Ikväll har jag gjort min sista löpträning inför VårRuset på tisdag! Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka egentligen. Jag sprang 5km på ungefär 33.40 (räknade tiden efter låtarna på MP3:n, haha...), vilket fortfarande inte är speciellt snabbt men ändå är en förbättring på ungefär 2 minuter från 5km-tiden på Tjejmilen. Det är svårt att jämföra då man inte springer lika snabbt då man springer en mil som när man springer 5km, och då jag dessutom springer i skogen och inte efter landsväg/grusväg då jag tränar själv, men det är en liten jämförelse iaf. Det jag blir så himla sur på är att jag har så himla mycker mer att ge egentligen, men ryggen orkar inte med! Jag har ingen mjölksyra i benen överhuvudtaget, och andningen är det inte heller några större problem med - MEN RYGGEN. Efter 3,5km tänkte jag "nu spyr jag.", och när jag tagit mig runt hela rundan orkade jag knappt gå hem, haha...

 

Förmodligen är det någonting som sitter kvar från min och Hildas krasch där hon snubblade på sin egen skugga och gick omkull. Åhh, älskade klanthäst♥ Jag landade på hakan, och det sista jag kommer ihåg från innan jag (troligtvis) tuppade av var att det small. Jag vet faktiskt inte vad som hände mer än att det är en stund jag inte har något som helst minne av. MEN DET SPELAR INGEN ROLL FÖR DET HAR INTE MED SAKEN ATT GÖRA. För 2 år sedan var jag iaf iväg till Anatoma i Ås, där han insåg att jag var skev i hela nacken och ryggen. Han fixade till det, och sen dess har jag haft låsningar till och från. Jag tror inte att han knäckte fel, utan det är nog någonting som skulle kommit fram förr eller senare i vilket fall som helst. Irriterande är det i alla fall... :( I sommar ska jag lägga krut på att stärka upp mage och rygg och se om det blir bättre. Det är ju mest troligt en svaghet i muskulaturen som spökar. Men annars då? Vad gör man? Ger upp? No way...