Skrik och panik

Det är ju upplopp i stora delar av Stockholms förorter. Folk kastar sten och bränner ner bilar, skolor och butiker. Jag vet faktiskt inte varför, men har hört någonting om att det är någon typ av hämndaktion av att en polis skjutit en äldre man. Vad som skulle bli bättre av att man bränner ner stora delar av stan är lite oklart... För någon dag sedan var de och härjade i Skogås, som är 6-7km från där jag bor.
 
Igår kväll när jag åkte hem från stallet körde jag som vanligt längs 73:an. Jag ser att det står en bil parkerad vid vägrenen, så jag placerar mig i vänster fil. Efter bara några hundra meter står ännu en bil parkerad. Och en till. Och en till... Ju närmre hem jag kommer, desto fler bilar, och även mer folk. Stora gäng som stod runt bilarna och även var ute och sprang på vägen (det är en 110-väg...?). När jag sedan såg att bron jag går över när jag ska till och från skolan är överfull av folk och det dessutom började lukta bränt var jag övertygad om att det antingen är ett stort gäng som spärrat av vägen längre fram för att bränna bilar eller att ligisterna tagit sig till Handen/Brandbergen och folk stod längs vägarna för att de inte hade någonstans att ta vägen. Jag som i vanliga fall är ganska lugn och sansad fick panik. Jag skrek rakt ut och försökte komma på säkra ställen där man kan parkera för att kunna sova i bilen och därmed slippa åka genom krigszonen medan tårarna sprutade.
 
Efter ett tag vågade jag köra in mot Brandbergen och ställde mig på en tom parkering. Där ringde jag pappa, helt hysterisk, och fick ur mig nåt i stil med "JAGVÅGARINTEÅKAHEMFÖRDEKOMMERBRÄNNANERMINBIL!!!!!!". Stabil tjej.
 
Efter lite övertalning började jag köra hemåt. Det första som händer när jag åker ut ur rondellen är att jag möter en parkerad bil som står i mötande fil. När jag närmar mig bilen startar föraren den, gör en U-sväng och följer efter mig. Vissa stunder så nära att jag trodde han skulle köra på mig. Jag tänkte att det kanske bara var en tillfällighet, men vid infarterna till nästa rondell står ett 20-tal bilar parkerade, varav alla startar och följer efter när jag åker genom rondellen. Det var alltså ett tåg av bilar längs hela den långa vägen, och inte en enda svängde av på någon av avfarterna vi åkte förbi. Jag svängde in på vägen där jag bor, och till min stora glädje följde de inte efter.
 
Jag parkerade bilen, gick hem till lägenheten och ut på balkongen för att se om jag såg några bränder någonstans. Ingenting. Däremot hörde jag ljudet av bilar som körde väldigt snabbt. Och ljudet av turbotryck som laddades ur. Det var inga ligister som skulle bränna bilar. Det var ett jävla streetrace!
 
Nu i efterhand känner jag att jag kanske överreagerade lite, men jag antar att man blir lite hjärntvättad av att bli omkörd av stridsvagnar och militärlastbilar när man går till skolan på morgonen... 
Pärlan som förhoppningsvis kommer att klara ännu en natt i krigszonen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0