Jag har alltid varit negativ till att mixtra med maten och äta enligt dieter där man utesluter vissa saker och vräker på med andra. Kroppen är en sammansättning av ämnen, och behöver vissa näringsämnen för att kunna bygga upp sig själv och må bra. Jag blir mörkrädd när jag läser tidningar som slänger fram den ena bantningskuren efter den andra, och vet att folk som inte har någon som helst koll på näringsämnen och hur de bryts ned i kroppens metabolism, kommer att svälja det med hull och hår. Det senaste (vad jag vet) är 5:2-dieten, som går ut på att äta vanligt 5 dagar i veckan och fasta eller äta väldigt lite 2 dagar i veckan. Efter år av forskning har läkare och dietister (var de fått sin utbildning från är ännu oklart...) nu kommit fram till att man går ner i vikt om man svälter sig två dagar i veckan. Hurra! Grattis! Det har tonårstjejer hållit på med i årtionden. Skillnaden är att det hos tonåringar kallas ätstörningar, medan det hos vuxna kallas "hälsosamt". Ni hör ju själva.

 

LCHF, som innebär att man äter väldigt lite (och i många fall, inga alls) kolhydrater, är en stor fluga. Även där kom läkare och dietister fram till att man kan gå ner i vikt på ett enkelt sätt. Tanken bakom den här dieten är att kroppen ska bryta ned fett för att utvinna glukos, som är kroppens huvudsakliga energikälla. Glukos är slutprodukten vid nedbrytning av kolhydrater, men det går även att utvinna vid nedbrytning av fett. Skillnaden är att det krävs mer energi för att bryta ner en fettmolekyl till glukos än vad det gör att bryta ner en kolhydratmolekyl till glukos. Summan av kardemumman blir alltså att kroppens fettmolekyler bryts ned, samtidigt som du förbränner fler kcal jämfört med om kroppen brutit ned kolhydratmolekyler. Folk går ner i vikt och alla är nöjda och glada.