En kväll stod jag och mamma på balkongen och försökte få till fina porträttbilder på mig med Miami som bakgrund. Jag fixade med inställningarna på kameran men fick väl kanske inte till det jättebra. Vi tänkte att det säkert skulle gå att fixa till på datorn senare, så vi försökte ändå. Eftersom vi bodde på 27:e våningen blåste det alltid en hel del på balkongen. Mitt hår var överallt och ingenstans hela tiden och jag höll på att bli galen. Då sa mamma: "Nej! Sluta! Låt håret vara! Det är fint när man får med på bilden att det blåser!" Jag lyssnade på henne och lät håret känna friheten och fladdra i de exotiska vindarna. Hur resultatet blev?

 

Så här: