Sandra Damgren -

Svar på kommentar

Just nu äter jag just 5:2 dieten men jag kan lova dig att jag inte fått ätstörningar på grund av den... däremot har jag lärt mig hur mättnadskänslan känns igen, den har jag liksom tappat nånstans där på vägen förut.

Det jag menar med det jag skrev om 5:2-dieten är inte att alla får ätstörningar, MEN den ökar risken för att fler drabbas av det eftersom många skulle se hur kilona rasar och börjar tänka "3 dagars fasta i veckan är nog inte så farligt...", och bollen är i rullning. Det jag stör mig på är inte att ni som har en bra självbild och en självinsikt börjar med dieter, utan att tidningarna målar upp det som helt ofarligt. Det är inte helt ofarligt om man inte har en bra självinsikt och därmed inte kan avgöra när eller om det börjar gå utför.

Jag vet om att jag inte har den spärren. Jag kommer aldrig börja räkna kalorier, för jag vet att jag kommer fastna i kalorihetsen som så många har. Jag vet att jag inte ska börja med 5:2-dieten, för jag är en av dem som skulle börja tänka "3 dagars fasta är inte så farligt..". Skillnaden mellan mig och många andra som läser tidningarna, är att jag har just den självinsikten. Jag vet att jag kommer att fastna i det, och därför börjar jag inte. Det är otroligt många som inte har samma självinsikt, och det är då det blir farligt och ätstörningarna tar vid.

Att du fått tillbaka mättnadskänslan beror på att magsäcken är töjbar, den expanderar om man ständigt äter mycket och krymper om man äter lite. Under fastadagarna krymper den, vilket gör att du känner dig mättare övriga dagar. Det är den biten som kan göra det farligt om man inte har den självinsikten jag pratar om. Går det för långt tappar man hungerskänslorna helt, och folk som hela tiden strävar efter att bli smalare kommer inte att äta när de inte blir hungriga. För de som nu har en bra självbild och inte fastnar i "ätstörningsträsket" kan det vara okej, om det är under en väldigt begränsad tidsperiod och man senare har som plan att gå över till att äta en varierad och bra kost. Jag står dock fast vid min åsikt, och jag tycker egentligen bara att dieter ska användas av personer som lider av fetma. Detta för att kunna gå ner så pass mycket i vikt att personen i fråga kan börja motionera, för att med hjälp av motionen kunna gå ner ytterligare.

Jag vet att olika livsstilar passar olika typer av människor, och det är säkert många som rynkar på näsan åt mig och tänker "Träna? När ska jag hinna med det med jobb och barn och möten osv.? Vem tror hon att hon är?". Träning för mig behöver inte vara samma sak som träning för dig. Jag får mycket vardagsmotion, så träning för mig är att ge mig ut och springa eller styrketräna. Någonting jag blir svettig och ansträngd av. För någon annan kan det räcka med att lämna bilen hemma och cykla till affären istället. Man måste göra saker efter sina egna förutsättningar. Hur lite du än gör, kommer du ändå att slå den som sitter på soffan.

Nu känner jag att det blev ett väldigt långt förtydligande här, men jag hoppas att jag nått ut med mina tankar och åsikter, och att ni förstår vad jag menar. Tack för kommentaren, det är roligt att föra en dialog med er läsare, och otroligt viktigt för mig att få chansen att förtydliga det som är oklart!

2013-08-30 @ 14:56:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Anna Wigren

Hej, Sandra! =)
Nu är jag här igen!

Jag håller med dig i allt du säger om detta, du är mycket klok.

Jag hoppas du förstod min självironi om just mitt dilemma att alltid fastna och prova på olika dieter. (När du klippte ur en fras ur mitt inlägg, lät det nästan som om jag var sur och vresig, men det är det sista jag är =P)

Det jag menade var (just för min del) att jag är den typiska jojobantaren som går på alla trenddieter och inte kan ha den karaktären att äta mindre och röra mig mer... det är ju därför jag är lätt överviktig jämt =)
Det som för mig är positivt nu är att jag börjat lyssna på kroppen och signalerna om bl.a mättnad.
Jag tror att detta kommer att vara i första hand ett sätt för mig att bli av med mina överviktskilon (som inte är mer än 5-6 stycken) och att i ett senare skede kunna äta vanligt och fått lära mig skillnad på hunger och mättnad.
Det är inte solklart för mig i vanliga fall, jag har kunnat äta i princip hur mycket som helst utan att känna mig mätt... bara för att mat är så gott!

Jag är en rörlig människa redan nu (jo, jag har latat mig en hel del under sommaren, men över lag är jag ute och går mycket, tränar vissa pass på 1life), mitt jobb är fysiskt och både träning och jobbet är roligt, så jag ser det absolut inte som något hinder!

Jag ser mig själv (om 5-6 kg) äta normal, nyttig och näringsrik mat varvat med små guldkanter ibland. Jag ser även mig själv röra mig varje dag och jag ser mig själv kunna ta en vecka eller två med 5.2 dieten mellan varven, för att kunna hålla min lagomvikt.

Jag är helt med på ditt resonemang om att detta i n t e passar alla. Men det passar mig.

Det är jätteroligt att du hittat din väg att må bra och jag känner redan nu att jag är på väg att hitta den där sunda eftertraktade livsstilen =)

Kram till dig!

Svar: Hej!Nejnej, anledningen till att jag klippte ut just den delen var att resten av din kommentar inte hörde till ämnet jag ville ta upp, så den kändes överflödig att ta med :) Det låter bra att du planerar att övergå till nyttig och näringsrik mat, och guldkanter måste man ju få ha, såklart! Jag vill bara att folk i allmänhet ska få upp ögonen för att fasta och svält är samma sak, och att det kan ha (och oftast - har) negativ påverkan på kroppen. Att det inte behöver vara nyttigt och bra bara för att de har satt ett namn på det och kallar det "diet".
Men som sagt, kul att du känner att du är på rätt väg :)
Kram!

Sandra

2013-08-30 @ 21:06:45

Trackback