Det här fick vi leka med idag:Ett ultraljud till värde av 1,5-2 MILJONER kronor. De första fem minuterna stod vi som förstenade, jag tittade på mina labbkompisar och sa: jag vågar inte röra den där... "Inte jag heller.", svarade de.
Till slut tog jag mod till mig och ultraljudade fram Osamas hjärta. Det är en skum känsla att faktiskt se organstrukturen hos någon som sitter brevid mig. Det var nog ännu konstigare för honom att se sitt eget hjärta. Jag hoppas att jag kommer tycka att de här maskinerna är lika coola i framtiden, när de går sönder och jag måste laga dem...
Nu ska jag fixa nåt att äta och sedan plugga matte med en varm kopp te medan regnet smattrar utanför. Mys♥