serien för att fundera över var hon egentligen hade fötterna, hahaha... Men det tycker jag är bra, då fick jag ett kvitto på att det är den typen av träning hon behöver. De sista gångerna flöt hon igenom och touchade inte en enda bom! Det ni!
Min ytterst avancerade övning. Jag hade ställt serien i mitten av ridbanan för att kunna rida på en 8-volt där hon fick gå på böjt spår på de båda volterna och sedan rakrikta sig över bommarna. Enligt en vanlig avståndstabell ska det vara 1.30m mellan bommarna, men då de var upphöjda och Freja tar ponnysteg så minskade jag ner det ganska mycket. Jag gissar på att det var 80-90cm mellan bommarna, och det passade henne ganska bra. Syftet var ju inte att hon skulle ta ut steget, utan snarare att hon skulle vänja sig vid bomserier och börja lyfta på fötterna. Man ska inte göra allt för komplicerat i början :)
När jag gick ut i hagen för att hämta Freja skrattade jag lite för mig själv. Folk fnyser åt oss ryttare som håller på med en "lyxig glamoursport". Är det bara jag som inte ser det glamourösa i att mina nytvättade ridbyxor ser ut såhär efter att ha hämtat en häst i hagen?
Då har jag inte ens börjat med själva sportdelen. Det är bra att folk vet vad de pratar om :)
Har bäddat ner mig i soffan med mina kungliga anteckningar och laddar upp inför kvällens träning. Freja ska få gå ett dressyrpass där jag blandat in lite travbommar. Nyttigt för henne att få lyfta lite på fötterna! Nackdelen är ju bara att bommarna består av ihålig plast, så de flyger åt alla håll och kanter så fort hon slår i dem. Det har hon lärt sig förstås - det är ju lättsammare att stå i mitten och titta på när den korkade ryttaren (dvs. JAG) springer runt och leker plockepinn med alla bommar som är utspridda över ridbanan, än att faktiskt lyfta på benen ;) Därför hade jag tänkt att för en gångs skull vara flitig och dra fram "sockerbitar" att sätta fast bommarna i. Då blir det dessutom upphöjda cavaletti = jobbigare för Freja. Den korkade ryttaren är visst inte så dum ändå. Skrattar bäst som skrattar sist, hästskrälle.Men först ska jag läsa igenom alla kapitel en gång till inför tentan. Säkerhet vid endoskopi: bring it on.
Torsdag idag, vilket innebär sista rycket inför tentaperiodens sista tenta som är imorgon. Teknik i Intensivvård och Kirurgi. Som tur är innehåller den bara fakta, fakta och återigen fakta. Det är bara att lära sig utantill med andra ord. Inga regler med en himla massa undantag hit och dit - utan ren och skär fakta. Det gillar vi!
Så här såg jag ut efter tentan igår. Typ som att jag missförstått grejen med ögonskugga och lagt den under ögonen istället för på ögonlocken. Jag skyller på att jag laddar inför halloween i helgen - då ska man faktiskt se mer död ut än levande. Jag har jobbat hårt för min utklädnad :)
Nej, det här går inte! TIK-kursen väntar och jag ska försöka slå något rekord i att lära mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Wish me luck. Ha en bra torsdag allihopa! Det är en order.
Jag har suttit och tittat igenom tävlingsbilder på mig och Berta från i somras. Det är först nu jag inser att jag nog aldrig kommer att kunna se bra ut inne på banan. Varför? Mitt fightface förstör allting! Av någon anledning andas jag alltid med öppen mun, och i sprången spärrar jag upp ögonen och ser livrädd ut. Man får säga vad man vill, men vackert är det inte.
(HAHAHAHA)
Bilderna är fotade av Josefine Fréed och Matilda Wäringstam
Lägg märke till att Bertas öron är spetsade på i stort sett alla bilder! Om den ena inte kan se bra ut måste ju den andra rädda upp situationen... ;)
Tentadag idag. Det är en eftermiddagstenta, så den börjar inte förrän 1. Jag är inget big fan av eftermiddagstentor - jag vill helst skriva klart dem så snabbt som möjligt för att ha eftermiddagen ledig sen. Men jösses vad jag stressar över den här tentan, det är inte klokt! Jag vaknade med ett ryck imorse efter att ha drömt om ett tal. Min första tanke var: "nejnejnej, det där talet kan jag inte lösa! Det går inte! Jag kan inte! Jagvetattjagharlästdetnånstansmenharingenaningomhurmangör!!!!!". Stabil tjej. Sedan tänkte jag igenom talet igen och lyckades lösa det i huvudet på någon minut. Lugn och fin nu Sandra. Andaaaaas... Om någon har lust att göra en psykoanalys på mig är det fritt fram. Det kan bli ett himla spännande resultat.
Fram till tentan har jag bestämt mig för att ta det ganska lugnt. Jag kan inte kliva in på en tenta och vara trött i huvudet. Det blir nog ett avsnitt av Pretty Little Liars innan jag börjar dra mig mot skolan för att äta lunch och ha taktiksnack med Phatcharin. Bra tentauppladdning! Håll tummarna nu!
Det märks direkt på mig när jag inte fått träna eller röra mig på ett tag. Jag blir deprimerad och tycker inte att nånting är värt nåt längre. Att kombinera det med en stenhård tentaperiod är kanske inte det bästa alla gånger. Efter att ha tragglat med alla räta linjer och plan i rummet halva dagen så hade jag bara lust att lägga mig ner och gråta. Inte bara för att matten kändes jobbig, utan för att mina byxor var för stora, mina lår går ihop och Misse jamar. I-landsproblem när de är som störst...
Istället för att plåga mig själv med mer matte gick jag ut på en powerwalk där jag fick göra av med all ilska. I nästan 2 timmar. Efter några dagar med bara matte finns det en del ilska att bli av med kan jag säga, haha. Nu har jag fått bort den brännande känslan bakom ögonlocken och fått tillbaka lite härlig energi igen. ...som jag kan använda till ännu lite mer matte. Livet är hårt mot de hårda. Ha en bra tisdagskväll ni andra!
Jag är himla inaktiv här känner jag... Det är ju tentavecka vafasen! Nu sitter jag och panikpluggar inför mattetentan imorgon. Mitt problem är inte att jag pluggat för lite, utan att jag pluggat för mycket. Jag är helt mosig i huvudet och alldeles för trött för allting som inte innebär att ligga ner i soffan och titta på film, typ. De formlerna jag kunde som rinnande vatten för bara någon vecka sen är som bortblåsta nu! Vad händer? Jag börjar få lite smått panik - jag har haft en studietakt som motsvarar 1,5 heltid i snart 2 månader, och nu när det är dags för tentor är jag helt slut. Blir jag inte godkänd på tentorna kunde jag ju lika gärna ha glidit igenom en kurs med en studietakt på bara en heltid. Då har jag isåfall jobbat halvt ihjäl mig i onödan. Åhh, jag hatar det här.
Planen för idag är att gå igenom och försöka memorisera alla formler igen, och att titta igenom gamla tentauppgifter för att försöka koppla ihop rätt formel med rätt typ av uppgift. Att försöka förstå vad jag gör vore att överskatta min stackars hjärna. Om någon av er är experter inom komplexa tal, avståndsberäkning i ett tredimensionellt ortonormerat koordinatsystem eller vektorer i ett tredimensionellt ortonormerat system kan ni väl höra av er.
På ett sätt är det så himla skönt att vi går in i sista tentaveckan nu, samtidigt som jag känner mig stressad över hur jag ska hinna med att plugga tillräckligt till båda två. Men det löser sig nog. I värsta fall får jag skriva omtenta, och det har jag ju inte dött av förut.
Nu när jag är mitt inne i värsta pluggflowet börjar jag längta efter konstiga saker. Igår kväll gick jag runt hemma och tänkte "Åhhh, jag vill städa kökeeeeeeet!". Sedan satt jag och tänkte på det hela tiden medan jag pluggade. Jag måste nog belöna mig själv med lite kökstädning när jag kommer hem från skolan idag, haha. Dessutom har jag haft så himla konstiga drömmar inatt? Typ så här har min natt sett ut:
Jag åt laktosfri (det var en viktig detalj i min dröm) vispgrädde som det var. Tyckte det var skitäckligt men åt ändå.
Jag var ute och körde Freja i Långviksmon. Hon hade en ny vagn, där kuskbocken satt bakom "sofforna" där de som åker med kan sitta. Man hade typ vänt på hela vagnen, samtidigt som det fanns extra soffor bakom kuskbocken. Sjukt lång vagn.
Jag var med om en förlossning (tack och lov inte min egen). Helt plötsligt stod jag och höll i en unge som skrek så rutorna skallrade. Inte såg han nyfödd ut heller, han såg snarare ut att vara drygt ett halvår.
Jag och min familj satt i en soffa utanför skolan i Flemingsberg. Helt plötsligt kom en av dem jag jobbar med på ICA och satt sig. Han såg ut att vara ungefär 7-8 år yngre än han är idag. Så fort han satt sig berättade han att man hittat en ersättare till mig. "Vi har hittat en Damgren-kopia, hon är precis som dig!". Det är väl klart, kan man inte ha det bästa i kassan får man nöja sig med en kopia, hehehe ;)
Min spontana tanke är: hur hann jag med allt detta på bara en natt? Jag måste ha blivit sjukt tidseffektiv.
Nu ska jag springa iväg till skolan och plugga matte! Ha en bra måndag allihopa♥
Idag följde jag och Freja med några andra ut på tur. Vi red den gamla vanliga vägen längs golfbanan, men Freja blev så himla taggad av sällskapet! Hon är så himla rolig att rida när hon taktar(!!) och bara vill framåt. Jag har ridit henne i snart 2 år, men har för första gången fått känna hur det är att sitta på en Freja som galopperar "uppåt" istället för framåt. Jag försöker nog att förneka det, men gud vad jag saknar att rida runt på en pigg häst med eget driv. Nog för att det finns sina fördelar med att rida en seg häst - jag kan rida utan träns utan att behöva oroa mig över hur jag ska få stopp på henne. Det kommer ganska naturligt. Samtidigt saknar jag att sitta på en häst som vill framåt, och som vill jobba. Såna här dagar skulle man haft fler av :)
Jag tog precis en längre paus från plugget för att skriva ett lååångt inlägg. Om allt. Jag har inte bestämt mig för om jag ska publicera det eller inte. På ett sätt vill jag dela med mig av det, samtidigt som det kanske inte är någonting jag vill ska ligga öppet för alla att läsa. Ibland känner jag att det vore så himla skönt att kunna vara helt anonym - bara för att kunna skriva precis vad man tänker på just då och inte behöva censurera någonting. Jag får fundera vidare och starta upp en lösenordsskyddad blogg så länge...
Jag håller på att flytta över alla bilder och viktiga filer till min externa hårddisk eftersom jag har en känsla av att min dator kommer att krascha inom en snar framtid. Den hänger sig flera gånger om dagen och är inte samarbetsvillig för 5 öre. Jag tyckte att det var konstigt då jag faktiskt inte har så många program installerade. Det finns ingenting som kan ta plats på hårddisken - så varför är den så seg?!
Sedan började jag föra över enav mina bildmappar till den externa hårddisken, och den här rutan kommer upp:
Det kanske inte är så konstigt att min dator inte är världens snabbaste...
Nu är tenta nummer 1 av 3 avklarad! Hur det gick? Jag har ingen aning. Jag var så himla självsäker när jag kom dit, för jag kunde verkligen svaren på alla frågor. Sedan fick jag tentan, och ser att varje fråga var värd så himla många poäng! Mina svar är väl inte värda alla de där poängen? Eller? Jag svarade så mycket jag kunde på alla frågor och lämnade ingenting tomt, så vi får hoppas att det gick vägen. Gjorde det inte det är det inte hela världen heller, jag pluggade ju trots allt bara i två dagar...
Nu har jag laddat upp med naturgodis och vaniljkvarg inför en fuskkväll. Ska man fortsätta att plugga efter man skrivit en tenta är man banne mig värd det. De två tentorna jag har till veckan är verkligen jättestora. Jag har lite panik över hur jag ska hinna få in allt i huvudet, men med mycket jävlar anamma och lite naturgodis ska det nog gå hoppas jag.
Nu ska jag fortsätta att plugga och bli ännu lite smartare! Ha en trevlig fredagskväll, kära läsare!
Sista dagen innan tentan, ni kan ju gissa vad jag ska göra idag...? Rida Freja såklart, det är ju torsdag! Har inte bestämt mig för vad vi ska hitta på idag heller, men är lite sugen på att fortsätta med halsringsridningen. Kanske dra fram ett litet sockerbitshinder och ta några skutt? Det är bra träning för mig att rida utan träns, för då måste jag flytta fokus från tyglarna (eftersom jag inte har några, hehe...). I somras insåg jag att jag använder tyglarna för mycket och skänklarna för lite. Efter att ha ridit i 13 år. Jag kan ju inte påstå att jag är snabb... :)
Igår började jag se på Pretty Little Liars. Jag vet inte om det var en sån bra idé, för det var så himla bra? Inte sådär "åh, vilken bra serie"-bra, utan "oh my god, vem är A, hur vet hon allt om dem och kan skicka meddelanden trots att man hittat hennes (eller var det verkligen hennes?) kropp ett år efter hon försvunnit? Och vem är Penny och vad har de gjort med henne? OCH VAD ÄR DET SOM HÄNDER EGENTLIGEN?!?!?!"-bra. Jag har bara sett ett avsnitt än, hur ska detta sluta...? Att hitta det här mitt i en tentaperiod var kanske inte det bästa... När tentorna är klara ska jag ha PLL-maraton, det kan jag lova!
Alltså, herrejösses. Min klasskompis, programmeringsgeniet, är galen. Och inte bara lite sådär smågalen, utan verkligen G-A-L-E-N. Vi har fått ett häfte med totalt 37 instuderingsfrågor som kursansvarige kommer att välja från när han sätter ihop tentan. Kan vi dem utantill ska vi alltså kunna tentan. Vi tänkte att vi skulle kunna gå igenom svaren med geniet lite snabbt sådär. Vi hade räknat med att det skulle ta ungefär 2 timmar. Vet ni hur länge han pratade...? I SEX TIMMAR! PÅ ENGELSKA!! Han ville inte bara ge oss svaren, utan vi skulle förstå vad vi höll på med också. Jag tror inte att han riktigt visste vad han gav sig in på...
När vi hade suttit där och lyssnat i ungefär 4,5-5 timmar var alla så trötta att vi inte visste var vi skulle ta vägen. Då klämmer Dilja ur sig: "Men du! Sandra! Du skulle passa som muslim! Titta vad söt du skulle vara i slöja...". Jag skrattade till tårarna sprutade, killarna stirrade och var tvungna att springa ut för att inte riskera att hamna i samma skrattattack som mig, och programmeraren tittade lite osäkert på mig och sa: "ehhh... Do you need a break...?". Yeah, we all did. You can thank me later.
Nu ska jag inte plugga mer programmering idag. Det räcker med allt prat om pekare som pekar på arrayer i structar. I'm done. Istället ska jag leta fram någon bra film och använda min stackars hjärna så lite som möjligt under den här dagens sista timmar. Det är nog välbehövligt om det inte ska börja ryka ur mina öron inom en väldigt snar framtid...
Tentaplugg! Halva klassen har omtenta i programmering på fredag, så det är skrik och panik nu när ingen kan nånting... Som tur är har vi en programmeringsexpert i klassen som lovat att hjälpa oss. Det återstår att se om det hjälper, jag är ett hopplöst fall när det kommer till programmering, hahaha...
När jag var liten hade jag brevvänner. En hel drös av dem, faktiskt. Sedan blev internet allt större, och då förstod man inte längre grejen med att skicka brev, när man kunde få svar direkt på MSN (som för övrigt var typ det coolaste som fanns då, tillsammans med Lunarstorm. Bra tider!). Någonstans där dog nog allt brevskrivande ut, och nuförtiden är det mest bara räkningar som kommer in via brevinkastet. Räkningar och reklam. Rätt tråkigt egentligen.
Idag låg det två kuvert på hallmattan. Det ena kuvertet var sådär lagom opersonligt med dataskriven adress och bostadsrättsföreningens logga på. Det andra var handskrivet, med en stil jag skulle kunna känna igen bland 1000 andra, och poststämplat i Umeå. Det var från mormor♥
Jag blev så himla, himla glad. Oavsett hur mycket man försöker, så tappar man ändå kontakten med folk där hemma när man bor så pass långt bort. Det är sällan jag och mina kompisar tar oss tid att sitta på Skype för att bara prata. Det händer i princip aldrig. I bästa fall har man tid att träffas när de är i Stockholm över helgen eller när jag är i Övik på något lov. Mormor och morfar har jag i stort sett ingen kontakt med alls när jag inte är hemma. De vill inte ringa mig eftersom de inte vill störa då de vet att jag har mycket i skolan, och när jag väl har lite ledigt (och har tid att ringa) brukar klockan vara så mycket att de hunnit gått och lagt sig för flera timmar sedan. Det är synd, för är det någonting jag lärt mig det senaste året så är det att man verkligen inte kan ta livet för givet. Bara för att vänner och familj är friska och mår bra idag, behöver de inte göra det imorgon.
Nu ska jag göra klart de sista uppgifterna i matten, och sedan ska jag skriva ett svar till mormor och morfar. För hand. Som ska skickas utan någon som helst hjälp av Enter. Nog för att det är smidigt att logga in på Facebook och skriva några rader, men det blir långt ifrån lika personligt som ett handskrivet brev. Vad säger ni, ska jag stänga ner bloggen och börja skicka ut 2-3 personliga brev om dagen till er alla istället? ;)
Idag har jag världens bästa mys-tisdag framför mig! Jag har bunkrat upp med en massa nötter, russin och rosa te (vem blir INTE glad av rosa...?!), och har planerat att sitta och beta av grejer hela dagen medan regnet öser ner ute. Dessutom har jag hittat ett par jättegamla och halvtrasiga ulltofflor i garderoben. Hur kommer det sig att det alltid är de fulaste kläderna som är skönast att ha på sig? Sjukt opraktiskt egentligen.
Om det slutar regna mot eftermiddagen (eller jag känner för att bli blöt) tänkte jag dra på mig löparskorna och ta mig ut en runda. Det är ju RunClub ikväll, men det känns så himla omständigt att åka in till stan. Men det måste ju finnas någon typ av intervallmusik på YouTube, så man hör när man ska springa och när man ska ta det lugnare? Det skulle förvåna mig om det inte fanns... Annars får jag stanna inomhus och plåga min stackars mage med core.
Nej, nu måste jag ta tag i pluggandet! Kvadratiska-, diagonala-, inversa- och enhetsmatriser - here I come!
Jag måste ju bara börja med att säga TACK för all härlig respons till filmen igår - skitkul!! Det finns fortfarande massor att jobba på när det kommer till kommunikationen, men det känns som att vi ändå har kommit en bit. Jag får se om jag kan lägga in lite hoppning i halsringsridningen snart, hehehe...
Nu ska jag sammanfatta den sista föreläsningen i den här kursen innan jag traskar iväg till skolan för plugg med tjejerna. Dags att lägga i ännu en växel om jag ska hinna med de här tre tentorna jag har under de kommande två veckorna! Med målmedvetenhet och hårt jobb löser sig nog det mesta. Det är vad jag försöker att intala mig själv iaf. Ha en bra måndag, bästaste ni!
Det känns som att heeeela dagen har spenderats i stallet. Så himla härligt att kunna ta sig tid utan att behöva känna sig stressad! Jenny följde med, så vi red ungefär hälften var. Freja är så himla bra på det sättet - jag behöver aldrig vara orolig när det kommer till att släppa upp ovana ryttare på hennes rygg. Jenny har ju ridit förut, men det var ungefär 4 år sen sist, så då känner man sig kanske inte bäst i världen från början. Men hon både travade och galopperade några steg själv - duktig! :)
Jag och Freja i skogen
Efteråt red jag en stund på ridplanen också. Red med bara en halsring som jag gjort av tyglarna. Gick himla bra för att bara vara andra gången! Tvingade Jenny att filma en stund, någon som är nyfiken...? ;)
Stockholmare är så fördomsfulla. Jag körde iväg till Statoil i Brandbergen för att byta däck då det finns mer plats där än på parkeringen utanför lägenheten. När jag parkerat bilen gick jag in och köpte avfettning för att få bort smutsen från fälgarna. Jag tog flaskan jag ville ha och gick fram till kassan. Där stod en kille i min ålder. Han hälsade med ett leende, tittade ner på vad jag lade upp på disken, och leendet byttes ut mot ett förvånat uttryck istället. Han tittade på mig, på flaskan, på mig och sedan på flaskan än en gång. Han fick verkligen inte ihop det. Han tryckte fram ett leende och låtsades om att han inte reagerat alls. Sedan tittade han bort och såg allmänt nervös ut. En liten, kort tjej ska köpa avfettning - var är världen på väg?! Jag betalade för flaskan, vi önskade varandra en trevlig helg och jag gick ut till bilen igen.
Jag började med däckbytet, och efter ett tag såg jag att en man stod och stirrade på mig. Jag brydde mig inte speciellt mycket, men när jag sedan tittade upp igen en stund senare stod han fortfarande och stirrade. Jag log och hälsade, och han gjorde likaså. Han fortsatte att stirra, och märkte att jag såg det. Då säger han lite nervöst: "Öhhh... går det bra?". "Jajjemän, det går bra det här!", svarade jag. Han stod fortfarande och stirrade, och började nu se lite nervös ut. Då kunde jag inte vara tyst längre, utan stirrade tillbaka och sa: "Vaddå, har du aldrig sett en tjej byta däck eller?!". "Jojo, ska man köra bil måste man ju byta däck också...", svarade han lite nervöst innan han skyndade sig in i bilen och låtsades hålla på med nåt viktigt.
Jag skrattade för mig själv och fortsatte med däckbytet. Efter ett tag är det en bil som krypkör förbi mig några meter bort. Jag tittade upp, och min blick möter två killar till som stirrar. När de ser att jag sett dem, börjar de vinka och gör tummen upp. Jag skrattade medan jag vinkade tillbaka. Nog för att jag kommer från en liten by, där man knappt kan göra någonting utan att halva byn vet om det, men det här är helt nytt. Jag kände mig som en apa på zoo. Eller kanske som en kändis på stan.
Stockholmare är så fördomsfulla. Och jag älskar det.
Inte blev det bättre av att jag tvättade av fälgarna med vatten ur en rosa hink heller. Girlpower!
Idag är jag betydligt mycket piggare! Sov som en stock inatt, drygt 11 timmar blev det, haha. Det är alltid så när jag haft perioder där jag i stort sett vänt ut och in på mig själv för att hinna med allt som ska göras - då kraschar jag när det blir lugnt igen. Tänk vilken skillnad det blir bara man tillåter sig själv att titta på serier och sova en hel dag. Idag är jag samma gamla jag igen, och har slängt den där bitterfittan långt åt helvete!
Helt ledigt tog jag inte, arbetsnarkoman som jag är, utan jag rättade rapporten på stavfel och grammatik. Jag skrattade lite för mig själv när jag läste den. Jag är inte nöjd för 5 öre, men jag känner bara det att I don't give a fuck.
Nu ska jag äta upp min gröt för att sedan gå ut och byta däck på bilen. Riktiga kvinnor reder sig själva. Eller nåt.
Upp som en sol och ner som en pannkaka, fast tvärtom
Nu är projektarbetet from hell klart! Jag har lust att fira med girlanger och partyhattar. Presentationen gick väl lite som den gick då vi inte haft mycket tid alls till att träna på själva presentationsdelen, men godkända blir vi iaf och det är väl huvudsaken.
Efter allt tjafs med skolan (jag kommer lägga mig ner och gråta i ett hörn snart...) for jag hem, laddade om och åkte ut till stallet. Där hade jag världens mysigaste höstkväll. Det var precis vad jag behövde just idag. Jag hade planerat att rida ut, men när jag kom fram insåg jag att alla reflexer var kvar hemma. Istället fick det bli ett dressyrpass på ridplanen i duggregnet, och det ångrar jag inte.
Vi började med en lång uppvärmning, där jag bara fokuserade på min egen sits och att hon skulle tänka framåt. När hon hittat ett eget driv började jag att korta upp tyglarna och böja igenom henne i båda varven. Det gick så himla bra, så här liksidig har hon inte varit sen jag kom ner till Stockholm efter sommaren! När hon jobbade på så himla bra och jag inte hade någon dålig form att hänga upp mig på kunde jag tänka på min egen sits också, och för första gången på läääänge kände jag att jag verkligen fick en stadig sits med stadiga skänklar. Ikväll spelade det ingen roll att det regnade och var kolsvart ute - jag hade kunnat fortsätta hela natten ändå!
Tänk att en sån här sak kan vända dagen från att vara körd i botten till att bli så himla bra. Nu ska jag duscha, och sedan ska jag lägga mig med ett leende på läpparna. Det plugg jag tänkte göra ikväll skjuter jag upp till imorgon istället. Det är jag banne mig värd!
Jag, Dilja och vår nye vän. Jag börjar fundera på om han kanske kan vara den enda på KTH jag tycker om. Om man räknar bort mina klasskompisar förstås. De är bäzt, och det är så himla skönt att vi alla sitter i samma båt.
Åhh, jag är så trött just nu. Vi satt kvar efter föreläsningen och jobbade med projektarbetet som ska redovisas imorgon. Det känns som en never ending story det här arbetet. Inte nog med att vi ska kunna vårt eget arbete, skriva en 10 sidors rapport och hålla en 15min redovisning (vi har alltså haft 2,5 veckor på oss...), vi ska läsa igenom och sätta oss in i en annan grupps arbete för att kunna opponera på deras arbete efter deras redovisning också. Det enda positiva jag kan känna med det här är att kursansvarige inte kan säga någonting om det vi redovisar. Man kan inte förvänta sig att vi ska göra ett perfekt projekt då man har så kort tid på sig. Skulle han klaga på oss kommer han att ångra sig. Det är inte roligt att vara i min närhet när jag är arg.
Nu ska jag ställa mig och fixa veckans första middag! Det har känts sådär halvkul att äta när man kommer hem vid 20-21 på kvällarna. Tänk vad smal jag skulle vara om vi hade mördarprojektarbeten hela tiden ;)
Så här spännande tyckte jag att dagens föreläsning var :) Noll energi och en kursansvarig som skulle gå igenom en gammal tenta men inte ens kunde svaren själv, utan bara sa "öhhh... det står nog i boken...". Först ger han oss uppgifter som vi drunknar i och sedan slösar han bort vår tid. Duktig idiot.
Jag har precis haft världens härligaste morgon! Vi börjar inte förrän 10 idag och hade därför sovmorgon, men jag klev upp samma tid som vanligt ändå och gjorde klart sammanfattningen till en föreläsning istället för att sova. Nog för att jag tänker "skjut mig" när väckaren ringer och det är kolsvart ute, men när man väl tagit sig upp och piggnat till är det så himla mysigt att sitta och beta av grejer. Bara jag och min dator i total tystnad... Åh så poetiskt.
Just nu känns det lite körigt med allt som har med projektarbetet att göra. Vi fick klart ett första utkast till rapporten igår och ska ha ett möte med handledaren idag för att höra vad han tycker om det, och sedan ska vi gå igenom presentationen några gånger så vi är fit for fight på torsdag. Åhh, jag vill börja tentaplugga NU!
Försökte lägga upp en film via VideofyMe igår, men jag tror inte att det fungerade. Ni lär väl märka om ni blir bombade med samma film typ 10 gånger... :) Nu ska jag börja vandra bort mot min älskade Skärholmen-buss som ska ta mig till skolan. Paka paka!
Jag och min ryska tvilling är ensamma kvar på skolan för att försöka skriva klart rapporten så vi slipper det satans projektarbetet sen. Trots att skolans internet inte vill samarbeta med oss och att ingen av oss tog med någon middag eftersom vi inte trodde att det skulle ta så lång tid, går det ganska bra. Vi har inte slagit ihjäl varandra än så länge iaf :) Dilja tjatar bara om sin kvällsvodka hela tiden. Dessa ryssar...
Det är väl klart att hoppryttarn ska ha en dressyrsadel! ...till min häst jag ännu inte äger. Äsch, petitesser... Vanliga hästägare provar ut en sadel som passar sin häst, jag får prova ut en häst med en rygg som passar min sadel. För att inte riskera att gå och bli dressyrnörd på heltid fick jag även med mig en sadelgjord med magplatta hem. Jag har ju hört att dressyrhästar ska ha höga benlyft :))))))
Skämt åsido, jag fick dem av Åsa i stallet. Hon hade i sin tur fått dem av Cribba, som har Nisse och stod i stallet förut. De passade inte Åsas häst Dugur så hon tänkte kasta bort dem. Grejerna är långt ifrån nyskick, men fullt funktionsdugliga så jag tyckte att det var onödigt att slänga bort det. Nisse är ju ett stort halvblod, så jag tänkte ta hem sadeln och prova på Berta i jul. Passar den inte har jag kvar den som slit-och slängsadel till min framtida unghäst :)
Jag och Misse tog en låång sovmorgon idag. Den var nog välbehövlig tror jag. Jag har ju verkligen legat i och pluggat som en idiot den här terminen, och det börjar kännas. Herre min get vad jag är trött! Som tur är har jag bara nästa vecka kvar, och sen har vi inga föreläsningar eller nånting på 2 hela veckor. Det blir en himla massa tentaplugg, men det känns ändå lättare då man kan styra över sin egen tid. DESSUTOM kommer vi inte ha något jäkla projektarbete som hänger över oss. Det ska bli SÅ himla skönt att bli av med det till veckan!
Från en sak till en annan vaknade jag upp med världens härligaste träningsvärk imorse. Vilket jäkla lyckopiller det var att ge sig ut och springa i solen igår! Hade ingen press alls, utan bara... sprang. Hoppa över stockar i skogen, sidohopp mellan träd och spurta i branta uppförsbackar. Och allt det i världens bästa höstväder utan ett moln på himlen. Tack vare RunClub hade jag ju också lite teori i löpteknik bakom mig. Tänk vad mycket lättare det blir när man gör rätt! När vi har två veckor med bara tentaplugg tänkte jag passa på att vara med på lite träningar igen. Det ska bli så himla kul! :)
Nu ska jag sätta mig med projektarbetet någon timme innan jag åker ut till Freja. Jag funderar på att dra fram ett hinder och ta några skutt. Det blir som inte så seriöst när Freja inte är den typ av häst som tycker att jätteseriösa träningar är så roliga, men det är bra konditionsträning för henne. Och för mig. Jag har ju trots allt inte hoppat alls på två månader... Jag saknar det!
Och Berta. Henne saknar jag massor! Kan ingen ställa henne på en buss och skicka ner henne hit? Hon kan bo i köket och äta havregrynsgröt med mig på morgnarna :)
Jag har äntligen hoppat i löpartightsen och dragit på mig RunClub-tröjan igen. Det absolut sämsta med att plugga så pass mycket som jag gör är jag inte har tid att träna. Jag känner mig som en degklump med två ben, ungefär. De muskler jag byggde upp i våras packade sina resväskor och drog till Malaysia eller nåt. Ser ni dem kan ni gärna tipsa mig så jag kan få tillbaka dem igen...
Nu ska jag ut och svettas! :D
Nej, jag orkade inte ta någon normal bild. Jag undrar hur många bilder jag måste rensa bort från den här bloggen den dagen jag gått ut skolan och ska börja söka jobb. Jag kommer nog inte att få alltför många jobberbjudanden efter en bildgoogling på mitt namn...
En av de sakerna jag inte kan skryta över är mina matlagningskunskaper. Det är allmänt känt i skolan att jag alltid, och då menar jag alltid, kommer med bränd mat i matlådan. När det brukar närma sig lunch brukar folk fråga "Jaha, vad har du bränt idag då?". Jag påstår att jag gör levern en tjänst. Aska är ju bland det renaste som finns, vilket gör att levern inte behöver jobba så mycket...
Idag tog nog ändå priset. Jag tyckte faktiskt att jag lyckats ganska bra, det var bara grönsakerna som var brända. Vian tittade ner i min matlåda:
Vian: Oj, jag visste inte att du tycker om svamp?!
Jag slutar aldrig att förvåna. Eller förvånas. Vi är alltså "lediga" idag också, men jag åkte in till skolan vanlig tid ändå. Min duktighet tar aldrig slut?! Min projektgrupp ska träffas vid 10 och börja med powerpointpresentationen inför redovisningen, men jag tänkte plugga själv en timme innan. Det här projektarbetet alltså, allting görs i fel ordning. Jag hatar verkligen arbeten där jag vet att jag inte kommer hinna göra mitt bästa. Varför ens lägga ner tid på nånting man vet inte kommer att bli bra? Vi har bestämt inom gruppen att vi inte ska göra ett jättenoggrannt arbete, utan huvudsaken är att vi presenterar någonting och får ihop en rapport innan deadline. Man kan inte förvänta sig så mycket mer av en grupp med en handledare som inte hade tid med ett uppstartsmöte förrän drygt en vecka innan presentationen. Vilken tur att vi är såna genier att vi kommer kunna ro det här iland ändå! :))))
Jag verkar ha något otalt med Freja. Eller så är det någonting i hennes natur som gör att hon vill jävlas med mig. Vi red iväg mot golfbanan, och för att komma in på den vägen rider man förbi ett hus. Man rider på en grusväg som går mellan huset och dess tomt. Det är alltså det enda som liknar civilisation längs hela den vägen. Var tror ni att Freja stannade och sket...? Precis, mitt emellan huset och den gigantiska tomten. Utan så mycket som ett dike i närheten. Tack och lov var det ju mitt på dagen, så ingen var hemma och jag kunde rida klart först innan jag var tvungen att hämta skottkärra och grep för att plocka upp det och ta med tillbaka till stallet. När jag hoppade av ser jag att hon lite oskyldigt trampat av sig ena bootsen under turen. Som straff fick hon lov att följa med på både bajshämtande och bootsletande. Ha! Det hade hon nog inte räknat med. Skrattar bäst som skrattar sist!
Nu har jag precis kommit ut ur duschen och fyllt upp min termosmugg med rosa te för att köra stenhårt med projektarbetet hela kvällen. Regnet smattrar mot rutorna och hela lägenheten luktar sköljmedel av allt nytvättat. Och när jag är klar för idag ska jag bädda ner mig i en renbäddad säng. Ibland är livet inte alltför dumt :)
Idag har jag "självstudier" som det så vackert heter. Som att någon annan pluggade åt mig annars. De bara mytar! Dagen till ära slet jag mig upp vanlig tid för att ta tag i tvätten. Jag bokade den tidigaste tiden jag kunde hitta, bara för att försäkra mig om att jag skulle komma upp i tid. När väckaren ringde imorse hatade jag mig själv för det. Nu när klockan börjar bli 9.30 och maskin nr.3 snart är klar har jag förlåtit mig själv. Ja ä int långsur ja ä!
När all tvätt är klar åker jag ut och rider Freja i regnet. Jag vet inte om det har med förra gången att göra, men jag är inte alls taggad. Jag har försökt att planera det här ridpasset i flera dagar, men jag kommer verkligen inte på nånting jag vill göra! Det blir nog en sväng längs golfbanan, typ sådär lagom oengagerat. Huvudsaken vi får röra på oss.
Nu ska jag ner till tvättstugan igen. Simma lugnt!
Satt och bläddrade runt bland musik på Youtube och hittade den här. Så himla härlig låt och så typiskt Ulvö-festerna!
Här går allt i 180. Jag hinner komma hem för att duscha och sova innan jag ska iväg till skolan igen. Åhh vad jag längtar tills projektarbetet är redovisat och inlämnat så man kan börja fokusera på tentorna! Det är tur att jag var så pass flitig i början, jag kommer inte att ligga alltför mycket efter när den här idiotin är över.
Just nu händer det som sagt inte så mycket bortsett från allt plugg. Förutom att jag åt sockerfria muffins till jag fick ont i magen igår och dessutom höll på att ge Dilja saltförgiftning. The fabulous life of Sandra Damgren. Jag hade mest bara tänkt att ge er ett litet livstecken innan jag dyker ner i projektarbetet igen med världens bästa Misselito i knät. Sleep tight, det kommer jag göra! ...om jag hinner med sån lyx som sömn dvs... :)
Jag och min kära projektgrupp sitter på skolan och jobbar gärnet med projektarbetet. Vi har laddat upp med dubbla matlådor och massor av sockerfria muffins (det är bara jag som äter dem eftersom de andra blev "mätta" när de fick höra att de var sockerfria... Yeah, right. MER MUFFINS TILL MIG!) för att klara kvällen/natten. Det är ett lite väl övermäktigt projektarbete med tanke på hur kort tid vi har på oss, så vi får göra det bästa av situationen helt enkelt. Genom att typ lägga oss ner och gråta lite nu och då. Men det blir nog bra. Vi har ju sockerfria muffins :)))))
Jag blir mörkrädd när jag läser hur vissa sköter sina jobb. Helt ärligt. Är det här ett skämt eller händer det på riktigt?
"Det var ett par i 40-årsåldern från Köpmanholmen som gav sig ut för att fiska på lördagsförmiddagen. När de inte kommit hem på söndagseftermiddagen slog de anhöriga larm." -Allehanda.se
"Kroppen hittades av räddningshelikoptern vid 7.20-tiden i morse. I samband med att man fann det försvunna parets båt, som låg upp och ned inne i viken vid Ronögrunden, upptäcktes även kvinnans kropp på stranden 50 meter från båten.
Sjöfartsverket, som har ansvarat för sökinsatsen, tror att kroppen har legat där sedan i lördags.
- Uppgiften jag har fått är att kvinnan inte hade flytväst på sig när hon anträffades, säger Christer Haglund på Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningscentral.
Kroppen fördes till bårhuset för identifiering och polisen bekräftar att det är kvinnans kropp. Den kommer att obduceras vid Rättsmedicinalverket i Umeå.
Anhöriga, som bor på annan ort, är underrättade. Sökinsatsen efter mannen koncentrerades på förmiddagen till området där båten och kvinnans kropp hittades - och två hundpatruller kallades in.
Sjöfartsverkets massiva räddningsinsats avslutades vid 13.30-tiden efter att öarna hade sökts igenom.
- Vår bedömning är att mannen inte längre är vid liv. Vi har inte funnit några spår efter honom på öarna, och vattnet är så kallt att han inte har kunnat överleva, säger Christer Haglund, och förklarar att den vidare efterforskningen nu övergår till polismyndigheten.
Polisen planerar att söka vidare efter mannen med polishelikopter.
- Exakt när vi gör det kan jag inte säga i nuläget, säger Börje Öhman, informationschef för Polisen i Västernorrland." -Allehanda.se
"Helikoptern tvingades avbryta sökandet vid halv nio på söndag kväll och återvända till basen i Umeå. – Den hade problem i mörkret, men får vi indikationer på att paret fortfarande kan vara vid liv kommer den tillbaka när det ljusnar, sa Annika Vestergård. Vid halv tio-tiden avbröts sökandet för ett tag, för att besättningarna på båtarna skulle få vila och äta." -Allehanda.se
Ja, var ska man börja...?
"Vår bedömning är att mannen inte är vid liv." Jag tycker att det är en jävligt begåvad bedömning, med tanke på ATT NI INTE ENS VET VAR HAN ÄR?!
"Vid halv tio-tiden avbröts sökandet för att besättningarna på båtarna skulle få vila och äta." Jag hoppas verkligen att maten smakade bra och att ni sov riktigt gott, samt att ni kommer att ha gjort det med gott samvete om det kommer fram att de varit vid liv om ni hittat dem någon timme tidigare.
"Polisen planerar att söka vidare efter mannen med polishelikopter, men exakt när vi gör det kan jag inte säga i nuläget." Vad sägs om...nu? Fast ni kanske har viktigare saker för er, som att vila eller äta...
"Får vi indikationer på att paret fortfarande kan vara vid liv kommer helikoptern tillbaka när det ljusnar." Så ni tänkte alltså vänta till någon annan hittat dem åt er, för att sedan komma tillbaka? Vilka hjältar. Jag ger er en stående ovation för ert engagemang. Verkligen. Idioter.
Om någon skulle överlevt en sån här olycka så är det just den här mannen. Han skulle kunna överleva ett år på en öde ö med endast kottar och bark att äta. Det känns som ett sånt jävla svek att man bara ger upp på honom. Hela den här så kallade "räddningsaktionen" är som ett enda stort skämt. Men just idag känns det fan så mycket lättare att gråta än att skratta åt det.
Om du fortfarande är vid liv, fortsätt kämpa och visa alla hur fel de har. Och om du inte är det, seglar ni säkert tillsammans på ett annat hav någon annanstans.♥
Allt jag planerat att göra den här veckan är klart, så nu bäddar jag ner mig i soffan framför Idol och taggar inför en ny vecka. Sämre har man ju haft det :)
Idag fick jag och Jenny hjälp av hennes pappa att sätta upp gardinstänger i taket och på så sätt bygga ett till rum i vardagsrummet. Min 2a blev helt plötsligt en 3a med hjälp av två stänger och några skruvar. Awesome!
Jag hade dock *host* felberäknat längden på gardinerna...
Tanken var att gardinerna skulle gå nästan ända ner till golvet. Jag vet inte om jag tappade bort mina mattekunskaper på väg till Jysk eller om jag bara inte fattade orimligheten i att det skulle vara 2 meter till tak. Tydligen är Jennys mormor duktig på att sy så Jenny skulle kolla om hon hade lust att sy upp likadana gardiner, fast längre.
När vi fått upp alla gardiner backade vi, tittade på varandra och sa: "Men det blev ju snyggt?!". Det blir nog ännu bättre med gardiner i rätt längd, då det kommer att bli som tygpelare när hon inte har dem fördragna. Sjukt nytänkande, eller vad tycker ni? :D
De flesta dagar tycker jag att Freja är en himla mysig och trevlig häst. Men så finns det även dagar då jag mest bara har lust att strypa henne. Idag var en sån dag. Hon var som tjuren Ferdinand och lullade på längs vägen medan hon tittade på utsikten. "Åhhhh, vilket fint trääääääd!" Medan jag var som matadoren som gjorde allt i min makt för att hon skulle framåt. Det spelade ingen roll om jag så använde rösten, sitsen, sporrar OCH spö - SAMTIDIGT, hon sket totalt i vad jag tyckte och joggade på där i en (vad hon tyckte var) lämplig takt. Hon var helt i sin egen värld, och tog jag då i ena tygeln för att få hennes uppmärksamhet tog det tvärstopp istället. "Du tog ju i tygeln?"
Jag önskar att jag kunde säga att det var jag som inte jobbade tillräckligt hårt med drivningen, men inte det heller. När vi skulle trava av hemåt hade jag kramp i benen och kunde knappt rida lätt... SKITHÄST!!!
Nu ska jag sätta mig och plugga bort en massa inför ikväll. Idag är det två veckor sedan Jenny (min roomie) flyttade in, så det ska vi fira med filmkväll! Jag är så glad att det var just hennes mail jag svarade på, hon är så himla lättsam och det är verkligen en lugn och avspänd stämning här hemma. Jag måste erkänna att det kändes lite skumt när en människa jag bara träffat en gång skulle flytta in i mitt vardagsrum, men nu är det som att vi känt varann hur länge som helst. Så himla nöjd!!
Uppe tidigt idag också, men inte för att plugga. Det skulle göras nåt arbete i stallgolvet idag mellan 10-18 så jag tänkte passa på att rida och göra klart allt innan dess. Planen för idag blir att jag tar den bomlösa sadeln och släpar med mig Freja på en galopptur. Hon har sån himla dålig galoppkondition (och kondition överhuvudtaget), så den måste vi förbättra! Då får jag passa på att träna min egen benstyrka i fältsits (eller genom att bara hålla igång galoppen...). Det känns som en bra plan för dagen, och jag hoppas att vi båda är helt slut när vi kommer tillbaka!
Jag var och hämtade ut ett paket efter skolan. Från mig själv. Just för att jag INTE fyller år, och därmed INTE blir ännu ett år äldre just idag. Det känns som en himla bra grej att fira, för hur vore det egentligen om man fyllde år varje dag? Man skulle bli asgammal skitsnabbt!
Världens sötaste MP3 - färgen var given!
Tänk att det ryms 2400 låtar i den där? De måste banne mig ligga som packade sillar om alla ska få plats...
Nu ska jag fortsätta att fira min icke-födelsedag med matte och middag. Och lite musik.
Åh vad jag tycker om alla morgnar jag orkar slita mig upp ur sängen tidigt på morgonen. Jag har fått hur mycket som helst gjort, och klockan är bara strax efter 10! Hela föreläsningen är klar, jag har städat mitt rum, fyllt i anteckningshjälpspapper, tagit tag i och strukturerat upp projektarbetet och utsett mig själv till projektledare eftersom ingen annan verkar ha något intresse av att vara det. Hur duktig är jag egentligen? Typ ASDUKTIG!!!!
Nu ska jag sätta mig och plugga matte i en halvtimme innan jag slänger i mig lite lunch och traskar bort till bussen mot skolan. 3 timmars Kirurgisk diatermi väntar. Kirurgiska brännskador tror jag att det betyder? Det innebär nog en himla massa mysiga powerpointbilder... Den som lever får se, nu ska jag räkna matte!
Jag skulle ta kort med min banan, men den hann ta slut innan jag fått fram kameran... Besvikelsen är total.
Alltså den där jäkla tuppen som alla pratar om... Han har sovmorgon jämfört med mig. Jag är så himla stolt att jag lyckats ta mig upp den här tiden på en dag där första (och enda) föreläsningen börjar 13. Du har mött din överkvinna, tuppjävel.
Nu hade jag tänkt att sammanfatta den första av gårdagens två föreläsningar för att inte behöva stressa ihjäl mig i helgen. Efter skolan ger jag mig ut på sidenbandsjakt, och sedan studsar jag iväg till ICA och hämtar ut ett paket! Först ska dock Säkerhet vid endoskopisk kirurgi sammanfattas... ZzZzZznark. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det geni som kom på kaffet skulle banne mig fått nobelpriset.
Ha en bra dag alla glada (och sura också för den delen), nu är det full fart mot helg!
Let's go international... :)))) Har ni märkt en sak? Det är TORSDAG idag?! Vad hände? Har jag sovit förbi en dag? Här sitter jag iaf och ser ut som en riktig pluggnörd (alternativt en 8-årig ponnyunge som kommer in på ridskolan i blommiga gummistövlar och "hoppas jag får Putte, för han är så himla snabb") med inbakad fläta och är allmänt pepp på att dra igång min torsdag, som kommer att bestå av två föreläsningar och avslutas med Freja. Jag har absolut ingen aning om vad vi ska hitta på idag, men det blir nog bra ändå tror jag. Nu kör vi igång den här torsdagen - fredag imorgon! *Pepp pepp pepp*
Min fläta är så patetiskt liten och fjuttig så det finns ju inte! Och mitt vänstra öga speglar vad jag egentligen är... En zombiiieeeeee!
Idag har jag fått ångra att jag var ute och sprang igår... Föreläsningen jag skulle sammanfatta tog himla mycket längre tid än jag trott, så när jag var nära att bryta ihop igår kväll gav jag upp för att fortsätta idag. Totalt tog det ungefär 6 timmar. Det är en sån himla stor skillnad på när föreläsningarna är på svenska och engelska, i vanliga fall tar det max 4 timmar. MEN nu är den klar och jag kan börja ta tag i det jag egentligen planerat att göra idag. Så här kvart i 5 på eftermiddagen... Det blir nog en sen kväll ikväll också!
Man brukar säga att gränsen mellan att vara ett geni och en idiot är hårfin, och det stämmer nog. När jag är klar med min utbildning kommer jag att betraktas som välutbildad och skitsmart - men kommer nog vara redo för att läggas in på psyket :))))))))))))
Det är så roligt att jämföra plugg med min roomie, hon pluggar ju också men på en annan utbildning med en helt annan inriktning. När hon har eget arbete en dag säger hon "åh vad skönt, då kan jag sova ut!", medan jag tänker "åh vad skönt, då hinner jag få saker gjorda!" - och kliver upp samma tid som vanligt. Just nu känns det som att allt är kaos, men på något sätt brukar jag alltid kunna reda ut det. Jag tror att min (ibland lite för) positiva inställning till saker ställer till det för mig. "Läsa en kurs på mer än heltid, och läsa in två kurser till utöver det? -Jajjemän!"
Kan ingen komma hit och typ... strukturera upp mitt liv?
Då var första träningen med RunClub-gruppen avklarad! Vi var i Humleparken (tror jag den heter) (Kul att jag var där för några år sedan och tog kort, och sen dess har jag undrat var det var. Det visade sig vara skitnära Kungsgatan...).
Vi började med att träna löpstyrka med höga knän och så vidare. Redan här började jag ångra att jag inte sprungit på länge, hahaha... Sedan gick vi över till intervallträning, trappan tror jag den hette. Är verkligen helt lost när det gäller teorin - jag springer bara. Man skulle iaf springa i 4 minuter, gå i 2 minuter, springa i 2 minuter, gå i 1 minut, springa i 1 minut och gå 30sek. Alltså vila hälften av tiden man sprang. Just intervallträningen är så svår att få till själv, så det är guld att få vara med i en grupp då någon klockar oss! Jag har ju som bekant saker att göra hela tiden, men så fort jag får en lucka ska jag se till att vara med och springa. Det är ju så mycket roligare att springa i grupp :)
Tröjor fick vi också, sponsrade av Nike, och jag är lika cool som vanligt. Nu ska jag kasta mig i duschen och sedan plugga typ hela natten. Så går det när man ska ut och roa sig! :) Sleep tight bästaste läsare!
Dagens föreläsning var på engelska, vilket kanske inte bidrog till jättebra anteckningar. Man försöker rafsa ner allt hon säger, vilket då skrivs på engelska, medan man samtidigt funderar själv och skriver ner det man kommer fram till på svenska. Någonting säger mig att det kommer bli jobbigt att skriva om och strukturera upp mina anteckningar efter det här... Men det var himla roligt med ett annat språk ändå, vi struntade i svenskan på rasterna och töntade på med engelskan istället. Stackars Dilja, som verkar tro att jag är så seriös jämt, lurade jag i en himla massa påhittade ord.
Dilja: Sandra, hur säger man räcka på engelska?
Jag: I vilket sammanhang?
Dilja: Jag ska fråga henne om hon kan räcka mig min jacka.
Jag: Jahaaa, ja men då heter det reak!
Dilja: (går fram till Katie och säger med ett dödsseriöst ansiktsuttryck) Excuse me, could you reak me my jacket?
Katie tittar på henne som om hon vore dum i huvudet och jag skrattar så tårarna sprutar. Jag lär få igen det om jag känner Dilja rätt...
Det är den första oktober idag, vilket betyder att vi har ännu en hel månad framför oss att fylla med positiv energi, eller hur?! Idag väntar ännu en dag i skolan. Har bara en föreläsning idag och slutar redan vid 12. Skönt! Efter skolan åker jag hem och sammanfattar så mycket jag bara hinner av dagens föreläsning innan jag åker in till stan. Jag ska vara med i Nike Run Club, en löpargrupp sponsrad av Nike. Det kan bli spännande med tanke på att jag sprungit en (1!!!) gång sen tjejmilen... Gruppen ska vara öppen för alla nivåer så jag hoppas att jag inte kommer att vara helt off. Kul kommer det att bli iaf, det är så himla mycket lättare att motivera sig om man tränar i grupp!
Nu är jag så taggad på att ta tag i allt som ska göras idag. Tisdag - BRING IT ON!