Havrepappa

Har hittat en rolig blogg som drivs av en förälder till en hästtjej. Havrepappa kallar han sig, och på bloggen skriver han om sina tankar kring ridsporten och hästarna. Väldigt underhållande! :)

Eftersom mina kunskaper om hästvärlden starkt har ifrågasatts tidigare i veckan så vill jag härmed bevisa för alla er hästmänniskor att jag inte alls är lika borta som en tappsko i en lerig hage en mörk novembernatt. Mina teoretiska kunskaper skulle förmodligen få berömda häst-orakel som t ex. Janne Svanlund att bli gröna av avund.

 

Dock ska jag villigt erkänna att jag inte har några som helst planer på att lära mig detta rent praktiskt.  Det skulle personligen kännas betydligt mer lockande (och säkert) att stå på ett högt berg med en 4 meter lång metallstång i händerna, mitt under ett kraftigt åskväder, än att sitta upp på en sådan tingest till djur.

 

Framtill på hästen så fäster man, med en anordning av ett virrvarr av remmar, en metallstång med ett snöre i varje ända som man placerar i hästens mun. Denna tingest är till för att man skall kunna styra djuret (precis på samma sätt som man styrde sin hemma-snickrade lådbil när man var barn, när man drar i höger snöre så svänger hjulen åt höger). På hästens rygg lägger man först en filt (funktion oklar), och ovanpå denna en mindre skinnfotölj med inbyggda fothållare. Detta för att sitta bekvämt och avslappnat medan man rider.

 

Genom att sparka i hästens sidor med fötterna så börjar den att gå framåt, och genom att dra i båda styrsnörena samtidigt så stannar hästen. Detta är basen i all ridning. Det finns även en inbyggd backfunktion på djuret som man utlöser genom att man fortsätter dra i styrsnöret även efter det hästen har stannat. Förmodligen finns det även någon slags "backspärr" som man lägger om med fötterna, men denna har jag inte lärt mig ännu...

 

Nu blir det svårare för ett teoretiskt blåbär som jag... Att växla upp från skritt till trav har jag ärligt talat dålig koll på hur det görs. Förmodligen växlar man med fötterna samtidigt som man omväxlande börjar ställa sig upp och sätta sig ner i skinnfotöljen. Påminner lite om sången "Kålle och Ada" (lokal visa för Göteborg med omnejd?)

 

Den näst sista växeln på hästen, så kallad galopp, uppnås även den med en växling med fötterna. Här gäller att man inte längre kan sitta ner i sin bekväma skinnfotölj, utan man försöker helt enkelt hålla sig kvar på hästens rygg till vilket pris som helst. Den högsta växeln kallas skenande häst, och utförs sällan medvetet av ryttaren på grund av hälsoskäl.

 

När man behärskar dessa grunder i ridningen så börjar finliret... Jag talar om saker som galoppombyten, förvänd galopp, bakdelsvändningar, piruetter, piaff och passage, ren överkurs alltså. Dessa saker fyller ridmässigt ingen som helst funktion, mer än att det ser flashigt ut och imponerar därmed på andra hästmänniskor som tittar på.

 

Man kan likna denna överkurs inom ridningen med när Brasilien ger Sverige en lektion i fotboll. Brassarna anfaller i piaff och passage med galoppombyten och piruetter, medan svenskarna har fullt sjå med att få till en förvänd galopp på mittplanen. Har man otur så får Ljungberg ett avbrott till trav i den förvända galoppen, och man får börja om från skritt på egen planhalva.

 

Den enda svensken som klarar av piruetter är väl möjligen Zlatan, men det kan ju förklaras med att han verkar ha ett temperament som påminner väldigt mycket om de nervsvaga djur som jag normalt beskriver i den här bloggen.

 

Vad det gäller dessa bekväma skinnfotöljer som används vid ridning så skall jag i morgon åka med på utprovning av en sådan. Anna nämnde siffror på minst 30000:-. I min värld får man minst en hel soffgrupp för de pengarna.



Havrepappas blogg hittar du HÄR!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0