Eller, irriterad är kanske inte det rätta ordet... Förbannad beskriver nog det hela bättre. Det är en himla massa tjafs på facebookgruppen vi har kvar för oss som åkte till Italien. Vi hade studiecirklar för att tjäna in pengar för resan, och en av oss gjorde inte det han skulle så han drog inte in några pengar under vårterminen. Det betyder att vi är skyldig nbv (som vi samarbetade med) 6000kr. I höstas tog alla ett gemensamt beslut att om någon skulle klanta sig med listorna skulle denne få stå för sin resa själv, men nu har de flesta ändrat sig då de tycker synd om han som nu måste lägga ut de här pengarna. De tycker att han ska betala 3000kr själv, och att vi andra ska dela på den resterande summan, vilken blir ca 300kr var.

Visst, 300kr är inte mycket att lägga ut för en resa, men han det handlar om gjorde ingenting för att försöka lösa det hela när det var aktuellt så jag tycker det är fel att vi andra ska passa upp på honom och betala hans resa. Tydligen är det bara jag och Felix som tycker att det är fel, alla andra vill jättegärna lägga ut pengar på det här. Eller så är det så att det bara är vi som har stake att säga vad vi tycker...

Just nu kan jag inte göra så mycket mer än att argumentera mot de andra, men hur det än blir tänker jag inte betala för att någon annan inte gjort vad denne ska. Jag behöver inte vara orolig då min resa redan är betald. Jag har rent mjöl i påsen, så att säga.

Som att detta inte var nog såg jag att Sollentunahem höll på att såga ner en massa grenar vid parkeringen - OCH SEDAN BARA LÄT DEM RAMLA NER ÖVER BILARNA! Nu var det inte vid min bil de höll på, så det kan inte ha blivit någon lackskada, men fortfarande... Överväger, trots min telefonfobi, att ringa Sollentunahem och fråga vad fan de håller på med!

Varför känns det på något sätt som att allt är emot mig just nu? Jo just det - det är ju precis vad det är!