När jag var ute och sprang på förmiddagen började jag fundera över idrotten i skolan. Hur bra är den egentligen? Visst förstår jag tanken bakom att ha schemalagd träning på skoltid - det är jätteviktigt att röra på sig, och speciellt i yngre ålder, men är inte upplägget lite fel?

 

När jag gick i högstadiet hade vi inte jättehöga krav på oss egentligen. Vi hade dock en lärare som älskade bollsporter. Det var därför det enda vi gjorde, vecka efter vecka. Jag hatar bollsporter, men tänkte på betyget och var med och gjorde så gott jag kunde ändå. Jag tyckte (och tycker fortfarande) om läraren, men jag hatade idrotten. Sedan kom vi upp till gymnasiet, där idrotten var mer strukturerad och man hade gjort upp scheman för att få så varierade lektioner som möjligt. På så sätt blev det ett lyft, men å andra sidan hade vi hårdare betygskrav också. Jag kommer ihåg när jag hade betygssnack med läraren en gång. Han sa att jag låg på ett VG (det var främst bollsporterna som drog ner det), och jag frågade vad som krävdes för ett MVG. Han berättade då att ett G motsvarar att man är med, ett VG motsvarar att man försöker och gör så gott man kan, och att ett MVG motsvarar att man ska kunna dribbla bort motståndare och helt enkelt vara duktig på sporterna. Alltså ursäkta mig, men va?

 

För att jag skulle få ett MVG i idrott räckte det alltså inte att jag var med och gjorde så gott jag kunde - jag (som aldrig haft något som helst intresse för bollsporter) skulle även kunna ha en sån koll på bollen att jag skulle kunna dribbla bort mina klasskompisar som spelat fotboll flera gånger i veckan i flera år. Hur tänker man där? Hela upplägget gjorde att jag mer eller mindre gav upp. Jag traskade iväg till idrotten med tunga steg, bytte om med en suck och längtade bara efter att lektionerna skulle ta slut. Vad var det för vits med allt när jag ändå inte skulle kunna få mitt MVG? Visst, jag försökte att dribbla och försökte att göra mål, men att ta sig förbi fotbollsspelare med flera års erfarenhet när man själv typ snubblar över bollen är inte det lättaste kan jag lova. Dessutom var det ju så viktigt att just ens eget lag skulle vinna, så gjorde man något misstag fick man arga blickar efter sig, haha... 

 

Nu är det snart 3 år sedan jag tog studenten, och jag har inte behövt röra en boll en enda gång. Det idrotten gjorde för mig var att dra ner mitt snittbetyg eftersom jag bara kunde få ett VG. Betyget man behöver för att komma in på ett universitet som inte bryr sig det minsta om man kan dribbla eller inte. Dessutom gav den mig en himla negativ inställning till i stort sett allt som hade med idrott att göra. Utom ridningen då, som var det enda jag kunde, men som även var en av ytterst få sporter vi inte fick utöva. Varför ska idrotten behöva vara så här? Varför kan den inte fungera som någonting som peppar studenterna att börja idrotta på fritiden? Istället för att tvinga de som hatar fotboll att spela fotboll, eller att tvinga de som hatar dans att dansa - varför inte slå ihop flera klasser och låta var och en göra det man själv tycker är roligt och bedöma dem efter det? Jag kan lova att fler hade haft en mer positiv inställning till fysisk aktivitet då, än vad man har nu. Och det är väl ändå det som är själva tanken bakom idrotten - att folk ska vilja fortsätta att vara aktiva även på fritiden?

 

Jag valde till en kurs som hette Kondition och styrka, där vi egentligen inte behövde vara starka eller ha någon kondition alls i början - utan huvudsaken var att vi förbättrade oss under kursens gång. Vi hade inga lag, utan alla gjorde så gott man kunde efter sin egen förmåga, och i slutet jämförde vi styrkan och konditionen med samma tester vi gjorde i början. Resultatet blev ett solklart MVG och en betydligt mycket bättre inställning till idrott - eftersom jag fick göra någonting jag tyckte var roligt istället för att springa runt och jaga bollar. Jag kunde komma dit och känna att det räcker att jag gör mitt bästa. 

 

Det är så jag tycker att idrott ska vara. Alla har olika förutsättningar, alla jobbar mot olika mål, och man bedöms efter varje individs inställning. Jag var långt ifrån en stjärna i den kursen, men jag gjorde så gott jag kunde, förbättrade mig på alla tester - och fick betyg därefter. Vill man ha studenter som inser att idrott är roligt och vill fortsätta med det på fritiden? Ta bort alla påtvingade sporter och låt varje enskild student göra det man själv tycker är roligt. Nu ska jag ut och springa. För andra gången idag. Och inte fan är det tack vare alla basket-, innebandy- eller fotbollslektioner i skolan.