Att vakna innan väckaren men ändå gå runt som en levande zombie hela dagen är värdelöst. Jag har inte fått nåt vettigt gjort alls, och hela dagen har jag bara längtat tills jag får gå och lägga mig igen. BLÄ. 

 

Imorgon ska jag banne mig utnyttja min sovmorgon så jag orkar ösa hela dagen och bli klar med så mycket som möjligt innan moder och fader anländer imorgon kväll. Åhh vad jag känner att mitt liv är så spännande med allt plugg, haha. Många verkar tro att jag överdriver när jag skriver om skolan, men jag gör inte det. Varje söndag sitter jag med min kalender och planerar upp hela kommande vecka (kan ju tyvärr inte planera längre än så eftersom skolan älskar att ändra schemat...).Varje söndag frågar jag även mig själv varför det inte finns 24 timmars-kalendrar. 8-18 är för lite, hallååå? Och ännu värre blir det när man inser att man inte bara ska plugga, utan även måste hinna med basic-vardagsgrejer som att tvätta kläder och laga mat. HUR HINNER MAN MED SÅNT VARFÖR KAN INTE KLÄDERNA BARA TVÄTTA SIG SJÄLVA? Typ. Nej men ärligt talat, jag tycker om att ha mycket att göra och känner mig betydligt mycket lugnare med ett fullspäckat schema än med ett som står tomt. Det jag däremot tycker är jobbigt är när folk runtomkring inte kan ta mig på allvar. Skolan har öst på i ett sånt tempo att jag ibland knappt haft tid att äta. Jag har varit så fullbokad att jag fått ångest över den tid det tar att duscha. I vissa perioder ÄR det faktiskt så mycket att jag inte har tid för någonting annat än att bara plugga. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i för någon som inte varit med och upplevt samma sak själv, men jag börjar bli less på dömande blickar när jag säger att jag inte jobbar extra (förutom anteckningshjälpen då) eller inte åker in till stan varenda helg eftersom det inte finns tid för det. "Det är väl en prioriteringsfråga, lilla du..." Jomenvisst är det så, men än så länge är jag tillräckligt mån om mig själv att jag prioriterar att hinna äta, duscha och sova. Och tvätta kläder någon gång ibland... ;) Snälla ni, sluta döma mig. Jag gör så gott jag kan. Jag vill verkligen jobba, och jag vill verkligen vara ute och träffa folk. Men det funkar inte just nu.

 

Och med det sagt tänkte jag slänga omkull mig och sova som en Törnrosa heeeela natten. God natt!