Det är ett helt projekt att få på sig stallskorna. Först skon. Sen stövelskaftet. Där brukar dragkedjan alltid jävlas. Sen sporren. Den måste man slita i för att få fast. Och så var det andra foten ja. Hade precis färdigställt mitt lilla projekt innan jag skulle fara. Låste upp dörren och var på väg ut när jag kom på: just det, mobilen... 

 

Kände för att ställa mig och stampa, skrika och grina just då, men så fick jag en snilleblixt i ren Sandra-anda. Jag lägger mig på mage och ålar mig fram till mobilen! Tänkt och gjort, jag lade mig på mage och lyfte upp fötterna från golvet för att de inte skulle smutsa ner. Drog upp tröjärmarna för att få mer friktion mot golvet. Och ålade mig genom hela lägenheten. Kom fram till mobilen, lyckades på nägot sätt vända mig om bakom sängen och började åla mig tillbaka. "Fan vad bra jag är!", tänkte jag. När jag har ca 5m kvar till hallmattan kastade jag fram ena armen för att dra mig ännu lite längre fram. Det "kastet" gjorde att hela kroppen vred sig och fötterna slog ihop. Lera över hela golvet. Ibland önskar jag att mina idéer var lite mer genomtänkta...