Ett nytt försök
Japp, nu har jag haft en lång och uttömmande monolog med min dator så nu har han lovat att sköta sig... ett tag.
Börjar ni förstå min lycka? Grus- och skogsvägar överallt, de tar aldrig slut!!
Ducks... They´re everywhere!
(Tror att de är vana vid att bli matade för de kröp nästan upp i knät på mig när jag ställde mig på huk för att fota...)
Fick den här av en gubbe när jag var på väg hem. Han stod inte och delade ut till alla som gick förbi, utan han gick fram till mig specifikt och struntade i alla andra. Weird.
Sist och minst (har inte bara börjat acceptera min höga ålder, utan även min korta längd), en så odeprimerad Sandra det bara går att vara! :)
Kommentarer
Trackback
