Hemresan

Efter många om och men är jag och Misse hemma i Bjästa. Allting började med att blötsnön som kommit de senaste dagarna frusit, så jag fick hacka fram bilen. Medan jag skrapade framrutan följde en del av dekalen med. Nu har jag halva bokstäver på rutan. Kul.
Till slut tog vi oss iväg och kom ut på 73an. Hade kört ungefär 2 mil när det började lukta äckligt i bilen. Misse tyckte nämligen att det var ett ypperligt tillfälle att ta en bajspaus i transportburen. Det luktade ju inte rosor direkt...
Vi lyckades tråckla oss ur stan i alla fall, och kunde börja öka farten litegrann. När vi kommit till Uppsala började rutan att bli smutsig. "Vilken tur att jag fyllde på spolarvätska!", tänkte jag och slog på spolningen. Synd bara att munstycket hade frusit/någonting hade hamnat i vägen. Efter att ha försökt ett antal gånger kom spolningen igång. Vindrutetorkarna började gå, och rengjorde rutan så fint. Utom just i mitt synfält, där de tydligen inte låg an mot rutan. Jag växlade mellan att halvt ligga ner och att nästan stå upp i bilen för att kunna se någonting. 
Efter ett tag blev även vindrutetorkarna bättre, men då blev istället väglaget sämre. Vissa sträckor kunde jag bara köra 80km/h pga. halka och snörök. 80 på 120-väg känns ganska långsamt... 
När det senare började skymma och jag dessutom fick möte kunde jag inte ens se vägen, så då gick det nog inte så mycket snabbare än 60... Kan tänka mig att de som körde bakom mig inte var så glada, men jag kunde inte bry mig mindre. 7,5 timmar tog resan (inklusive matpaus och rastning av katt som inte ens tog en timme totalt), den brukar gå på 5-6 timmar i vanliga fall. Menmen, nu är vi hemma och kan ladda psyket inför stockholmsresan. Det är ju några veckor kvar, som tur är :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0