När familjen åkt hem igen så for jag iväg till stallet. Det blev barbacka på ridplan eftersom det blivit mörkt och jag inte kan några ridvägar än. Började som vanligt med öppna åt båda hållen, övergångar, ställa igenom på volter och åttvolter osv. Det är så roligt att hon börjar mjukna och bli samma Freja som i våras (hon har blivit mycket körd i sommar och inte så mycket dressyrriden om jag fattat rätt så det är ju naturligt att hon lagt av sig och stelnat lite), men samtidigt får jag då inte heller nånting konkret att träna på. Vilket dilemma! ;) Jag kände att underlaget var fast och bra i mitten så jag byggde upp ett litet hinder då det ändå var 2 veckor sen vi hoppade sist.

Från början låg det på kanske 30-35cm då jag inte hoppat barbacka sen i våras, men det tyckte inte Freja var lönt så det var ju bara till att höja. Det slutade på 55-60cm och en nordistjej som taggade upp varje gång jag styrde mot hindret. Skitkul!!

Sista språnget kom vi i en bra galopp och allt stämde till 100%. Hon hoppade HÖGT över och det kändes att hon använde hela kroppen rätt. I luften hann jag tänka "wow, gud vilket bra språng!", men så landade vi och det small till ordentligt i ryggen. Ungefär som om två kotor slagit i varandra. Typiskt min otur! Det är bara att konstatera, I'm too old for this shit.