Stockholmare är så fördomsfulla. Jag körde iväg till Statoil i Brandbergen för att byta däck då det finns mer plats där än på parkeringen utanför lägenheten. När jag parkerat bilen gick jag in och köpte avfettning för att få bort smutsen från fälgarna. Jag tog flaskan jag ville ha och gick fram till kassan. Där stod en kille i min ålder. Han hälsade med ett leende, tittade ner på vad jag lade upp på disken, och leendet byttes ut mot ett förvånat uttryck istället. Han tittade på mig, på flaskan, på mig och sedan på flaskan än en gång. Han fick verkligen inte ihop det. Han tryckte fram ett leende och låtsades om att han inte reagerat alls. Sedan tittade han bort och såg allmänt nervös ut. En liten, kort tjej ska köpa avfettning - var är världen på väg?! Jag betalade för flaskan, vi önskade varandra en trevlig helg och jag gick ut till bilen igen.

 

Jag började med däckbytet, och efter ett tag såg jag att en man stod och stirrade på mig. Jag brydde mig inte speciellt mycket, men när jag sedan tittade upp igen en stund senare stod han fortfarande och stirrade. Jag log och hälsade, och han gjorde likaså. Han fortsatte att stirra, och märkte att jag såg det. Då säger han lite nervöst: "Öhhh... går det bra?". "Jajjemän, det går bra det här!", svarade jag. Han stod fortfarande och stirrade, och började nu se lite nervös ut. Då kunde jag inte vara tyst längre, utan stirrade tillbaka och sa: "Vaddå, har du aldrig sett en tjej byta däck eller?!". "Jojo, ska man köra bil måste man ju byta däck också...", svarade han lite nervöst innan han skyndade sig in i bilen och låtsades hålla på med nåt viktigt.

 

Jag skrattade för mig själv och fortsatte med däckbytet. Efter ett tag är det en bil som krypkör förbi mig några meter bort. Jag tittade upp, och min blick möter två killar till som stirrar. När de ser att jag sett dem, börjar de vinka och gör tummen upp. Jag skrattade medan jag vinkade tillbaka. Nog för att jag kommer från en liten by, där man knappt kan göra någonting utan att halva byn vet om det, men det här är helt nytt. Jag kände mig som en apa på zoo. Eller kanske som en kändis på stan.

Stockholmare är så fördomsfulla. Och jag älskar det.