Jag hade precis skickat in min seminarieuppgift imorse när det ringde på porttelefonen. Jag visste inte av någon som skulle hit utan var övertygad om att det var Jehovas. De tycker om att springa i vår trappuppgång. Bra träning :) Nämen, jag svarade i alla fall - och det visade sig vara Anticimex som var här med tältet men som av någon anledning glömt bort att meddela att de skulle komma. Himla tur att både jag och Jenny var hemma. 

 

Min pluggförmiddag blev en kånka-runt-på-möbler-förmiddag istället. Nu hoppas vi att vi blir av med alla vägglöss så vi (eller, mest Jenny, det är ju i hennes rum de bor...) kan börja leva normalt igen. Vi har varken haft gardiner eller rumsavdelaren uppe sen i november, och var och varannan natt har hon fått sova på extrasängen mitt i rummet för att inte bli biten. Stackarn. Men nu har de packat in alla möbler i den här grejen som ska stå på tills imorgon, då de ska plocka ner den och göra en tredje sanering - och sen hoppas vi att de är borta och aldrigaldrigaldrig kommer tillbaka igen!