Tjejmilen 2013
Det här kan ha varit något av det coolaste jag varit med om. Helt ärligt. Det var folk överallt, och så himla mycket positiv energi i luften. När jag och min grupp stod i startfållan var jag så taggad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag hade nog högre puls då än när jag gick i mål... Till slut gick startskottet och vi var iväg! Det tog nog en kilometer eller två innan jag kunde tagga ner och börja fokusera på min egen löpning istället för om jag blev omsprungen eller inte. När vi sprungit ifrån allt folk som stod och hejade i starten var det helt knäpptyst, det enda som hördes var folks andetag och när 2000 par gympaskor tog i asfalten. Mäktigt.
Här ser man en del av allt folk som var med, och då var det ca en timme efter jag gått i mål. Många hade hunnit åka hem, och en hel del var inte i mål än.
Jag kände mig faktiskt bra förberedd, på något konstigt vänster. Detta trots att jag för drygt 2 veckor sedan sprungit 6,5 kilometer som längst. Strange. Jag stannade till och drack en halv mugg sportdryck efter 5 kilometer, men det ångrade jag bittert när jag fick kämpa för att inte kräkas upp det en kilometer senare. Min mage måste vara så gott som tom när jag ska springa, annars går det inte. Därför struntade jag faktiskt i de andra vätskekontrollerna, och tog bara lite druvsocker vid 7 kilometer. Den gav himla bra effekt, haha! När jag passerat 8 kilometers-markeringen kunde jag inte sluta le. Jag var så himla glad. Folkmassorna som stod och tittade på blev allt större, folk applåderade och gjorde high five när man sprang förbi - det var verkligen pepp på hög nivå! Den sista kilometern var lite tyngre, men jag hade gett mig fan på att inte sakta ner, utan tänkte "har jag klarat det så här långt, då kan jag hålla ut en kilometer till". Tänkt och gjort, jag lyckades hålla ungefär samma fart. De sista 500 meterna rann tårarna så jag knappt såg någonting. Det var ju 24 grader varmt och man svettades som en gris, så svetten rann in i ögonen. Det var nog jobbigare än själva löpningen, haha.
Jag kom i mål på tiden 1:10:50. De första 5 kilometerna gick på 35:17, och de sista 5 gick på 35:33, vilket betyder att mitt upplägg var ganska bra! Hade en snitthastighet på 8,4-8,5 km/h, och slutade på plats 12069 av 16756 (Det var två klasser, totalt ca 33.500 starter på hela dagen). Snabbare än nästan 4700 personer, på min första mil! Jag är helnöjd.
När jag ätit, druckit och varvat ner lite efter loppet gick jag och anmälde mig till nästa års upplaga av Tjejmilen. Jag är helt fast, det var så himla roligt! Bara en massa peppande och glada miner hela dagen, och alla hejjade på varandra trots att det faktiskt var en tävling. Har ni möjlighet att ställa upp - gör det! Det finns startgrupper för alla. Jag såg många som sprang den första kilometern för att sedan sakta ner och gå - och det är helt okej!
Nu taggar vi inför Tjejmilen 2014, vilka är med mig?!
Kommentarer
Trackback
