SwimX S8

God morgon/förmiddag/den där tiden före lunch, allihopa! Min morgon har bestått av att läsa rapporter på engelska. Om simning och vatten. Spännande. När man inte trodde att man kunde bli konstigare...
 
Jag kom ju på att jag faktiskt inte berättat riktigt vad vårt projektarbete går ut på! Lätt för er att hänga med i vad jag pratar om då... Eller nej, kanske inte. BRA DÄR SANDRA. Hursomhelst, vi har iaf fått ett uppdrag av GIH, Gymnastik- och IdrottsHögskolan, som vill ha ett verktyg för att kunna mäta kraften av ett simtag. Detta för att kunna se om simmaren är liksidig och använder höger och vänster arm lika mycket. Dessutom har vi tänkt att sätta in en IMU (Inertial Measurement Unit, mäter objektets acceleration och vridning) för att kunna se var i simtaget den största kraften fås ut, och om det finns någon svaghet någonstans under simtaget. Vi kallar oss (och den förhoppningsvis snart fungerande produkten) SwimX S8. Swim och 8 eftersom det har med simning att göra, och för att vi är 8 personer i gruppen. X för att det låter coolt, och S för att vi tyckte det passade där.
 
Så här funkar IMU:n.
 
För att lösa det här måste vi alltså ha en smidig enhet som inte stör simmaren (vilket ju skulle ge fel resultat vid en mätning och skulle göra att man inte får ut den faktiska kraften vid ett simtag), som ska kunna samla in och skicka information trådlöst, och som dessutom är vattentät så att komponenterna inte skadas.
 
Just nu har vi en fungerande sensor som skickar information, och vi håller på för fullt med kalibreringen. IMU:n (som dessutom innehåller en temperaturmätare) har Shachi programmerat och fått att fungera. Vi har beställt och fått hem en simhandske som vi ska modulera lite för att kunna sätta in komponenter i;
Vi ska bland annat klippa bort "simhuden" mellan fingrarna för att bli av med den extra kraften som fås ut, vilken skulle göra att den uppmätta kraften inte skulle stämma överens med den faktiska kraften. Dessutom har vi en fungerande Bluetooth-enhet, MEN när killarna var iväg till simbassängen förra veckan (Yousef jobbar som simlärare och kan boka simhallen när han vill - HUR BRA?!) visade det sig att Bluetooth inte fungerar under vatten. Vattnet absorberar frekvensen som enheten skickar ut och vi får därför ingen signal. Så nu vet vi inte längre hur vi ska skicka över information. I absolut värsta fall får vi sätta in ett SD-kort i handsken och föra över till datorn efter man mätt klart, men det optimala vore ju att få informationen direkt till datorn så att en simtränare kan se den och ge feedback till simmaren direkt.
 
Ett alternativ är att använda ultraljudsteknik och skicka ut ljudvågor genom vattnet för att sedan fånga upp dem med en liten mikrofon som man sänker ner under vattenytan. Båtarnas ekolod fungerar med hjälp av ultraljud, men skillnaden är att den tekniken inte ska föra över någon direkt information utan bara mäter tiden från det att ljudvågen skickades ut tills det att den kom tillbaka. Ett annat alternativ är att skicka via Bluetooth med hjälp av en antenn. Där hajade jag till på en gång! Klart vi ska ha en antenn! Jag tänker mig en sån här design:
Jag blev nedröstad. De andra i gruppen trodde inte att elitsimmare ville ha en sån på huvudet när de tränade. Jag säger då det, dagens elitidrottare... Att man inte kan göra uppoffringar för framtidens teknik. Vänta ni bara, jag ska prata med Therese Alshammar och få henne att börja träna med min antenn. Då kommer alla att vilja ha en. OCH JAG SKA GÖRA DEN ROSA. Använder ni min antenn blir ni H2O-troligt coola. Min plan är vattentät.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0