God eftermiddag ärade fans!

 

Haha, alltså jag hoppas att ni förstår självironin som inte alltför sällan smyger sig in mellan raderna. Hur kul skulle livet vara om man var seriös jämt? INGE KUL ALLS.

 

Jag har precis tagit mig halvt upp ur en svacka djupare än Marianergraven, typ. Hela förra helgen höll jag på att tuppa av varje gång jag ställde mig upp (och trots det var jag ute och sprang två gånger i lördags. SMART TJEJ.), och efter det har jag varit såååååå trööööött. Och hungrig. Har ätit och svullit upp likt en nordsvensk på grönbete. Men idag är jag på G och har kunnat snöra på mig löparskorna igen. Jag studsade uppför backarna lika graciöst som en balettdansös när jag i vanliga fall släpar mig fram som en rugbyspelare med dubbla knäskydd. Ehh... Slut på metaforer. Glykogen säger jag bara, glykogen är min bästa vän♥

 

Just nu är jag lite halvt förvirrad, det är skolarbeten överallt med deadlines hit, deadlines dit, en himla massa mailande fram och tillbaka, tentor, studiebesök och ett himla virrvarr av allting helt enkelt. Jag har ett eget projektarbete (som jag ska redovisa två veckor efter påsklovet där jag ska hålla en 25min-presentation följd av en 20min frågestund. SJÄLV.), jag är projektledare i ett annat projektarbete i en annan kurs, där vi ska intervjua verksamhetschefen på ett sjukhus om hur verksamheten är uppbyggd - MEN HAN GÅR INTE ATT FÅ TAG PÅ. Dessutom har jag en omtenta nästa vecka och ytterligare en tenta samtidigt som vi tentar av de här två kurserna i maj/juni. Plus de vanliga föreläsningarna, såklart. Hur går mitt liv ihop, haha? 

 

Nej, nu ska jag ösa på med rockabilly och ta tag i lite plugg igen. Om en vecka är jag på väg hem♥