Alltså, herrejösses. Min klasskompis, programmeringsgeniet, är galen. Och inte bara lite sådär smågalen, utan verkligen G-A-L-E-N. Vi har fått ett häfte med totalt 37 instuderingsfrågor som kursansvarige kommer att välja från när han sätter ihop tentan. Kan vi dem utantill ska vi alltså kunna tentan. Vi tänkte att vi skulle kunna gå igenom svaren med geniet lite snabbt sådär. Vi hade räknat med att det skulle ta ungefär 2 timmar. Vet ni hur länge han pratade...? I SEX TIMMAR! PÅ ENGELSKA!! Han ville inte bara ge oss svaren, utan vi skulle förstå vad vi höll på med också. Jag tror inte att han riktigt visste vad han gav sig in på...

 

När vi hade suttit där och lyssnat i ungefär 4,5-5 timmar var alla så trötta att vi inte visste var vi skulle ta vägen. Då klämmer Dilja ur sig: "Men du! Sandra! Du skulle passa som muslim! Titta vad söt du skulle vara i slöja...". Jag skrattade till tårarna sprutade, killarna stirrade och var tvungna att springa ut för att inte riskera att hamna i samma skrattattack som mig, och programmeraren tittade lite osäkert på mig och sa: "ehhh... Do you need a break...?". Yeah, we all did. You can thank me later.

Nu ska jag inte plugga mer programmering idag. Det räcker med allt prat om pekare som pekar på arrayer i structar. I'm done. Istället ska jag leta fram någon bra film och använda min stackars hjärna så lite som möjligt under den här dagens sista timmar. Det är nog välbehövligt om det inte ska börja ryka ur mina öron inom en väldigt snar framtid...