Idag for jag och Victor ut och skrittade i 40-50min för att han skulle få röra på sig efter igår :) Han tyckte nog att det var väldigt jobbigt att vara hopphäst, anade lite träningsvärk när vi lämnade gården. När vi var ute och skrittade satt jag och tänkte på hur han förändrats under det året Linda och Robban ägt honom.

En sak jag kommer ihåg från då jag nyss börjat rida honom var att man knappt kunde fara ut och skritta själv. Han blev jättestressad och taktade runt med huvudet rakt upp. Allmänt obekväm i situationen helt enkelt. Nu skrittar vi hela rundan på hängande tyglar och han går runt och filosoferar och trivs med livet :) Dessutom helt utan dövning.

Sen att han utvecklats i ridningen och blivit mjukare och kan mer nu än då är väl kanske inte så konstigt med tanke på att vi tränat mycket på det, utan det är just den personliga utvecklingen han gjort som jag tycker är så roligt att se.

En annan sak jag tänkt på är att han är mindre osäker mot nya människor nu än vad han var förut. När han nyss flyttat hit fick jag lov att överlista honom för att kunna hämta honom i hagen. Inte för att han var lat och inte ville jobba, utan för att han var osäker och inte litade på människor. Det tror vi kommer från att han blev illa behandlad av tidigare ägare. Inte förra ägarna då, utan när han stod i Holland. Nu går det av bara farten, och ibland är det faktiskt han som kommer fram.

Nej, som sagt, det är så roligt att se att han fått tid att landa, och att ha fått vara med om att se hans personlighet växa fram mer och mer eftersom :) Det är en av anledningarna till att jag tycker det är extra roligt då han får sina idéer och inte vill göra som jag säger, han vågar protestera och "ta plats" eftersom han litar på mig så pass mycket att han vet att jag inte kommer göra honom illa. Givetvis respekterar han mig också, säger jag ifrån när han gör någonting dumt så slutar han på en gång. Annars hade det kanske inte varit fullt lika roligt... ;)