Berta var lite öm i ryggen igår efter hoppningen (förmodligen träningsvärk), så idag fick hon komma ut och röra sig utan ryttare. Vi gick först ner mot asfaltsvägen, men så mötte vi Cissi som var ute och tömkörde sin häst (som råkar vara Bertas crush...), så röda damen som i vanliga fall är 165 blev helt plötsligt 2 meter hög... När hon sedan kastade sig rakt upp i luften började jag fundera på om hon fått tag i en karta Red Bull eller om hon fått raketbränsle i morgonhöet. Jag kände mig rätt nöjd över valet att leda henne i träns istället för i grimma iaf :)

 

Hon lugnade sig sedan när vi vände och hon inte längre kunde se de andra hästarna, så vi knatade iväg på en 40-50 minuters-promenad åt andra hållet istället. Det gick bra tills vi mötte någon som körde som en idiot och Berta blev rädd och kastade sig ut i vägen. Bortsett från en lättare sträckning gick det bra, och bilen fick stanna för att Berta skulle våga gå förbi. Det är nästan bra att sånt händer ibland, för då kanske folk inser att det är levande flyktdjur man är ute med. Många verkar tro att hästar är programmerade att tåla allt bara för att man kan rida eller promenera med dem. Dags att öppna ögonen tycker jag...

 

Hursomhelst verkade Berta tycka att det var en spännande utflykt och hade nog gärna promenerat hela dagen :)