Nu är projektarbetet from hell klart! Jag har lust att fira med girlanger och partyhattar. Presentationen gick väl lite som den gick då vi inte haft mycket tid alls till att träna på själva presentationsdelen, men godkända blir vi iaf och det är väl huvudsaken.

 

Efter allt tjafs med skolan (jag kommer lägga mig ner och gråta i ett hörn snart...) for jag hem, laddade om och åkte ut till stallet. Där hade jag världens mysigaste höstkväll. Det var precis vad jag behövde just idag. Jag hade planerat att rida ut, men när jag kom fram insåg jag att alla reflexer var kvar hemma. Istället fick det bli ett dressyrpass på ridplanen i duggregnet, och det ångrar jag inte. 

Vi började med en lång uppvärmning, där jag bara fokuserade på min egen sits och att hon skulle tänka framåt. När hon hittat ett eget driv började jag att korta upp tyglarna och böja igenom henne i båda varven. Det gick så himla bra, så här liksidig har hon inte varit sen jag kom ner till Stockholm efter sommaren! När hon jobbade på så himla bra och jag inte hade någon dålig form att hänga upp mig på kunde jag tänka på min egen sits också, och för första gången på läääänge kände jag att jag verkligen fick en stadig sits med stadiga skänklar. Ikväll spelade det ingen roll att det regnade och var kolsvart ute - jag hade kunnat fortsätta hela natten ändå! 

 

Tänk att en sån här sak kan vända dagen från att vara körd i botten till att bli så himla bra. Nu ska jag duscha, och sedan ska jag lägga mig med ett leende på läpparna. Det plugg jag tänkte göra ikväll skjuter jag upp till imorgon istället. Det är jag banne mig värd!

Jag, Dilja och vår nye vän. Jag börjar fundera på om han kanske kan vara den enda på KTH jag tycker om. Om man räknar bort mina klasskompisar förstås. De är bäzt, och det är så himla skönt att vi alla sitter i samma båt.