Livets baksida

Har känt mig lite borta de senaste dagarna. De flesta av er (om inte alla) har hört talas om branden i Sidensjö. Pappas kompis son var en av de två som dog i branden. Jag kände honom inte personligen, men då vi haft en del kontakt med familjen genom åren känns det ändå som en stor förlust. Jag vet inte vad som känns värst, att de fick vandra vidare trots sin låga ålder, eller tanken på att deras familjer kommer behöva gå igenom sin sons/brors begravning. Kanske är det kombinationen av båda. Tragiskt är det i vilket fall som helst, och det är ingenting jag ens skulle önska min värsta fiende.
 
Just nu har jag bara lust att åka hem, krama om min familj och mina vänner och säga hur mycket jag älskar dem. Imorgon kan det vara för sent.
Vila i frid, Pontus och Frank. Ta hand om varandra där uppe♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0