Det bästa: Han är en vän man kan lita på i ur och skur! Oavsett hur snabbt han springer eller hur mycket bus han hittar på vet jag att han aldrig skulle göra någonting för att få av mig. Han ser till att vi kommer hem säkert :) Sen en sak till; oavsett vad jag ber om så försöker han göra det. De gånger det misslyckas är det jag som varit otydlig :)

Det sämsta: Det skulle väl vara det att han är ganska inåtvänd eller vad man ska säga, han är ingen sån som kommer fram i hagen eller hittar på bus i stallet. Ofta brukar det släppa när man hoppat upp och börjat rida, för efteråt är han glad och har en helt annan blick än innan :)