Sometimes goodbye is a second chance?

Nu var det längesen jag skrev igen, av olika anledningar. Det har varit tunga och jobbiga dagar på alla sätt, trots att det funnits några glädjeämnen. Det hela började alltså med att Hilda fölade under natten mot torsdagen. Troligtvis var det någonting som brast, så hon klarade sig inte. Det är nästan så att jag inte fattar det själv, min älskade Hilda finns inte mer... Trots att jag satt brevid henne i släpvagnen för att få klappa om henne en sista gång innan hon skulle begravas, och såg hennes livlösa kropp, hennes tomma ögon och kände hennes kalla hud mot min hand kan jag ändå inte förstå att hon är borta. Jag vill inte förstå att hon är borta. Min stöttepelare och bästa vän som alltid funnits i vått och torrt, och som alltid fått mig att må bättre genom att bara finnas till. Jag hoppas att hon äter en himla massa gräs och njuter i massor just nu, för det är hon värd alla gånger!♥
Ensam kvar blev alltså Hildas föl, ett litet sto. Hon föddes med ett fel på sitt ena ben, och kunde inte gå riktigt. De lyckades få ut den viktiga mjölken ur Hildas juver, som de kunde mata fölet med, och sedan började jakten efter en låtsasmamma som skulle låta henne dia. Efterlysningar skickades ut och tidningen tipsades, och till slut kunde Robban åka ner till Hudiksvall för att hämta hem stoet Knistra som nyligen mist sitt föl. Knistra accepterade inte Wilsen, som hon kom att heta, utan det tog ett tag innan det började fungera. Nu mår Tallmons Wilsen bra trots omständigheterna, och hon är en riktig tuffing med en vilja av stål!
Dagen efter Wilsens födsel och Hildas död tog jag studenten. Försökte att trots det som hänt hålla humöret uppe för att inte förstöra den dagen jag sett fram emot så länge. Det gick rätt bra, och den dagen kommer att förbli oförglömlig! Efter att ha hoppat, skrikit och öst på flaket i nästan 3 timmar var de flesta av oss ganska trötta, och då var det bara hem och ladda om för en sista klassfest. Jag var inte på något direkt partyhumör, men jag tror ändå att det var bra att få komma iväg och hitta på någonting för att få annat att tänka på. Det blev hursomhelst en ganska lyckad kväll det också, och jag får tacka NV3a för den här tiden!
Dagen efter studenten var det dags för bal, och även den blev lyckad med bra underhållning, god mat och klasskompisar uppklädda till max! Balbilen vi lånat, en Lincoln, strejkade inne i stan så det tog 40min att få igång den igen. Det var ett mindre roligt ögonblick... Mindre roligt var det även att vi hade matteprov under tiden vi egentligen skulle få träna på att dansa vals, så den gick ju käpprätt åt... Men nu ska vi inte vara sådana :)
Efter balen har jag även fått veta att Robban tänker sälja gården och sluta med hästar, han orkar inte fortsätta efter Hildas död. Jag fick erbjudandet att ta över Victor, men måste tyvärr tacka nej då jag inte kommer att ha råd med en häst iom flytten om drygt 2 månader. Det kommer att bli nog tufft ekonomiskt ändå. Men det känns i hjärtat måste jag säga... Det är jobbigt det där då hjärtat säger en sak men hjärnan en annan... Jag måste iaf kolla om jag kan få förköpsrätt om nästa ägare skulle sälja honom senare. Har jag tur håller han så han kan fortsätta tävla tiden ut, och då har jag gått skolan klart och kan isf köpa "tillbaka" honom. Jag håller alla tummar och tår redan nu, det kommer att bli jobbigt att behöva säga hej då till ännu en vän som står mig nära...♥

Kommentarer
Postat av: Bea

Fy fan! =,( vad ledsen jag blir av att läsa det här!!! =( =( Jag önskar att du hade kunnat ha kvar honom!

2011-06-14 @ 21:59:24
URL: http://beabystrom.blogg.se/
Postat av: Anette

Jag känner med dig gumman . livet är inte alltid det enklaste.

2011-06-14 @ 22:27:34
Postat av: Bea

Sorgsen bli man iallafall =/ Önskar att det fanns något att göra åt det hela! =( vad händer med de andra hästarna då? :O =(

2011-06-14 @ 22:33:36
URL: http://beabystrom.blogg.se/
Postat av: Sandra

Anette: Nej verkligen inte, och speciellt inte när allting kommer samtidigt...

2011-06-14 @ 22:43:20
URL: http://sandradamgren.blogg.se/
Postat av: Bea

så fruktansvärt hemskt att ett liv som avslutas kan skaka så många andras liv. Hemskt att han bara ska sluta så tvärt :O

2011-06-14 @ 22:47:31
URL: http://beabystrom.blogg.se/
Postat av: ida

fyfan så hemskt, vad stark du är. Jag hade aldrig, aldrig! klarat allt det här på samma gång! och dessutom att du klarade att gå på studenten! tänker på dig...med tårar i ögonen

2011-06-15 @ 18:20:12
URL: http://idabn.blogg.se/
Postat av: Bea

Jo du har rätt, inte lätt och håller med Ida, du är verkligen stark!

2011-06-15 @ 21:51:41
URL: http://beabystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0