En sådan dag är också en dag

Det bästa som hänt mig under det senaste dygnet var inatt när jag vaknade 3 och insåg att jag kunde vända mig och somna om. En timme senare drömde jag i vaket tillstånd (nåt jag börjat med på slutet, skumt...) att Dafna kom in i mitt rum och ville spela brädspel. Jag försökte förklara för henne att klockan var 4 och att jag var för trött för att spela spel. Det ville hon inte lyssna på, utan jag fick spela det där jäkla spelet fram tills väckaren ringde klockan 6 och jag fick lov att kliva upp. Stackars Dafna såg ut som ett frågetecken när jag med röda ögon muttrade nåt i stil med att det inte är roligt att spela spel mitt i natten... 
 
Vidare till skolan där jag hade kemiföreläsning i 3 timmar följt av en lunch som bestod av havregrynsgröt som kokade över i mikron. Så går det när man är för lat för att laga mat kvällen innan. Därefter satte vi oss i biblioteket för att fixa det sista inför morgondagens labb i elläran. När programmet på datorn stängt av sig själv 8 gånger och hängt sig 5 gånger smällde jag ihop datorn och gick ner till busskuren för att ca 20m från hållplatsen få se min buss åka iväg utan mig.
 
Just nu skulle jag vilja ha påsklov, få åka hem och träffa familj och kompisar och få tillbringa timme efter timme i stallet. Jag saknar att sitta och trimma dressyr tills det känns som att man dansar fram eller att få till en bra galopp med tryck i för att sedan sväva över hinder efter hinder på hoppbanan. Nog för att Freja är jättemysig och jag verkligen är glad över att få rida henne, men det blir inte riktigt samma sak när hon inte är lika taggad som mig på seriös träning och hälften av min energi går åt till att få henne framåt. Dessutom är westernsadeln inte optimal för varken dressyr eller hoppning, haha... Jag längtar till den dagen jag har en egen stjärna på min egna gård. Då kan jag springa ut och pussa på henne (ett riktig pissmärr med attityd ska jag ha såklart!) när jag vill. Den stackars hästkraken lär ju dö av Sandrabaciller och drunkna i rosa utrustning...
 
Nu ska jag jävlas lite mer med datorn så den sista simuleringen blir klar och jag kan skicka in den. Sedan ska jag sova. Förhoppningsvis utan att behöva spela spel...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0